Brevskrivare ska upplysa fru om fördomar kring kvinnohälsa

Brev till en fru, med bifogade anmärkningar till främjande av kvinnokönets hälsa med mera.

Texten inleds med ett citat ur Senecas brev (Epistel 58, Reds. anm.: brevnumreringen kan variera mellan utgåvor): "Si mundum ipsum, non minus mortalem, quam nos sumus, Providentia periculis eximit, potest aliquatenus nostra quoque providentia prorogari huic corpusculo mora, si voluptates, quibus pars major perit, potuerimus regere & coërcere." (Reds. anm.: ungefär: "Om försynen skyddar själva världen, som är lika dödlig som vi, från faror, så kan även vår egen förtänksamhet i någon mån förlänga denna kropps vistelse här, om vi förmår styra och tygla de njutningar genom vilka flertalet går under.")

Min fru.

Jag måste erkänna att jag häromdagen, mot min vana, skildes från er med bekymmer och ett slags missnöje över det förhastade löfte jag hade avgett. Det har förefallit mig som om jag med avsikt blivit blottställd, och som om ni behagat glömma att jag, trots alla mina ansträngningar, inte på ett värdigt sätt kan uppfylla er befallning, vilken var att redogöra för de mest betydande fördomar som antagits …

(Reds. anm.: Texten avbryts här och fortsätter i ett senare avsnitt.)

Bref til en Fru, med bifogade Anmärkningar til befrämjande af Könets hälsa m. m.

Si mundum ipsum, non minus mortalem, quam nos sumus, Providentia periculis eximit, potest aliquatenus nostra quoque providentia prorogari huic corpusculo mora, si voluptates, quibus pars major perit, potuerimus regere & coërcere. Seneca Epist. LVIII.

Min Fru.

Jag nödgas tilstå, at jag häromdagen skildes ifrån Er emot wanligheten med bekymmer, och en art af mißnöje öfwer mit afgifna förhastade löfte. Det har förekommit mig, som jag blifwit med flit blottstäld, och at Ni behagat glömma bort, det jag oaktadt alt mit bemödande, ej kan på et wärdigt sätt fullgöra Er befallning, som war, at upgifwa de betydeligaste fördomar, widtagna [[FORTSÄTTER]]