Kammarråd och löjtnanter i Danmarks sjunde och åttonde rangklass

Rangordningar var ett centralt inslag i 1700-talets europeiska samhällen. De reglerade i detalj vilken social och ceremoniell status olika ämbetsmän, officerare och hovfunktionärer hade i förhållande till varandra. Danmark införde sitt rangsystem under enväldet, och det uppdaterades löpande genom kungliga förordningar. Rangen avgjorde bland annat placering vid officiella tillställningar, tilltal och företräde i det offentliga livet.

Texten är hämtad ur en svensk tidningspublikation som kommenterade och kompletterade de officiella Post-Tidningarna. Att en svensk publikation återgav den danska rangordningen speglar det stora samtida intresset för grannlandets stats- och hovorganisation, inte minst eftersom Sverige hade ett liknande system med rangklasser.

De titlar som räknas upp visar hur den dansk-norska statsapparaten var uppbyggd. Kanslirådet, kammarrådet och kommerserådet var höga tjänstemän inom förvaltningens olika grenar, medan krigsråd och amiralitetsråd hörde till armé- respektive flottförvaltningen. Generalfiskalen var en hög juridisk ämbetsman med åklagarliknande uppgifter. Att Överrätten i Norge nämns beror på att Norge vid denna tid var en del av den dansk-norska helstaten och styrdes från Köpenhamn.

I den åttonde klassen återfinns lägre officerare, som premiärlöjtnanter och kornetter, samt assessorer, det vill säga bisittare i olika kollegier och domstolar. Gardesregementena till häst och fots hade särskild prestige, vilket förklarar att deras officerare placerades högre än motsvarande grader i vanliga förband. Krigs- och lantkommissarier ansvarade för militärens försörjning och administration i landskapen.