Ny teori om åskmolnens rörelser och hagelstenarnas bildning

Om åskmolnen och hagelns inre beskaffenhet.

Om man inte godtar att åskmolnen förs samman av två vindar, utan i stället menar att åskmolnen är av sådan art att de genom den inneslutna eldartade materien drivs eller dras mot vinden, så blir effekten ändå densamma. Vinden gör nämligen lika fullt motstånd, pressar molnen alltmer samman och tillför dem de i luften spridda dunsterna – vi ser ju med egna ögon att de drivs fram av vindarna. Men då får vi inte en lika klar föreställning om deras början och ursprung. För min del kan jag inte förstå det på annat sätt: när två åskmoln möter varandra, vilket ofta händer, och båda rör sig mot vinden, måste det nödvändigtvis finnas två vindar i luften. Och betänker vi att vart och ett av molnen dessutom följs av vind när de närmar sig oss, så visar erfarenheten att fyra vindar kan mötas.

Herr Tummig (Reds. anm.: troligen en samtida naturforskare; identiteten är osäker) beklagar att de ovanliga hagelstenarna inte överallt har observerats med avseende på både storlek och vikt. Hade detta noga iakttagits, menar han att man kunnat få större klarhet, vilket han kanske också, enligt sin egen princip, hade kunnat uppnå.

Man kan dock lätt föreställa sig att vikten inte alltid står i proportion till storleken. Snön är ju inte alltid lika porös, och till och med isen är inte alltid av samma vikt – än mindre kan man vänta sig något regelbundet uppe i luften, där materierna är underkastade fler och snabbare förändringar. Köldens olika grad kan nämligen göra dem fastare eller lösare och därmed lättare eller tyngre, vartill även en inblandning av andra ämnen kan bidra.

Enligt min mening skulle det däremot ge oss en förträfflig upplysning om sådana hagelstenar samlades in och smältvattnet analyserades kemiskt, så att man noga kunde undersöka vilka ämnen och vilka slags salter som finns däri – flyktiga eller alkaliska, salpeter eller annat salt. Då kunde man även pröva om inte sådana salter bidrar till att regnet fryser fast vid haglen när de faller genom det. Och om kölden, enligt min teori, inte är något annat än en andlig, flyktig salpeter, så har vi snart ett ämne som främjar hagelstenarnas bildning. Vi vet nämligen av gammal erfarenhet, liksom av Boyles och fleras experiment, att salpeter eller andra salter blandade med snö förvandlar tillkommande vatten till is. Om någon skulle få tillfälle att utföra ett sådant experiment med ovanliga hagelstenar, tror jag att många skulle finna det glädjande att få ta del av resultatet.

Man kunde visserligen uttala sig mer utförligt i detta ämne, om man inte eftersträvade all möjlig korthet. Samtidigt hoppas man att det som här har framlagts inte ska förefalla obegripligt.

Om Åske-Molnen, och Haglens innerliga beskaffenhet.

§. 254.) Skulle icke bifallas, at Åskemolnen af twå wäder sålunda sammanföras, utan man wil säga, at Åskemolnen äro af den art, at de medelst den inneslutne eldaktiga matrien, drifwas eller dragas emot wädret, så följer ändå en lika effect: Ty då resisterar lika fullt wädret som Molnen mer och mer ihopatrycker, och de i luften dissiperade dunster dem tilförer, ty wi se ögonskenligen, at de af wädren fortdrefne warda; men wi hafwa då icke et så klart concept, om deras begynnelse och ursprung. Jag för min del begriper det icke annorlunda: Ty twå Åskemoln, hwilka hwarannan möta, som ofta händer, at de bägge gå emot wädret, måste nödwändigt twå wäder wara i luften, och considerera wi, at med hwardera äfwen följer wäder, när de oß nalkas, så wisar då ärfarenheten, at fyra wäder hwarannan möta kunna.

§. 255.) Herr Tummig beklagar, at icke de owanliga Hagelstenar, til storlek och wigt tillika allestädes äro observerade, hwarutaf om det noga warit i akt tagit, han förmenar kunnat ärnås en större uplysning, som han ock, tör hända, efter sin principe dymedelst få kunnat.

§. 256.) Men detta kan man lätteligen föreställa sig, at tyngden icke altid lika qwadrerar emot storleken, äfwen som Snön är, icke altid lika poreuse, ja sielfwa isen är icke altid af lika wigt, mindre et så ungefärligit tildragande up i luften, hwarest materierne äro flere och hastigare förändringar underkastade, emedan kiöldens olika grad, dem fastare eller lösare och således lättare eller tyngre, ifrån sig lemna kan: hwartil äfwen en blandning af andra materier contribuera kunna.

§. 257.) Men efter mit tycke åter, skulle det gifwa oß en förträffelig uplysning, om sådana Hagelstenar skulle uptagas, samt watnet efter dem Chymice anatomiceras, och noga efterses hwad materier och hwad slags Salia i det samma befinnes, antingen volatilia eller alcalica, antingen Sal niter, eller annat Salt: Samt om då icke sådana Salia contribuera kunna, at Regnet, när Haglen igenom det samma falla, wid dem fastfryser. Och om efter min theorie kiölden intet annat är, än en spiritualisk volatil sal niter, så få wi snart en materie som befrämjar Hagelstenars genererande, hälst wi af en gammal ärfarenhet weta, som ock af Boiles och fleres experimenter, at Sal niter eller andra Salt, med Snö blandade, giör det der til kommande watnet til is. Och om någon skulle få tilfälle, at med owanliga Hagelstenar, et sådant experiment werkställa, tror jag det skulle wara för många angenämt at få del af utslaget.

§. 258.) Widlyftigare kunde man sig wäl, uti denna materien utlåta, om man ej sökte all möjelig korthet, hwarjemte man hoppas at det som deducerat är, ej lärer kunna förefalla obegripeligit.