Över högstsalige Hans Majestät konung Adolf Fredriks död.
Så har vi sett den sol gå ner, som var hela Nordens glädje, som gjorde himlavalvet heder, som alltid lyste mild och klar; en sol vars behagliga strålar, från den höjd där purpurn prålar, ända ner i den lägsta vrå, spred en värme och en klarhet som stred mot den köld och det mörker där tvedräktens ilar hämtar styrka.
Den som är född att styra länder, som formar miljoners väl, (Reds. anm.: dikten fortsätter i följande nummer.)
Öfwer Högstsalige Hans Maj:ts Konung ADOLPH FRIEDRICHS död.
Så ha wi sedt den Sol gå neder, Som hela Nordens glädje war, Som gjorde Firmamentet heder, Som altid lyste blid och klar; En Sol hwars angenäma strålar, Ifrån den högd där Purpurn prålar Alt ned uti den lägsta wrå, En wärma och en klarhet spridde Som mot den köld, det mörker stridde, Där twedrägts ilar styrka få.
Den som är född at Länder styra, Som danar millioners wäl, [[FORTSÄTTER]]
Adolf Fredrik var kung av Sverige från 1751 till sin död 1771. Han avled i februari 1771 i Stockholm, enligt traditionen efter en ovanligt riklig måltid, och efterträddes av sin son Gustav III.
Adolf Fredriks regeringstid inföll under frihetstiden, då den verkliga makten låg hos riksdagens ständer och de politiska partierna hattarna och mössorna, medan kungamakten var kraftigt begränsad. Diktens anspelning på 'tvedräkt' kan läsas mot bakgrund av tidens hårda partistrider.
Sorgedikter av detta slag var en vanlig genre i 1700-talets tidningar. Vid kungliga dödsfall publicerades hyllningsverser som med högtidligt bildspråk – här solen som symbol för monarken – uttryckte nationens sorg och den avlidnes dygder.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
‹ Fler gamla nyheter