Försök till översättning av Horatius trettioförsta ode i boken.
Säg, skald, vad tänker du be om, när du ser Apollo invigd, och på hans heliga altare stänker den saft som den färska druvan ger?
Jag begär inte korn och vete från det bördiga Sardinien; inte boskap som gått i bete på det solrika Kalabrien; inte elfenben från mogulens länder; inte guld från Malabarkusten; inte egendom vid Liris stränder, vars tysta bölja långsamt flyter.
Den må vässa sin krökta vingårdskniv, som den blida lyckan har gett en vingård,
(Reds. anm.: dikten fortsätter i en senare del av texten som inte återges här.)
Försök til öfwersättning af Horatii XXXI Ode i Boken.
Säg, Skald, hwarom du bedja tänker, När du Apollo inwigd ser, Och på Hans helga Altar stänker Den saft, som färska drufwan ger? Jag ej begärer Korn och Hwete Från bördiga Sardinien; Ej Boskap, som har gått i bete På Solrika Calabrien; Ej Elphenben från Mogols länder; Ej Guld från Kusten Malabar; Ej Egendom wid Liris stränder, Hwars tysta bölja långsamt far. Den må sin runda Skåra hwässa, Som blida lyckan Wingård gett,
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›