Tidningssida ur STOCKHOLMS WECKOBLAD, 1770-08-18
STOCKHOLMS WECKOBLAD • 1770-08-18

Djuriska bad sägs bota gikt och förlamning

1770Adolf Fredrik · Frihetstiden · Sjuårskriget
Regent
Adolf Fredrik — kung 1751–1771
Sverige då
Finland är en del av Sverige · ca 2 miljoner invånare
Epok
Frihetstiden — vetenskapens guldålder — Linné, Celsius och Vetenskapsakademien
Samtidigt
Sjuårskriget 1756–1763 ritar om kolonialvärlden
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Om badens nytta för hälsan.

Bland de så kallade djuriska baden vill jag förbigå dem som garvare använder vid beredningen av sina hudar – med vilka Schröck botat en giktartad förlamning – liksom de uppmjukande baden av trädgårdssnäckor, eftersom de inte är lika omtalade eller allmänt använda som myrbaden. Dessa gör ibland stor nytta vid förlamningar och flygande gikt, och botar de sjuka lika snabbt som badet i dammen Betesda gjorde fordom.

Om denna underbara damm antar professor Richter, på mycket lärda grunder, att den var ett djuriskt bad. Vattnet var troligen en samling av det vatten med vilket många tusen offerdjurs inälvor tvättats i templet, och som leddes till denna damm intill templet. När detta köttaktiga vatten från nyslaktade djur kom i dammen och rördes om för bättre blandning, botade det – så länge det ännu var varmt – lama och förtorkade leder, vilket är en allmän verkan av djuriska bad.

Men eftersom vattnet mycket snart förlorade sin värme och sedan blev kraftlöst och stinkande, upplevde bara de människor någon verkan som allra först steg ned i dammen. Om inte många offer slaktades på en gång kunde vattnets verkan inte vara särskilt betydande; därför var dess kraft inte alltid densamma, utan som Cyrillus skriver störst vid stora högtider, då många offer slaktades.

Vad gäller ängeln som rörde om vattnet menar Hammond att det rörde sig om en tjänare som prästerna sände ut för att visa de sjuka som låg omkring dammen att det nu var dags att gå i vattnet. "Må jag inte vara vid mina sinnen", säger Thomas Bartholinus, "om det ur hela sammanhanget går att utläsa att en verklig ängel omnämns." Dessutom försäkrar Johan Millius att de ställen där ängeln omtalas inte finns i många gamla handskrifter, utan i några grekiska endast är tillskrivna i marginalen.

Jag hänskjuter hela denna fråga dit där de lärda brukar hänskjuta sådant, och rekommenderar dem som önskar vidare upplysning att läsa den berömde professor Richters vackra avhandling "De balneo animali".

Bakgrund

Under 1700-talet var badkurer en central del av läkekonsten, och tidningarnas hälsospalter spred både praktiska råd och lärda spekulationer. Så kallade djuriska bad – bad i vätskor med animaliskt innehåll, exempelvis garvarnas hudberedningsvatten, snäckbad eller bad i myrstackar (myrbad) – ansågs kunna bota gikt, reumatism och förlamningar. Med "flygande gikt" avsågs värk som flyttade sig mellan kroppens leder.

Artikeln knyter an till en samtida lärd debatt om Betesdadammen i Jerusalem, känd från Johannesevangeliet, där en ängel enligt bibeltexten rörde om vattnet så att den förste som steg ned blev botad. Flera upplysningstidens forskare sökte naturliga förklaringar till bibliska underverk. Den tyske läkaren och professorn Richter hävdade i avhandlingen "De balneo animali" (Om det djuriska badet) att dammen fick sin kraft av slaktvatten från tempeloffren.

Texten hänvisar också till bibelkritiska auktoriteter: den engelske teologen Henry Hammond, som tolkade ängeln som en tempeltjänare, den danske anatomen Thomas Bartholin samt textkritikern Johann Mill (Johan Millius), som påpekade att verserna om ängeln saknas i många gamla handskrifter – en iakttagelse som moderna bibelforskare bekräftat. Kyrkofadern Cyrillus åberopas för uppgiften att dammens kraft var störst vid stora offerhögtider.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter