Parlamentet i Paris trotsar kungen inför uppehållet

Paris, den 9 september.

Parlamentets underdåniga skrivelse med anledning av kungens öppna brev, som registrerades den 5 denna månad, innehöll att parlamentet inte kunde godta påståendet i brevet om att det skulle ha försummat sitt ämbete. Under de rådande omständigheterna hade parlamentet inte kunnat undgå att låta alla enskilda ärenden vila och i stället enbart ägna sig åt de allmänna, och i detta hade parlamentet inte handlat på annat sätt än i enlighet med sin ämbetsplikt och sin dyra ed.

Dessutom beslutade denna domstol att en underdånig framställning skulle göras till kungen om följande: 1) att förskingrandet av parlamentets ledamöter (Reds. anm.: att de skickats bort eller förvisats till olika platser) har gett ett skadligt exempel, rubbat rikets grundlagar och varit en källa till elände bland undersåtarna; 2) hur nödvändigt det är att kungen inte vägrar att lyssna på parlamentets framställningar enbart på den grunden att Hans Majestät redan känner till de ämnen som kan komma att beröras i dem.

Den 6 september ägnade sig parlamentet åt att utse de ledamöter som ska utgöra den så kallade vakanskammaren, vilken som brukligt kommer att skipa rätt under parlamentets ledighet. Därefter skickades genast de så kallade Gens du Roi (Reds. anm.: kungens juridiska ombud vid parlamentet) för att begära en dag för framförandet av ovannämnda framställningar. De återkom mot kvällen med beskedet att Hans Majestät bestämt följande dag för att ta emot deputationen.

Till följd av detta valdes 42 ledamöter som tillsammans med förste presidenten begav sig till Versailles. Sedan Hans Majestät hört deputationens anförande gav han det skriftliga svar som samma dag klockan sju på kvällen överlämnades till parlamentet. Svaret innehöll att Hans Majestät gjort allt det han funnit gott och trott nödvändigt för att återställa lugnet och skipa rättvisa bland sina undersåtar, samt att Hans Majestät förnyade sin befallning till parlamentet att i allt rätta sig efter hans nådiga vilja, vars syfte är att upprätthålla rikets lagar utan att åsidosätta den vördnad man är skyldig religionen.

Eftersom detta var den sista sammanträdesdagen före vakanstiden skildes domstolen åt, och den kommer inte att samlas igen förrän vakanstiden är över.

Paris, den 9. Sept.

Parlamentets underdåniga föreställning angående Konungens öpna bref, som den 5 sistledne blef inregistreradt, innehöll: at Parlamentet ej kunde widkännas den i förbemälte bref skedde utlåtelsen, at det försummat deß Embete; utan hade Parlamentet wid dåwarande omständigheter ej kunnat undgå, at låta alla enskilta angelägenheter hwila, och däremot endast företaga de allmänna, hwaruti Parlamentet sig ej annorlunda förhållit, än likmåtigt deß Embetes pligt och dyra Ed. Deßutom faststälte denna domstol at underdånig föreställning skulle göras, 1) huruledes Parlaments Ledamöternes kringspridande gifwit et skadeligit efterdöme, rubbat Rikets grundlagar, samt warit et ursprung til elände ibland undersåtarne. 2) Huru nödigt det är, at Konungen ej wägrar höra Parlamentets föreställningar, uppå den grund allena, at Hans Maj:t har kundskap om de ämnen, som kunna komma at omröras uti sådane föreställningar. Den 6 war Parlamentet syßelsatt at utnämna de Ledamöter, som komma at utgöra den så kallade Vacance Kammaren, hwilken under Parlamentets ledighet efter wanligheten komer at skipa Lagen. Därnäst blefwo de så kallade Gens du Roi straxt affärdade at begära dag för åfwannämde föreställningars görande, hwilke återkommo emot aftonen med den underrättelse, at Hans Maj:t utsatt följande dagen til Deputationens emottagande. Til följe hwaraf 42 Ledamöter blefwo walde at tillika med Förste Presidenten begifwa sig til Versailles, wid

hwilket tilfälle Hans Maj:t, sedan han hördt Deputationens andragande gifwit det skrifteliga swar, som samma dag om aftonen kl. 7 blef Parlamentet tilstält och innehöll „at Hans Maj:t giordt alt „det Han godtfunnit och trodt nödigt til Rolighe- „tens återställande och Rättwisans skipande ibland „Deß undersåtare: at Hans Maj:t förnyade Deß be- „fallning til Parlamentet, at i all ting sig förhål- „la likmätigt Hans Maj:s nådiga wilja, hwars „ändamål är Rikslagarnes wid magthållande, utan „at å sido sättia den wördnad som man wore Re- „ligionen skyldig." Och som detta war den sidsta dagen til Parlamentets sammankomst för Vacance tiden, så skildes denne domstol åt, och kommer nu ej at samlas för än efter Vacance tidens förlopp.