Tidningssida ur TIDNINGAR UTGIFNE AF ET SÄLLSKAP I ÅBO, 1772-07-30
TIDNINGAR UTGIFNE AF ET SÄLLSKAP I ÅBO • 1772-07-30

Svensk översättning av Horatius ode till Apollo

1772Gustav III · Gustavianska tiden · Revolutionernas tid
Regent
Gustav III — tar makten i en statskupp 1772
Sverige då
Finland är en del av Sverige · kriget mot Ryssland 1788–90 · ca 2,2 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kulturell blomstring — opera, akademier och enväldig kung
Samtidigt
Amerikanska frihetskriget · franska revolutionen bryter ut 1789
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Försök till översättning av Horatius trettioförsta ode i boken.

Säg, skald, vad tänker du be om, när du ser Apollo invigd, och på hans heliga altare stänker den saft som den färska druvan ger?

Jag begär inte korn och vete från det bördiga Sardinien; inte boskap som gått i bete på det solrika Kalabrien; inte elfenben från mogulens länder; inte guld från Malabarkusten; inte egendom vid Liris stränder, vars tysta bölja långsamt flyter.

Den må vässa sin krökta vingårdskniv, som den blida lyckan har gett en vingård,

(Reds. anm.: dikten fortsätter i en senare del av texten som inte återges här.)

Bakgrund

Quintus Horatius Flaccus (65–8 f.Kr.), på svenska ofta kallad Horatius, var en av det antika Roms främsta lyriker och verkade under kejsar Augustus tid. Dikten som här översätts är det trettioförsta odet i första boken av hans samling Carmina (Oden), som börjar med orden "Quid dedicatum poscit Apollinem vates". I dikten frågar sig skalden vad han ska be guden Apollo om vid invigningen av dennes tempel, och avvisar sedan jordiska rikedomar till förmån för hälsa, sinnesro och diktkonsten.

Under 1700-talet var översättningar och imitationer av antika författare en central del av det litterära livet i Sverige, och tidningar och tidskrifter publicerade ofta sådana "försök" av både etablerade och anonyma skribenter. De geografiska anspelningarna i dikten – Sardinien som spannmålsland, Kalabrien som betesmark, elfenben från Indien (här "Mogols länder", det vill säga mogulriket), guld från Malabarkusten i Indien och gods vid floden Liris i Italien – speglar den romerska världens föreställningar om rikedom, delvis anpassade av översättaren till samtida geografiska namn.

Den "runda skåran" i sista raderna syftar på den krökta vingårdskniven (latinets falx), ett redskap som vinodlare använde för beskärning, och inleder diktens kontrast mellan den rike godsägaren och den anspråkslöse skalden.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter