Salvia och rosmarin trivs i svenska trädgårdar

Avslutning om salvia

De två arter av salvia som nämndes i förra veckans blad, på apoteken kallade Horminum och Sclarea, kan lika väl som den första arten, tysk salvia, odlas och skötas i trädgårdar här i Sverige. De tål vårt klimat lika bra, och Sclarea har dessutom samma egenskaper och verkan, fast den är något starkare. I Tyskland lägger man den i drycker, eftersom den är stärkande och uppiggande. I England har man för vana att lägga de färska bladen i munkar och pannkakor, vilket där betraktas som en delikatess bland de förnämare.

Eftersom nästan ingenting undgår att missbrukas gäller det också denna ört. De som vill förvandla franskt vin till moselvin tar fläderblommor och örten av denna Sclarea och lägger dem i det franska vinet.

Rosmarin. På franska rômarin.

Denna hör likaså till den andra gruppen. När det gäller blomman liknar den mycket den nyss nämnda salvian, men skiljs från den och de andra i samma grupp genom att kronbrämets övre flik är kluven och ståndarna är enkla, långa och något krökta.

Av denna finns endast en enda art, vars rätta hemvist är Spanien, Narbonne i Frankrike och Galileen i det förlovade landet. I Linnés Species Plantarum kallas den Rosmarinus officinalis, men på apoteken Rosmarinus hortensis för att skilja den från Rosmarinus sylvestris, som egentligen heter Ledum – på svenska skvattram, skvåkra och lummer. Den senare hör till den tionde gruppen och har ingen likhet med denna vad gäller blomman.

Rosmarin odlas och sköts allmänt i våra trädgårdar, särskilt för köksbruk, som våra kvinnor vet att använda på bästa sätt vid olika tillfällen. Den skulle mycket väl kunna stå ute över vintern hos oss, om den inte vore så pass ömtålig, förutsatt att den täcks. Av rosmarin bereds på apoteken de så kallade konserverna och det ungerska drottningvattnet, som så många har prövat och funnit att det i hög grad stärker huvudet. En sup drottningvatten brukar ge god lindring vid moderpassion (Reds. anm.: sannolikt någon form av underlivs- eller nervbesvär hos kvinnor). Mot gikt och förlamning i lederna har öl med rosmarin också gjort god verkan. Bladen, rökta som tobak, har likaså visat sig bra mot andtäppa.

Slut om Salvian.

De bägge i sidsta Wekoblad omrörde arter af Salvia, på Apothequen kallade Horminum och Sclarea, kunde lika så wäl som den första arten Tyska Salvian hos oß fås och skiötas i Trägårdarne här i Swerige, emedan de lika tåla wårt climat, och deß utom Sclarea har eljest samma egenskap och kraft, allenast hon är något starkare. I Tyskland lägga de henne på dricka, efter hon är styrckande och upmuntrande. I England bruka de öfweralt at lägga bladerna färska uti Munkar och Pannkakor, som där är en delice för de Förnämare.

Som det är nästan ingen ting, som icke är underkastat mißbruk, så är det ock med denna Örten: De som wilja förwandla Franskt til Mosel-win, taga blommorna af Fläder och örten af denna Sclarea, och lägga i det Franska Winet.

Rosmarinus. På Swenska Rosmarin. På Fransöska Rômarin.

Är likalededes af denna andra Troppen. Har i anseende til blomman nära likhet med nyßnämde Salvia, skiljes ifrån henne och de andra af samma Tropp och skäck dermed, at Cron brämens öfra flik är klufwen, ståndarena enkla, långa, något krökta.

Af denna finnes ej mera än en enda art, hwars rätta hemwist är Spanien, Narbonne i Frankriket och Galilæa i Förlofwade Landet. Kallas i Arch. Linnæi Species Plant. Rosmarinus Officinalis. Men på Apothequen Rosmarinus hortensis til skilnad ifrån Rosmarinus sylvestris, som rätteligen heter Ledum, på swänska Sqwattram, Sqwåkra och Lummer, hwilken är af den Tionde Troppen och i anseende til blomman med denna ingen likhet hafwer.

Denna fås och skiötes hos oß allmänt i Trägårdarne, i synnerhet til kiöksbehof, som wåra Fruntimber weta wid åtskilliga tilfällen den bäst anwända. Han skulle wäl kunna stå ute öfwer winteren hos oß, om han ej desto starkare är, allenast han täckes. Utaf denna tilredes de så kallade Conserver i Apothequen, och det Ungerska Drottningwatnet, hwilket så många försökt, at det öfwermåttan styrker hufwudet. En sup Drottningwatn plägar giöra god lindring i Moder-passion. Emot gikt och lamhet i lederna har öhl med Rosmarin också giordt en god wårkan. Bladen rökte som tobak, hafwa äfwen befunnits goda emot andetäppa.