Halmdockor under taktegel bästa skyddet mot regn och snö

Utdrag ur ett brev daterat Varberg den 16 augusti, om det bästa sättet att lägga tegeltak på landsbygden.

Det har varit ett gammalt bruk, åtminstone sedan 60 år tillbaka i Skåne och särskilt i staden Lund, att de fattigare där låtit lägga särskilt tillverkade halmdockor under takpannorna för att hålla regn och snöyra ute, i stället för kalk, som de rikare låtit stryka under pannorna. Kalken är dock på den orten inte bara dyr utan också besvärlig, eftersom kalkstyckena genom blåst, köld, hetta och andra växlingar lossnar och faller ner i säden på vindarna. Vid användningen av halmdockor har man bara befarat att eldsvådor lättare skulle uppstå eller åtminstone bli svårare att hejda, samt att halmen efter kort tid skulle ruttna så att nytt arbete krävdes.

På senare tid har man i stället börjat lägga bräder under takteglet, först på tvären men nu på längden, vilket är det bästa. Men när man rätt betänker brädernas dyrhet, att mycket spik krävs till dem, tyngden som taket då lägger på ett ofta svagt trähus, samt den kraft elden får när bräderna antänds – vilket hindrar arbetarna vid vådeld – gör man hellre klokt i att använda halmdockor under teglet. Då uppstår ingen större låga, eftersom takteglet ligger på halmen eller dockorna, och ingen egentlig brand utöver den i läkten, ribborna och sparrarna, vilka genast kan rivas ner med en båtshake eller brandhake. Vi har exempel på hur en gnista på ett mossbelupet spåntak antänt hela byggnaden, men jag tror aldrig att det utifrån är möjligt på dessa dockade tegeltak, för om luften skulle föra gnistor mot de små halmändar som sticker ut utanför takpannorna och antända dem, stannar elden mot takpannan.

På andra orter, där man inte riktigt förstår sig på detta sätt att bygga tak, brukar taken inte alltid räcka till vid stark snöyra. Men här på orten dockar eller belägger man taken så väl att det är omöjligt att på hela taket se minsta dagsljus eller solsken, än mindre dropp eller snö. På uthus, flygelbyggnader och sädesbodar är dessa dockade tak alldeles de lämpligaste. Man har undersökt deras varaktighet och funnit att de hållit i hittills 20 år. När en takpanna gått sönder och en ny ska sättas in på dessa tak behöver man inte slå sönder pannan och bryta upp kalken som strukits under – vilket genast kräver en murmästare som ska anlitas och betalas – utan på dockade tak kan vem som helst avhjälpa en sådan brist.

På uthus kan man använda vrakpannor, eftersom dockorna ändå hindrar allt regn och all snöyra. Med vrakpannor menas här inte de som är otillräckligt brända, vilka efter några år liksom multnar och blöts upp av regn, inte heller de som på grund av småsten i sanden har stjärnliknande sprickor genom vilka regnet drivs in eller där pannorna flisar sig, utan de som blivit lite krokiga i bränningen eller bruna eller svarta av för stark bränning och därför inte ser bra ut på ett bostadshus, men som håller längre än en del av de röda, bara de har goda hakar.

I stora städer lär detta sätt att lägga tak inte tillåtas, men annars är det utan tvivel mindre farligt än när bräder läggs under teglet. Torvtak tynger huset, och näver är på somliga orter dyr. Någon kanske menar att denna takläggning gör taket oansenligt, men det förhåller sig annorlunda: det syns bara en tum halm, som efter några år av väder, regn, solsken och förruttnelse minskar in till själva takpannans kant, men innanför och inunder är halmen alltid i behåll, vilket man med säkerhet har konstaterat av erfarenheten.

Utdrag af et Bref dat. Warberg, den 16 Augusti.

Om bästa inrättningen af Tak-Tegel-Tak på Landsbygden.

Det har warit et gammalt bruk, åtminstone sedan 60 år tilbaka i Skåne särdeles i Staden Lund, at de fattigare därstädes, låtit under Takpannor lägga tjenlige gjorde Halmdockor, at därigenom afhålla Regn och Snö-yra, i stället för Kalk, som de rikare låtit understryka, hwilket likwäl på den Orten icke allenast är kostsamt, utan ock beswårligit, då Kalkstycken genom blåst, köld ock hetta och flere förändringar, låßna, och falla i Säden på Windarne. Man har wid deße Halmdockors nyttjande allenast befarat, at elds-wådor därigenom skulle snarare yppas eller åtminstone swårare hämmas, ock at Halmen efter kort tid skulle förruttna och således nytt arbete föranlåtas. I sednare tider har man däremot börjat, at under Tak-Teglet lägga Bräder, i början twärs men nu långs efter, hwilket senare är det bästa; men när man rätteligen eftersinnar, Brädernes dyrhet; at mycken Spik til dem årfordras; tyngden som då kommer af Taket på et ofta swagt Trähus; den styrka elden får, då Bräderne itändes, som hindrar Arbetare wid wåd-eldar; må man heldre bruka Halmdockor under Teglet, hwarwid ingen särdeles låga uptändes, medan Tak-Teglen ligga på Halmen eller däckorne, at ingen särdeles brand widare än af Läktorne, eller Ribborne och Sparrarne påkommer, hwilka med en Båts- eller Brandhake genast kunna nederrifwas. Wi hafwa exempel, huru en gnista eld på et Måßlupit Spåntak itändt hela Byggnaden, men aldrig tror jag det är möjeligt kunna ske utantil på deße däckade Tegel-Taken, ty om luften skulle spela gnistor på de små ändarne af Halmen, som ligger utom Takpannorne och den itända, stannar elden mot

Takpannan. På andra Orter, dår de ej noga förstå sig på detta Takbyggnads sättet, plåga Taken ej altid wara tilräckelige i stark Snö-yra; men hår på Orten docka eller belågga de Taken så wål at det år omöjeligt på hela Taket förnimma den ringaste dag eller Solskin, mindre dropp eller Snö. På Uthus, Flygelbyggningar ock Sädes-Bodar äro deße dockade Taken aldeles de tjenligaste. Man har efterfrågat deras waraktighet, och funnit at de sedan 20 år hittils sig hållit. Når en Takpanna fådt fel, at en ny skal insättas på deße Tak, behöfwer man ej slå Pannan sönder och bråcka Kalken som warit understruken, hwarwid genast Murmästare skal lågga hand och betalas; utan på dockade Tak kan en hwar hjelpa en slik bristfällighet. Wid Uthus kan brukas Wrakpannor; ty dockorne hindra åndock alt Regn och Snö-yra. Under Wrakpannor förstås hår ej de som äro otilräckeligen brände, hwilka efter några års förlopp liksom multna ock af Regn upblötas, ej heller de, som af små stenar i Sanden hafwa lik som stjernor, hwarigenom Regn drifwes, eller Pannorne flisa sig, utan de, som äro uti bränningen litet kroknade, bruna eller swarta af för stark bränning ock dymedelst osynlige på en Manhus-byggning, men wara långre än några af de röda, allenast de hafwa goda hakar.

Uti stora Ståder, lår denna Tak-låggning ej bewiljas, men eljest år den twifwels utan mindre farlig än då Bråder låggas under Teglet; Torf-Tak tynger Huset ock Näfwern år på somlige Orter dyr. Någon torde mena, at denna Tak-låggning gör Taket oansenligt, men det förhåller sig annorledes, ty det wisar sig allenast en Tums Halm, hwilken om några år af wåder, Regn, Solskin ock förruttnelse minskas, til sielfwa Takpannans brådd, men innan och inunder blifwer Halmen altid i behåll, såsom man det säkert af årfarenheten utrönt.