Brevskrivare avråder från fåfäng jakt på statlig tjänst

Min herre.

Ni frågar mig vilket levnadsstånd ni bör välja. Ni vill att jag ska råda er som vän, som en kännare av världen, av era villkor och av ert lynne. Mitt svar, min herre, ska bli lika uppriktigt som er fråga, och jag ska säga er mina tankar med en frihet som ni alltid har tillåtit mig.

Jag kan inte nog förundra mig över den fåfänga ärelystnad som hos oss är så allmän – den att, som man kallar det, vilja gå i tjänst. Föräldrar ämnar sina barn till detta redan från vaggan; sönerna måste till varje pris engagera sig, och följderna får sedan bli vilka de vill. Att detta slags högmod i forna tider hade mer fog för sig, det medger jag; men vad som i dag kan hålla det vid liv har jag svårare att begripa. Vad är väl utsikten för de flesta? Ett fattigt och plågsamt liv, ständigt krig med kre- (Reds. anm.: texten avbryts här och fortsätter sannolikt med ordet "kreditorer", det vill säga fordringsägare.)

Min Herre.

Ni frågar mig, hwad lefnads Stånd Ni bör wälja; Ni wil at jag skal råda Er som wänn, som kännare af werlden, af Edra wilkor och af Ert lynne. Mit swar M. H. skal bli lika upriktigt som Er fråga; och jag skal säga Er mina tankar med en frihet, som Ni altid tillåtit mig.

Jag kan icke nog förundra mig öfwer den fåfänga ärelystnaden, som hos oß är så allmän, den, at som man kallar det, wilja gå i tjenst. Föräldrar ämna sina barn dertil ifrån waggan; Sönerna måste änteligen engagera sig; följderna måga sedan blifwa hurudana de kunna. At detta slags högmod i fordna tider ägt mera skäl, det tilstår jag; men hwad som nu kan underhålla det samma, har jag swårare at begripa. Hwad är wäl utsikten för de flästa? En fattig och en plågsam lefnad, ständigt krig med Cre-