Plan för frivilligt arbetshus för fattiga i Göteborg

Plan för inrättande av ett arbetshus i Göteborg.

"Det hör till vår mänsklighet att sörja för de behövande och se till att de fattiga inte saknar föda." – Marcianus.

Stadens invånare har, till hugnesamt och evigt minne av Hans Kungl. Maj:t konung Gustav III:s kröning, gjort en frivillig insamling till hjälp för nödlidande genom inrättandet av ett arbetshus. Vid en allmän sammankomst den 18 juni i år gav bidragsgivarna vissa deputerade i uppdrag att utarbeta en plan för hur ett sådant kristligt verk bäst kunde genomföras. I enlighet med löftet att ha planen färdig till månadens slut har de deputerade enats om följande grunder:

1) Huset ska vara frivilligt, så att ingen tvingas arbeta där. Tukt- och spinnhus är till för lastbara människor och vanartiga latmaskar, men detta ska vara en tillflykt för dem som gärna vill, men saknar tillfälle, att förtjäna sitt uppehälle genom arbete.

2) Man ska inte begränsa sig till någon viss slöjd, eftersom inrättningen inte är någon fabrik. Arbetet ska anpassas efter de fattigas omständigheter och kunskaper, så att de får göra vad de kan av sådana arbeten som direktionen framöver bestämmer efter omständigheterna, och som nu inte kan fastställas i detalj.

3) Man ska inte i första hand se till husets vinst av det arbete som utförs, utan snarare till den nödlidandes utkomst och räddning från undergång. Kan båda uppnås är det så mycket bättre, men i annat fall bör det förra alltid vika för det senare. Denna omsorg om arbetarnas utkomst får dock inte leda till höga arbetslöner; dessa bör tvärtom hållas nere, så att arbetarna inte dras bort från fabrikerna, vilket skulle skapa oreda. Husets arbetslöner bör därför snarare vara lägre än högre än de som fabrikörerna betalar.

4) Man ska inte, för att göra inrättningen utåt lysande, bygga, köpa eller hyra stora hus, inrätta stor stab och betjäning eller skaffa mängder av material och verktyg. Man ska i stället gå den enklaste vägen och följa naturen, som först frambringar en planta innan den blir ett träd. Det är både bättre och hedersammare att börja med litet och sluta med stort, än att börja med stort och sluta med litet. För att inte en stor del av fonden ska förbrukas på byggnation eller inköp av ett eget stort hus är det därför klokast att till en början endast hyra ett lämpligt hus eller några rum som motsvarar verksamhetens behov i starten. När inrättningen vunnit stadga och tillväxt kan den sedan alltid utvidgas efter omständigheterna.

Med dessa grunder fastställda blir det nödvändigt att skaffa sig en riktig bild av de fattiga som kan väntas vända sig till huset för arbete och uppehälle.

Den som känner orten vet att större delen av de fattiga består av avskedat krigsfolk, gamla sjömän, timmermän, båtkarlar och liknande, med deras hustrur, änkor och barn. Därtill kommer de som, särskilt i dyrtider, flyttar in från landsbygden och slår sig ned i torpen nära staden, eller i Haga, Masthugget och Varvet, och därifrån smyger sig in i staden och under förevändning att köpa livsförnödenheter uppehåller sig där och tigger. Kvinnorna bland dessa kan uppskattas till två tredjedelar eller mer i förhållande till männen. Att sysselsätta dessa blir inrättningens främsta uppgift.

Därutöver kan det hända att många fabriks- och hantverksarbetare söker arbete i huset. Men för att inga ordinarie och inskrivna arbetare och lärgossar ska dras bort från sina verkstäder så länge de kan få arbete där – och för att inte gesäller som sagt upp sig hos sina mästare och på eget bevåg vill arbeta fritt, eller som kommer resande från andra orter, ska kunna skada hantverken under arbetshusets skydd – ska ingen gesäll eller lärgosse, oavsett yrke, antas till arbete vid arbetshuset utan att uppvisa intyg från sin ålderman om att han inte kan få något arbete hos sin mästare eller inom skrået.

Av beskrivningen av de fattiga kan man dra slutsatsen att det mesta arbetet vid arbetshuset kommer att bestå av sådant som traditionellt hör kvinnorna till, och som de antingen redan behärskar eller lätt kan lära sig: framför allt att spinna kamull och lingarn, tvinna tråd, sticka strumpor, vantar och mössor, väva strumpeband med mera. Huset bör därför ha förråd av nödvändiga material att efter hand dela ut till de arbetande. I början, innan man vet hur stort förråd som behövs, kan de köpas av handlande i staden, men framöver bör huset självt, för att spara pengar, beställa dem direkt från första hand.

För männen blir det svårare att hitta lämpligt arbete, i synnerhet som få unga och arbetsföra lär anmäla sig, och de flesta inte kan annat än gräva, hugga och såga ved samt annan handräckning – arbeten som arbetshuset bara kan erbjuda i den mån huset självt behöver dem. Att raspa färgträ och hjorthorn, mala på handkvarn och binda not – arbeten som var och en lätt kan utföra utan förkunskaper – torde bli de lämpligaste sysslorna för dem. Men om någon anmäler sig som visar sig ha begåvning och handlag för andra hantverk och slöjder, lär direktionen kunna hitta arbeten som de kan sysselsättas med och förtjäna sin bärgning på.

För de kvinnor som bara kan sy enkel söm, och de är många bland dem som söker arbete här, finns ingen annan utväg än att låta dem sy skjortor, nattkappor, halsdukar och halvärmar av grövre vävnad. Dessa kan antingen säljas på auktion eller hållas i beredskap för försäljning till regementena, sjöfolk, drängar och andra som snabbt behöver dem.

Om någon av stadens invånare skulle vilja få spånad eller annan slöjd som kan göras vid huset tillverkad av eget råmaterial som han själv tillhandahåller, kan detta mot betalning ordnas vid huset, förutsatt att hanteringen inte blir alltför omfattande.

Att utföra alla dessa arbeten inom ett och samma hus skulle strida mot de fastställda grunderna, eftersom det skulle kräva ett stort och kostsamt hus med omfattande personal. Det skulle dessutom medföra många olägenheter för de fattiga arbetarna, som dels kan ha svårt att lämna sina hem, dels har små barn, sjukliga makar eller föräldrar som behöver deras skötsel och tillsyn – för att inte tala om många andra betänkligheter.

De flesta arbeten måste alltså ske utanför huset, eftersom det bäst stämmer överens med de fattiga arbetandes bekvämlighet och ekonomiska förhållanden. För att ingen ska behöva frukta att någon med detta arbetssätt skulle kunna bedra eller bestjäla huset, ska den som är okänd, eller som av direktionen, föreståndaren och sysslomannen bedöms som mindre pålitlig, åläggas att lämna fullgod pant som säkerhet för att det anförtrodda materialet återlämnas. (Reds. anm.: texten avbryts här mitt i en mening.)

Plan, til inrättande af et Arbets-Hus i Götheborg.

Humanitatis nostræ est, egenis prospicere, ac dare operam ut pauperibus Alimenta non desint.

Marcian.

Sedan denna Stadens hederwärde Inwånare, til högst hugnelig och ewärdelig ihogkomst af Hans Kongl. Maj:ts, wår Allernådigste Konungs, GUSTAF den Tredjes Höga Kröning, gjordt et friwilligt sammanskott til nödlidandes hjelp, igenom inrättande af et Arbets-Hus, och Herrar Subscribenterne wid en almän sammankomst den 18 Junii innewarande år, updraget åt wisse Deputerade at utarbeta en nödig plan, huru et sådant Christeligt werk bäst kunde utföras, hafwa Deputerade, til följe af det då gifne löftet, at til denna månadens slut hafwa en sådan plan färdig, kommet öfwerens om efterföljande grunder.

1) At det blifwer et friwilligt Hus, så at ingen med twång tilhålles, at där arbeta. Tukt- och Spin-hus äro för odygdes folk och wanartiga lättingar; men detta en tilflygt för dem, som gerna wilja, men sakna tilfälle, at deras uppehälle med arbete förtjäna.

2) At man icke föresätter sig endast någon wiß slögd, ty Inrätningen är icke någon Fabrique; utan arbetet länpas efter de fattigas omständigheter och kundskap, så at de få göra, hwad de kunna, af sådane arbeten, som Direction framdeles efter omständigheterna utsättandes warder, och nu icke så noga kunna determineras.

3) At man icke hafwer så mycket afseende på Husets avance eller winning af det arbete, som göres, som

fast mera på den nödlidandes utkomst och rädning från undergång. Kunna bägge winnas, är det wäl så mycket bätre; men i brist däraf bör det förra altid wika för det sednare. Doch bör denna omsorg för arbetarnes utkomst intet leda til höge arbetslöner, utan böra de på alt sätt modereras, på det Arbetarne icke må dragas ifrån Fabriquerne, hwarigenom många oredor skulle yppas; och således borde Husets arbets-löner snarare blifwa lägre, än högre, än dem, som Fabriqueurerne bestå.

4) At man icke, för at göra Inrätningen utwärtes lysande, bygger, köper, eller hyrer widlyftiga hus, inrättar stor stat och betjäning, och anskaffar många materialier och werktyg, utan går simplaste wägen och följer naturen, som först frambringar en planta, innan däraf blifwer et träd; ty det är både bätre och hedersammare, at börja med litet och sluta med stort, än at börja med stort och sluta med litet; hwarföre, och på det icke en stor del af fonden, igenom bygnad eller inköp af något egit widlyftigt hus, må medtagas, är rådeligast och til Inrätningens bestånd tjenligast, at, til en början, hyra något beqwämt hus eller några rum allenast, som swara emot werkets behof i des begynnelse, hwarefter och sedan Inrätningen wunnet stadga och tilwäxt, man altid kan utwidga den samma efter omständigheterna.

Sedan desse grunder blifwet förut satte; blifwer nödigt, at göra sig et rigtigt begrep om beskaffenheten af de fattige, som måst lära anlita huset om arbete til deras bärgning och lifs uppehälle.

Den, som känner orten, måste hafwa funnet, at större delen af den fattige hopen består af afskedadt krigsfolk, gamla Sjömän, Timmermän, Båtekarlar och flere sådane med deras Hustrur, Enkor och Barn, utom dem, som i synnerhet uti dyra tider, draga sig från Landet, nästla sig in i de nära Staden belägne Torp, eller ock i Haga, Masthugget, Warfwet och därifrån smyga sig in i Staden, och under prätext at köpa sig lifs förnödenheter, uppehålla sig där och utöfwa tiggerier, såsom ock, at Qwinnokönet af desse

wål lårer kunna räknas til twå tredjedelar, om icke mera, emot Mankönet. Dessas sysselsättande lårer wål blifwa Inråtningens förnämsta föremål, men desutom kunde hända, at många Fabriques och Handtwerks-arbetare sökte at få arbete utaf huset. Men på det därigenom inge wanlige och inskrefne Arbetare och Läre-gossar, må dragas ifrån deras werkstäder, så länge de där kunna få arbete; ej eller anledning gifwas åt Gesäller, som upsagt sig hos sine Mästare och af sjelfswåld sätta sig på fri hand, eller ock komma resande ifrån andre orter, at under skygd af Arbets-Huset, och för des räkning, förfördela Handtwerkerierne; så bör ingen Gesäll eller Lärogosse, af hwad profession han wara må, som sig til arbete på Arbets-Huset anmäler, antagas, med mindre han företer behörigt bewis ifrån sin Ålderman, at han hos sin Mästare, eller innom Embetet, icke kan få något arbete. Af hwad om de fattigas beskaffenhet är sagt, kan slutas, at det mästa arbetet wid Arbets-huset lärer komma at bestå af sådant, som egenteligen hörer Qwinnokönet til, och hwaruti det antingen redan äger någon färdighet, eller lätteligen kan blifwa öfwadt, såsom i synnerhet och förnämligast, at spinna kam-uls och lingarn, twinna tråd, sticka strumpor, wantar och mössor, wäfwa strumpeband med mera. Huset bör därföre hafwa förråd på därtil årfordelige materialier, at efter handen til de arbetande utdelas. I början, och innan man kan weta hurn stort förråd däraf kan behöfwas, kunna de köpas af Handlande i Staden, men framdeles bör huset sjelft, til besparing, dem utur första handen införskrifwa.

För Mankönet torde wara swårare, at få tjenligt arbete, helst månge icke lära anmäla sig, som äro unge och hafwa friska krafter, och de fleste desutan icke annat kunna, än grafwa, hugga och såga wed, med annan handtlangning, hwartil icke kan finnas annat tilfälle uti Arbets-huset, än hwad Huset sjelft, til eget behof, däraf kunde hafwa af nöden.

At raspa färg-träd och hjorthorn, mala på handqwarn, samt binda not, hwilka arbeten falla för hwar

och en lätt at förrätta, utan at någon insigt därutinnan förut kan erfordras, torde blifwa de tjenligaste arbeten til deras sysselsättande.

Men om några sig til arbete anmäla, som finnas hafwa snille och handelag til andra handteringar och slögder; så lärer wäl Directionen kunna påfinna sådana arbeten, hwarmed de kunna syslosättas, at därmed förtjena sig sin bärgning.

För dem af Qwinnokönet, som endast kunna sy slätt söm, af hwilka nog månge äro, som härstädes söka arbete, lärer ingen annan utwäg wara, än at låta dem af gröfre wäfnad sy skjortor, natt-kappor, hals-dukar och halfärmor, som antingen kunna säljas på Auction, eller wara i beredskap at försäljas til Regimenterne, Sjöfolk, Drängar och annat folk, som i en hast hafwa dem nödige.

För öfrigt, om någon af Stadens Inwånare skulle wilja hafwa någon spånad eller annan slögd, som wid Huset göras kan, tilwerkad af egen rudimateria, som han sjelf tilsläpper, torde ock wid Huset emot wiß betalning, därom kunna föranstaltas, om detaillen intet blifwer för mångfaldig.

At werkställa alla desse arbeten inom et wist Hus, skulle strida emot de etablerade grunder; ty det gjorde et stort och kostsamt hus med widlyftig stat nödwändigt, det skulle desutom medföra månge obeqwämligheter för de fattige arbetarne, som dels kunna hafwa swårt at flytta sig utur deras hus, och dels hafwa små barn, sjuklige makar eller Föräldrar, hwilka tarfwa deras skötsel och tilsyn, at förtiga månge flere härwid förefallande betänkeligheter.

De fleste arbeten måste således ske utom hus, såsom mäst instämmande med de fattige arbetandes beqwämlighet och Oeconomiske angelägenheter; och på det ingen frugtan må upkomma at någon, wid detta Arbets-sättet, kunde bedraga eller bestjäla Huset, bör den, som är okänd, eller af Directionen, Föreståndare och Syslomannen anses för mindre pålitelig, åläggas, at til säkerhet för rigtigt återbärande af det som ombetros, aflemna fulgiltig pant. Desutom när man altid