Ny bok skildrar Jamaicas rikedom och dödliga klimat

En av de mest ansenliga öarna i Västindien är Jamaica, och eftersom den så ofta omtalas i tidningarna vill vi glädja våra läsare med ett utdrag ur en beskrivning av ön som nyligen utkommit i London. Boken heter "Jamaicas historia", är översatt från engelskan av en före detta dragonofficer och trycktes år 1751 hos Nourse i duodesformat.

Den del av världen som här beskrivs är mycket olik vår. Naturen har visserligen gett ön stora fördelar, men den behandlar samtidigt som en hård styvmor de européer som flyttar dit, somliga för vinnings skull och andra av andra orsaker. Författaren har knappt kunnat se ett enda ansikte med den glada engelska uppsynen och friska hyn. Alla invånare ser sjukliga ut, har blek och mörk hy och är magra. Man skulle kunna ta dem för vandrande lik som nyss kommit upp ur graven med svepningen om sig. Trots detta njuter de av livet så gott de kan och är muntra nog i sällskap. Eftersom döden har mer att göra här än på andra platser, är man åtminstone inte så rädd för den när den kommer. Man lever gott, man tar emot sina vänner, man dricker av hjärtans lust, man samlar pengar och bryr sig för övrigt inte mycket om framtiden. Invånarna på ön tycks i allmänhet vara obekymrade gäster som lämnar detta livet som man går från en bjudning.

I övrigt är Jamaica ett vackert och behagligt land. Plågas man å ena sidan av en kvävande hetta, har den givmilda naturen å andra sidan skänkt ön åtskilliga fördelar som få platser kan skryta med. Den ligger på 17 grader och 40 minuters nordlig bredd, är omkring 160 engelska mil lång och 55 mil bred. En bergsrygg som sträcker sig i öst-västlig riktning delar ön i två delar på längden. Från dessa berg rinner en mängd vackra floder som vattnar fälten nedanför och mynnar i havet på båda sidor, och de ger invånarna gott sötvatten och åtskilliga slags fisk. Ingen av floderna är segelbar och kunde inte heller bli det utan större kostnad än nytta, men några är ändå så breda att sockret kan fraktas på dem till hamnarna från plantagerna uppe i landet. Somliga floder försvinner när stormsäsongen är över, eller ändrar lopp eller namn. Andra rinner under jorden i milslånga sträckor.

Bergen, liksom större delen av ön, är täckta av ständigt grönskande skogar. En oupphörlig vår ger liv åt allting, och aprilblommornas friska fägring är inte mindre i december. Där pryder cederträdet, det så kallade lignum vitae, mahogny och hundratals andra träd bergstopparna. De flätar sina grenar om varandra på mångfaldiga sätt och skapar en behaglig skiftning med sin både ljusare och mörkare grönska, med lummiga lundar och svala viloplatser. Somliga reser sina raka och smidiga toppar mot skyn, andra växer i sin egen frodiga skugga.

De uppodlade slätterna är inte mindre behagliga. Även de bär naturens gröna dräkt och gläder ögat lika mycket, fastän deras skönhet är skapad av människohand. Där odlas de dyrbaraste växter i naturen, såsom sockerrör, ingefära och flera andra, som ger sina ägare långt större vinst än om de hade andelar i silvergruvorna i Potosí. Där finns oerhört många citron- och pomeransträd. Med ett ord: det är så gott om frukt att nästan ingen bryr sig om den. Man kan gå och plocka stjärnäpplen, guavor, citroner, mameyfrukter och många andra frukter, lika lätt som grankottar hos oss. Man skulle kunna inbilla sig att man befann sig i ett slags paradis, om inte alla dessa härligheter uppvägdes av ganska stora olägenheter.

De vackra floderna är nämligen fulla av glupska krokodiler och alligatorer, ängar och dalar av leguaner, och många berg är svåra att bestiga på grund av den fasansfulla mängd ormar och andra giftiga djur som de hyser. Därtill kommer den brännande solens outhärdliga hetta, som gör klimatet mycket osunt.

Den längsta dagen är där tretton timmar, och natten lika lång därefter. Framåt klockan nio på förmiddagen blir hettan så stark att man skulle försmäkta, om inte vinden från havet, som vid den tiden börjar blåsa, gav någon svalka, så att de svarta slavarna kan arbeta på fälten och var och en sköta sin syssla. Utan denna vind skulle platsen vara obeboelig. Den börjar som sagt varje dag, blåser som starkast vid middagstid och avtar sedan gradvis till klockan fem, då det åter blir lugnt till nästa dag. Folket kallar denna vind "Doktorn", och det inte utan orsak, ty utan denne läkare skulle den kvalmiga och fuktiga luften snart lägga landet öde.

Lärda Saker, och Rön.

En ibland the ansenligaste öar i Wästindien, är Jamaika, och efter hon så ofta omtalas i allmänna tidningar, wilje wi förnöja wåre läsare med et utdrag af en beskrifning på samma ö, som nyligen utkommit i London, med thenna titel: Jamaikas Historia, öfwersatt ifrån Ängelskan, af Hr. . . . gammal Dragone-officer, tryckt år 1751 hos Nourse i 12.

Then delen af werlden, som här beskrifwes, är mycket olik wår. Naturen har wäl gifwit honom stora förmåner, men hon handterar theremot som en hård styfmoder the Europeer, som thitflytta, en del för winst, och en del af andra orsaker. Knappt har Autor kunnat märka et enda ansikte, som haft then Ängelska muntra upsynen och frodiga hyn. Alla inbyggarne se siukliga ut, hafwa blek och mörk hy, och äro magre til kroppen. Man skulle taga them för wandrande lik, som nyß kommit ur grafwen med swepningen om sig. Icke theß mindre nyttja the lifwet bäst the kunna, och äro lustige nog i sällskap. Här döden mer at syßla här än annorstädes, så är man åtminstone icke så rädd för honom, tå han kommer. Man lefwer wäl, man fägnar sina wänner, man dricker af hiertans grund, man samlar pengar, och för öfrigt bryr man sig icke mycket om framtiden. Inwånarne på thenna ö synas i gemen wara obekymrade gäster, som gå ut ifrån thetta lifwet, såsom man går utur et samqwäm.

Eljest är Jamaika et täckt och behageligt land. Plågas man å ena sidan af en qwäljande heta, så har theremot then runda naturen förlänt henne åtskilliga förmåner, som få orter kunna skryta af. Hon ligger under 17 grad. 40 min. latit. norr om linien. Hon är wid paß 160 Ängelska mil lång, och 55 mil bred. En bergsrygg, som sträcker sig i öster och wäster, delar henne i tu, långs åt. Ifrån thenna fiäll rinna en hop sköna älfwar, som wattna the underliggande fälten och kasta sig i hafwet å ömse sider, gifwandes inbyggarne et sött och godt wattn, tillika med åtskillig stags fisk. Ingen af theße älfwar är segelbar, och kunde icke blifwa thet, utan större kostnad, än nytta; men några äro likwäl så breda, at sockret therpå föres ut til siöhamnarna, ifrån the uppe i landet belägne planteringar. Somliga förswinna när stormwäders-tiden är förbi, eller ändra sit lopp eller namn. Andra rinna under jorden hela milarna bort åt.

Bergen, såsom större delen af öen, äro täckte med ständigt grönskande skogar. En ouphörlig wår uplifwar här alting, och Aprilblomstrens friska fägring, minskar ej December månads skönhet. Ther ses Cederträdet, thet så kallade Lignum vitæ, Mahogany, och hundradetals andra, pryda bergstopparna, wefwa sina grenar på mångfaldigt sätt om hwarandra, och giöra en behagelig schattering med sin olika, både liusare och mörkare, grönska, med sina lummiga lundar, och swala hwiloställen; somlige upresa ät skyn sina raka och smidiga toppar, andra åter wäxa i sin egen frodiga skugga.

The upodlade slätterna äro icke mindre behageliga. The bära likaledes naturens gröna drägter, och förnöja icke mindre ö-

gonen, fast the fått sin fägring af konsten. Ther odlas the kosteligaste wäxter i naturen, såsom socker-rör, Ginger et slags krydda och flere sådana, som skaffa sina ägare långt större winst, än om the hade lotter i Potosiska silfwergrufworna. Ther ses ofanteligen mycket citron- och Pomerans-träd. Med et ord, ther är så godt om frukt, at ingen bryr sig nästan therom. Man kan gå och plocka Staräpplen, Goiaver, Citroner, Mameter och mångfadiga andra, såsom grankåttar hos oß. Och man skulle inbilla sig wara i et slags paradis, om alla theßa härligheter icke upwägdes af tämeligen stora olägenheter.

The ther wackra floderna äro fulla med glupande krokodiler och Alligatorer: ängar och dälder med Guanaer; och många berg äro icke goda at komma uppå för then faseliga myckenhet ormar, och andra giftiga djur, som the hysa. Thertil kommer then brännande solens odrägeliga hetta, som gjör climatet ganska osundt.

Längsta dagen är ther tretton timar, och natten therefter. Inemot klockan nio förmiddagen blifwer hettan så stark, at man skulle försmäkta, om icke wädret från saltsjön, som wid thet laget börjar blåsa, gjorde någon swalka, så at the swarta slafwarna kå arbeta på marken, och hwar och en gjöra sin syßla. Om intet thetta wädret wore, så skulle orten wara obebodd. Thet börjas som sagt är hwar dag, blåser starkast middagstiden, och aftager sedan småningom til klockan fem, tå thet åter lugnar igen til andra dagen. Folket kallar thenna blåst Doctorn, och thet icke utan orsak; ty utan thenna läkaren, skulle then qwalmiga och fuktiga luften, snart gjöra landet öde.