Utförliga regler fastställda för spetälskehospitalen på Island

Avslutning om hospitalsinrättningen på Island.

12) När hospitalsföreståndarna vill lämna hospitalsgårdarna ska de skriftligen meddela hospitalsinspektörerna detta vid Mikaelitid (i slutet av september). De får inte flytta sina ägodelar från gården förrän de för inspektörerna redovisat allt de anförtrotts. Sysslomannen i det distrikt där gården ligger ska ha tillsyn över detta.

13) Ingen ska tas in på hospitalens bekostnad som inte är spetälsk, fattig och utan anhöriga, och som kan visa upp ett intyg från sin sockenpräst och reppstyrarna om kristligt leverne. Intyget ska skickas in till inspektörerna av den som ansöker om intagning för den sjukes räkning.

14) De som tas in på hospitalet ska från den så kallade repp (bygdelag) de tillhör medföra ett års försörjning i goda och användbara landören: en man 3½ hundraden och en kvinna 2½ hundraden. Ingen får tas in förrän detta är betalt.

15) De intagna som kan utföra hantverksarbete ska åläggas att arbeta och tjäna något åt sig själva, särskilt som det inte är tillåtet för dem att stryka omkring och tigga eller hemfalla åt dryckenskap och annan självsvåldighet som inte anstår rättskaffens hospitalsfolk.

16) Om någon visar sig otacksam, gnällig, begiven på fylleri eller omåttlig tobaksrökning eller annan oskicklighet, ska denne först varnas några gånger av prästen. Hjälper inte det ska han förvisas från hospitalet och en annan tas in i hans ställe.

17) Om en intagen får ett arv efter att ha tagits in på hospitalet, ska arvet tillfalla hospitalet.

18) Om någon som enligt lagen är skyldig att försörja en eller flera smittade personer i stället vill betala för deras plats på hospitalet och årligen erlägga full försörjning, får det inte nekas honom – dock med villkoret att det inte tränger undan de fattiga, och med inspektörernas vetskap.

19) Alla som håller fiskebåtar i drift till sjöss ska en gång om året dela med sig till hospitalet av en andel, en så kallad lott, av all fångst, oavsett vad den kallas, som den Allrahögste förlänar dem. Dagarna då hospitalet enligt ordningen har rätt till en fiskelott är följande: från Langanes till Österhorn den första vardagen efter midsommardagen; från Österhorn till Bulandshöfde, både på fastlandet och på Västmannaöarna, den första vardagen efter påsk; från Bulandshöfde runt hela Västlandet till Rutefjärdsån närmaste vardagen efter korsmässan på våren; från Rutefjärdsån till Langanes runt hela Nordstiftet närmaste söndagen efter Vitusmässan. Om folket och landborna hindras från att gå ut på sjön dessa dagar, eller om fångsten blir så liten att det inte blir fem av de där vanliga stora fiskarna per lott, ska hospitalet i stället få en fiskelott den närmast följande dag då fem fiskar eller fler fångas till delning. Av fåglar ska hospitalet tilldelas de som på en bestämd dag fångas på Västmannaöarna, Drangey (Reds. anm.: i originalet ”Dranaöen”) och andra platser där sådan fågelfångst är bruklig. För att allt ska gå rätt till och svek och undanhållande förebyggas, ska sysslomännen i varje distrikt sända ut redliga dannemän överallt i landet där fiskebåtar finns, för att ta emot hospitalets lott av fisken, rensa, torka och ansa den, och sedan avlägga vederbörlig redovisning till sysslomännen. För sitt besvär får de fiskhuvudena, nackarna och det så kallade rasket av fisken, men ingen tran. Om dessa utskickade män visar sig försumliga i skötseln och ansningen av fisken, så gott som vädret tillåter, ska de behålla den och betala hospitalet dess värde. Reppstyrarna i varje repp ska också ge sysslomännen skriftlig uppgift om hur många båtar som årligen hålls till sjöss i varje fiskeläge, så att sysslomännen kan kontrollera om alla båtar har gett hospitalet sin fiskelott. Den som ertappas med att ha delat oriktigt eller avsiktligt minskat hospitalets lott ska straffas som en tjuv.

20) Sysslomännen ska använda hospitalsfisken till hospitalets nytta så snart den torkat, och sälja den antingen i handelsstäderna eller hos landborna mot pengar eller andra så kallade döda ören, om sådana går att få. Går inte det – vilket ofta kan inträffa under goda fiskeår eller när fisken fördärvas av vått väder – får de sälja den efter värdering mot de landören de bäst kan använda till hospitalets nytta. För kostnaderna för att frakta fisken till handelsstäderna ersätts de skäligt, men för sitt eget besvär får de inget arvode.

21) Där hospitalsföreståndarna bor så nära fiskelägena att de lätt kan hämta hospitalsfisken, ska de, så länge de behöver fisk till sitt hushåll, hellre ta emot sådan hospitalsfisk än köpa av andra, förutsatt att den är väl hanterad. I så fall ska de i god tid meddela sysslomännen detta och hur mycket fisk de behöver.

22) Sysslomännen ska varje år, vid vite av två riksdaler till hospitalet, skicka in korrekta räkenskaper, försedda med vederbörliga intyg och verifikationer, till hospitalsinspektörerna för all den fisk som tillkommer hospitalen det året i respektive fögderi. Om de försummar detta ska amtmannen, efter besked från inspektörerna om sysslomännens uteblivande, skyndsamt se till att vitet lagligen drivs in.

23) När någon vid rättegång på Island döms att betala böter till hospitalet, ska böterna tillfalla det hospital som ligger i den fjärding av landet där saken inträffat och där den brottslige uppehåller sig. Böterna får inte dömas till andra hospital, och amtmannen ska se till att de betalas i rätt tid och på rätt plats.

24) Ingen som enligt kunglig befallning ska betala en avgift till hospitalet för att få ingå äktenskap får vigas av prästen förrän han visat upp biskopens intyg om att avgiften är betald. Bryter prästen mot detta ska han böta lika mycket till fattiga prästänkor som den andre skulle ha gett till hospitalet. Och den som på detta sätt smugit sig till trolovning eller vigsel ska betala dubbelt så mycket som han först skulle ha betalat. Detsamma gäller andra kungliga dispenser, exempelvis när en präst eller student återinsätts i sitt andliga stånd: de får varken examineras eller åtnjuta andra kyrkliga friheter innan de gjort rätt för sig gentemot hospitalet och visat upp biskopens bevis på detta.

25) Prästen ska flitigt, särskilt på söndagar, besöka de sjuka, hålla katekesundervisning med dem, undervisa dem i Guds ord och i övrigt med förmaningar bistå dem i deras ömkliga tillstånd. För detta besvär får han årligen två speciesriksdaler ur hospitalets kassa.

26) Slutligen ska hospitalets pengar förvaras hos den av inspektörerna som är så vederhäftig att han alltid kan ansvara för dem när de i nödfall begärs ut. Så snart en ansenlig summa finns i kassan ska samtliga inspektörer se till att den lånas ut mot ränta och säker pant.

Slut om Hospitals Inråttningen på Island.

12.) Enår Hospitals Föreståndarne åro sinnade at quittera och öfwergifwa Hospitals Gårdarna, skole de wara plicktige, at derom skrifteligen tilsåya Hospitals Inspectorerne wid Michaelis Tid, och måge de icke flytta deras Gods från Hospitals Gården förr, än de wisat Inspectorerne nöyaktig redo och ricktighet för hwad, dem blifwit ombetrodt; Hwar å Syslomännen, i hwars Syslo-District, Gården är belägen, skall hafwa behörigt Inseende. 13.) Ingen skall intagas i Hospitalerne på deras bekostnad, som ey är spetelsk, fattig och wänneslös, och kan framte sin Sockne-Prästs och Repstiorernes Attest om Christelige lefwernet; Hwilcken Attest skall af dem, som giöra ansökning, på de Siukas wägnar, at intagas wid Hospitalerne, til Inspectorerne insändas. 14.) Hospitals Lemmarne, som på Hospitalet intagas, skole från den så kallade Repp, hwadan de hånhöra, åtfölja et års Förlag uti gode och tienlige Land-Öre, nemligen: Mans-Person 3½ Hundrade, och Qwins-Personen 2½ Hundrade, och må ingen i Hospitalet intagas förr, än detta är betalt. 15.) Hospitals Lemmarne, som kunna förrätta något Hand-Arbete, skole tilhållas, at arbeta och förtiena något för sig sielfwe, hälst som

som dem ingalunda tilstädies, at flacka omkring med Tiggerie eller slå sig til Dryckenskap och annat sielfswåld, som icke höfwes rättskaffens Hospitals Folck. 16.) Befinnes någon wisa sig otacksam, knorr-sinnad, begifwen på fyllerie eller omåttelig Tobaks rökning samt annan oskickelighet, då skall en sådan, först några gångor af Prästen åtwarnas, och i fall slikt ey hielper, bör han förwisas utur Hospitalet, och en annan i des ställe uptagas. 17.) Tilfaller en Hospitals Lem något Arf efter den tid, då en sådan blifwit i Hospitalet antagen, bör detsamma Hospitalet tilhöra. 18). Wil någon, som efter Lagen, bör underhålla en eller flere besmittade Menniskor, insättia derföre wederlag i Hospitalet, och därstedes årligen betala fullt förlag, må det honom icke nekas; dock med wilckor och förbehåld, at det icke länder de Fattige til trångsel, men med Inspectorernes wetskap. 19.) Alle samt hwar och en, som underhålla til Siös årlige Fiskare-Båtar, skole en gång hwarje år skifta med Hospitalet en del eller så kallad Lott af all det Fiske-Fång, ehwad Namn det hafwa må, som den Aldrahögsta dem förlänar. Dagarne på hwilka, Hospitalet, efter ordningen, en Fiske-Lott tilkommer, äro följande: Från Langeneß til Österhorn, den första Söckne-Dag efter St. Hans Dag, från Österhorn til Bulandshöfde så wäl wid fasta Landet som på Westmansö, den första Söckne-Dag efter Päska, från Bulandshöfde rundt omkring Wäster-Landet til Rutefiärds Åen, den nästa Söckne-Dag efter Korßmäßa om Förr-året, från Butefiärds Åen til Langeneß omkring hela Nord-Stiftet, nästa Söndagen efter Vitus-Mäßa; men förhindras Folcket och Land-Boerne at söka och nyttia Siön å bemelte Dagar, eller ock, at då fiskas så litet, at det icke kommer i hwarje Lott fem därstedes wanlige dryge Fiskar, då skall Hospitalet gifwas en Fiske-Lott den nästföljande dagen, enär därstedes fångas fem Fiskar och däröfwer, til Delning. Af Foglar skall Hospitalet tilläggas de, som på en bestämd dag fångas på Westmanöen, Dranaöen och andre Ställen, hwarest deslike Fogel-Fångerie är öfligit. Och på det, at dermed desto ricktigare måtte tilgå samt alt Swek och Underslef förekommas,

skole Sysslomännerne, hwar och en i sit District, utskicka upricktige Dannemän allestädes öfwer hela Landet, hwarest någre Fiske-Båtar finnas, at emottaga Hospitalets Lott af förbemälte Fisk, ränsa, torcka och ansa densamma, och sedan giöra Sysslomännerne derföre behörig redo och beskied; för hwilcket deras omak, de niuta Fiske-hufwuderne, Nackarne och så kallade Rask af Fisken, men ingen Tran. Befinnas desse utskickade männer efterlåtne i upsickten på Fiskens skiötsel och ansning så godt, som wäderleken tillåter, böra de behålla densamma och betala Hospitalet des wärde. Så skole ock Reptiorerne uti hwarje Repp gifwa Sysslomännerne skriftelig underrättelse, huru månge Båtar årligen i hwarje Fiske-Läger underhållas til Siös, på det, Sysslomännerne måtte kunna deraf förnimma, om alla Båtar hafwa gifwit Hospitalet Fiske-Lott. Beträdes någon at hafwa skiftat oricktigt eller upsåteligen afkortat Hospitalets Lott, bör den, som en Tiuf, afstraffas. 20.) Sysslomännerne skola anwända Hospitals Fisken, så snart den blifwer torr, til Hospitalets gagn, och föryttra densamma antingen i Handels-Städerne eller hos Lands Boerne för Penningar eller andre så kallade Döde Ören, om de derföre äro at bekomma; kan det ey skie, hwilket ock esomtidast skall sig tildraga, i gode Fiske-år eller enär Fisken förderfwas af wåt wäderlek, då måge de sälja densamma, efter wärdering, för de Land-Ören, som de bäst kunna anwända til Hospitalets nytta. För den omkostnad, som de måste giöra på Fiskens försel til Handels-Städerne, bestås dem ersättning, efter billigheten; men för deras egit beswär, niuta de ey något Arfwode. 21.) Hwarest Hospitals Föreståndarne bo så nära Fiske-Lägen, at de lätteligen kunna afhämta Hospitals Fisken, skole de så länge, de behöfwa Fisk til deras Hushåldning, heldre taga emot sådan Hospitals fisk, än kiöpa den af andra, enär densamma eljest finnes förswarligen handterad; i hwilken händelse, de böra gifwa Sysslomännerne sådant tidigt tilkänna, och huru mycken Hospitals fisk de behöfwa. 22.) Sysslomännerne skole årligen, wid twå Riks dalers wites bot til Hospitalet, insända riktig Räkenskap, försedd med behörige Attester

tester och Verificationer hos Hospitals Inspectorerne, för all den Fisk, som hospitalerne för det året tilkommer i hwars och ens Syslo-Fögderie; Wore de härutinnan försummelige, skall Amtmannen, efter derom undfången kundskap från Inspectorerne om Syslomännernes Uteblifwande, draga fordersam försorg om Plicktens Laga Utmätning. 23.) Enär någon uti Rättegång på Island blifwer tilwunden och ålagd at erlägga Böter til Hospitalet, då skall det Hospital, som ligger i det Landets Fierding, hwarest Saken har sig tildragit och den brotslige Person sig uppehåller, upbära de böter, och måge desamme icke til andre Hospitaler händömas, utan måste wederbörande Amtman draga försorg, at de å rättan tid och Ort erläggas. 24.) Ey skall någon, som efter Kongl. May:ts Nådigste befalning, kommer at utgifwa et eller annat til Hospitalet, för at ingå Äcktenskap, wigas af Prästen förr, än han upwist wederbörande Biskops Intygelse, at den utsatte afgift til Hospitalet är betald. Förser Prästen sig häremot, böte til fattige Präste-Änckor lika så mycket, som den andre skulle gifwa til Hospitalet. Och den, som således har tilsmygt sig Tro-lofning eller Brud-Wigsel, gifwe dubbelt emot det, han första gången borde betala. På samma sätt skall ock förhällas med andra Kongl. Aldranådigaste Bewilningar, såsom enär en Präst eller Student restitueras til sit andeliga Stånd, at de hwarken tagas under Examen eller under andre Kyrckio-friheter dem tillåtas, innan de med Hospitalet hafwa giordt ricktighet, och deröfwer framtedt Biskopens Bewis. 25.) Prästen bör flitigt, särdeles om Söndagen, besöka de Siuka, catechisera med dem, underwisa desamme af Guds Ord, och eljest, medelst Förmaning, gå dem tilhanda i deras ynckeliga tilstånd, för hwilcket sit omak, han årligen af Hospitalets Cassa niuter twå specie Riksdaler. Sidst och 26.) skole Hospitals penningarne wara i Förwar hos den af Inspectorerne, som är så wederhäftig, at han för dem altid kan wara answarig, enär de i nödfall äskas, och så snart en ansenlig summa finnes i Cassan, böra samtelige Inspectorerne wara omtänckte, emot säker Pant, densamma, på Ränta at utlåna.