Tidningssida ur HWAD NYTT?, 1772-09-30
HWAD NYTT? • 1772-09-30 · 5 min läsning

Plan för frivilligt arbetshus för fattiga i Göteborg

1772Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid▼
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Plan för inrättande av ett arbetshus i Göteborg.

"Det hör till vår mänsklighet att sörja för de behövande och se till att de fattiga inte saknar föda." – Marcianus.

Stadens invånare har, till hugnesamt och evigt minne av Hans Kungl. Maj:t konung Gustav III:s kröning, gjort en frivillig insamling till hjälp för nödlidande genom inrättandet av ett arbetshus. Vid en allmän sammankomst den 18 juni i år gav bidragsgivarna vissa deputerade i uppdrag att utarbeta en plan för hur ett sådant kristligt verk bäst kunde genomföras. I enlighet med löftet att ha planen färdig till månadens slut har de deputerade enats om följande grunder:

1) Huset ska vara frivilligt, så att ingen tvingas arbeta där. Tukt- och spinnhus är till för lastbara människor och vanartiga latmaskar, men detta ska vara en tillflykt för dem som gärna vill, men saknar tillfälle, att förtjäna sitt uppehälle genom arbete.

2) Man ska inte begränsa sig till någon viss slöjd, eftersom inrättningen inte är någon fabrik. Arbetet ska anpassas efter de fattigas omständigheter och kunskaper, så att de får göra vad de kan av sådana arbeten som direktionen framöver bestämmer efter omständigheterna, och som nu inte kan fastställas i detalj.

3) Man ska inte i första hand se till husets vinst av det arbete som utförs, utan snarare till den nödlidandes utkomst och räddning från undergång. Kan båda uppnås är det så mycket bättre, men i annat fall bör det förra alltid vika för det senare. Denna omsorg om arbetarnas utkomst får dock inte leda till höga arbetslöner; dessa bör tvärtom hållas nere, så att arbetarna inte dras bort från fabrikerna, vilket skulle skapa oreda. Husets arbetslöner bör därför snarare vara lägre än högre än de som fabrikörerna betalar.

4) Man ska inte, för att göra inrättningen utåt lysande, bygga, köpa eller hyra stora hus, inrätta stor stab och betjäning eller skaffa mängder av material och verktyg. Man ska i stället gå den enklaste vägen och följa naturen, som först frambringar en planta innan den blir ett träd. Det är både bättre och hedersammare att börja med litet och sluta med stort, än att börja med stort och sluta med litet. För att inte en stor del av fonden ska förbrukas på byggnation eller inköp av ett eget stort hus är det därför klokast att till en början endast hyra ett lämpligt hus eller några rum som motsvarar verksamhetens behov i starten. När inrättningen vunnit stadga och tillväxt kan den sedan alltid utvidgas efter omständigheterna.

Med dessa grunder fastställda blir det nödvändigt att skaffa sig en riktig bild av de fattiga som kan väntas vända sig till huset för arbete och uppehälle.

Den som känner orten vet att större delen av de fattiga består av avskedat krigsfolk, gamla sjömän, timmermän, båtkarlar och liknande, med deras hustrur, änkor och barn. Därtill kommer de som, särskilt i dyrtider, flyttar in från landsbygden och slår sig ned i torpen nära staden, eller i Haga, Masthugget och Varvet, och därifrån smyger sig in i staden och under förevändning att köpa livsförnödenheter uppehåller sig där och tigger. Kvinnorna bland dessa kan uppskattas till två tredjedelar eller mer i förhållande till männen. Att sysselsätta dessa blir inrättningens främsta uppgift.

Därutöver kan det hända att många fabriks- och hantverksarbetare söker arbete i huset. Men för att inga ordinarie och inskrivna arbetare och lärgossar ska dras bort från sina verkstäder så länge de kan få arbete där – och för att inte gesäller som sagt upp sig hos sina mästare och på eget bevåg vill arbeta fritt, eller som kommer resande från andra orter, ska kunna skada hantverken under arbetshusets skydd – ska ingen gesäll eller lärgosse, oavsett yrke, antas till arbete vid arbetshuset utan att uppvisa intyg från sin ålderman om att han inte kan få något arbete hos sin mästare eller inom skrået.

Av beskrivningen av de fattiga kan man dra slutsatsen att det mesta arbetet vid arbetshuset kommer att bestå av sådant som traditionellt hör kvinnorna till, och som de antingen redan behärskar eller lätt kan lära sig: framför allt att spinna kamull och lingarn, tvinna tråd, sticka strumpor, vantar och mössor, väva strumpeband med mera. Huset bör därför ha förråd av nödvändiga material att efter hand dela ut till de arbetande. I början, innan man vet hur stort förråd som behövs, kan de köpas av handlande i staden, men framöver bör huset självt, för att spara pengar, beställa dem direkt från första hand.

För männen blir det svårare att hitta lämpligt arbete, i synnerhet som få unga och arbetsföra lär anmäla sig, och de flesta inte kan annat än gräva, hugga och såga ved samt annan handräckning – arbeten som arbetshuset bara kan erbjuda i den mån huset självt behöver dem. Att raspa färgträ och hjorthorn, mala på handkvarn och binda not – arbeten som var och en lätt kan utföra utan förkunskaper – torde bli de lämpligaste sysslorna för dem. Men om någon anmäler sig som visar sig ha begåvning och handlag för andra hantverk och slöjder, lär direktionen kunna hitta arbeten som de kan sysselsättas med och förtjäna sin bärgning på.

För de kvinnor som bara kan sy enkel söm, och de är många bland dem som söker arbete här, finns ingen annan utväg än att låta dem sy skjortor, nattkappor, halsdukar och halvärmar av grövre vävnad. Dessa kan antingen säljas på auktion eller hållas i beredskap för försäljning till regementena, sjöfolk, drängar och andra som snabbt behöver dem.

Om någon av stadens invånare skulle vilja få spånad eller annan slöjd som kan göras vid huset tillverkad av eget råmaterial som han själv tillhandahåller, kan detta mot betalning ordnas vid huset, förutsatt att hanteringen inte blir alltför omfattande.

Att utföra alla dessa arbeten inom ett och samma hus skulle strida mot de fastställda grunderna, eftersom det skulle kräva ett stort och kostsamt hus med omfattande personal. Det skulle dessutom medföra många olägenheter för de fattiga arbetarna, som dels kan ha svårt att lämna sina hem, dels har små barn, sjukliga makar eller föräldrar som behöver deras skötsel och tillsyn – för att inte tala om många andra betänkligheter.

De flesta arbeten måste alltså ske utanför huset, eftersom det bäst stämmer överens med de fattiga arbetandes bekvämlighet och ekonomiska förhållanden. För att ingen ska behöva frukta att någon med detta arbetssätt skulle kunna bedra eller bestjäla huset, ska den som är okänd, eller som av direktionen, föreståndaren och sysslomannen bedöms som mindre pålitlig, åläggas att lämna fullgod pant som säkerhet för att det anförtrodda materialet återlämnas. (Reds. anm.: texten avbryts här mitt i en mening.)

Bakgrund

Gustav III kröntes till Sveriges kung 1772, och det var vanligt att städer högtidlighöll sådana händelser med välgörenhetsinitiativ. I Göteborg valde borgerskapet att samla in pengar till ett arbetshus, en institution som skulle ge fattiga möjlighet att försörja sig genom arbete i stället för tiggeri.

Planen gör en tydlig skillnad mot tidens tukt- och spinnhus, dit lösdrivare och "vanartiga" kunde tvångsintas. Arbetshuset skulle i stället bygga på frivillighet och rikta sig till dem som ville arbeta men saknade tillfälle: avskedade soldater, gamla sjömän, änkor och barn. Att kvinnorna uppskattades till två tredjedelar av de fattiga speglar hur änkor och ensamstående kvinnor hade mycket begränsade försörjningsmöjligheter i det förindustriella samhället.

Texten visar också hur noga skråväsendet vaktades: gesäller och lärgossar fick inte antas utan intyg från sin ålderman, så att arbetshuset inte skulle konkurrera med hantverksmästarna eller fabrikerna. Lönerna skulle dessutom hållas lägre än fabrikernas för att inte locka bort arbetskraft.

Haga, Masthugget och Varvet, som nämns som tillhåll för inflyttade fattiga, låg vid denna tid utanför Göteborgs befästa stadskärna. Fattigdom och tiggeri var påtagliga problem i staden, särskilt under dyrtider då livsmedelspriserna steg och landsbygdsbefolkning sökte sig till städerna.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter