Hur det står till med dessa skandinaviska och resande antikviteter, som skrivits, ska ha varit för de som vill belöna sig själva eller andra framstående personer med något av värde. Detta görs utan kritik, eftersom de hos andra kan finna något att beundra och hänge sig åt i en sorts nödvändig glädje, även om de ibland ursäktar det med en oväntad vistelse, vilket är vanligt bland alla resande. Därför ligger grunden för deras påståenden i en viss allmänna föreställning.
Författarna har, enligt vad som sägs, hållit sig till naturens gräns och betraktar nuet, mängden arbete och till och med nöjen, liksom skillnader mellan olika handlingar, med trofasthet och saklig eftertanke, vilket skapar rörelse i sinnet.
Det är tillräckligt – eller felaktigt – att döma utifrån någon sorts ordnings förebild eller liknande, enligt den tro på Jesus som stöttar eller stärker den vise och kloke att synas bland de visa. De menar att deras sida, kanske kallad Sidericus (Reds. anm.: osäker betydelse), ofta blandas ihop med andra och därmed kan sådana original fortfarande förekomma både i Indien och Tyskland.
Det påpekas att innan ryktet sprider sig blir någon lycklig över den variation av böcker som berörts, och det är de mest framgångsrika människorna som svarar/löser detta. Om så är fallet, verkar det som den unga kvinnan (Reds. anm.: osäker referens) gör vad doktorn föreskriver och, enligt recept, har det gott ställt.
Verken har skrivits med omtanke och bjuder på tydlighet, sammanslutna inom sitt område. Det kan sägas med säkerhet, utan tvekan, att deras passion och noggranna beskrivningar är genomtänkta.
Allt detta har hållit sig inom ramarna; avsikten visas av exemplen utan någon förtäckt avsikt.