Prinsessan Christina utövade politiskt inflytande i Europa

Prinsessan Christina, dotter till kung Christian II av Danmark, var enligt flera samtida källor en utomordentligt praktfull och framstående kvinna. Hon beskrivs av Brantôme med de beundrande orden: "Här ser ni den mest lysande kvinna jag någonsin har sett!"

Under sina många viktiga resor utmärkte sig Christina överallt med sin närvaro och starka personlighet. Det som låg henne allra mest om hjärtat var att vara delaktig vid hovet och att engagera sig i de allra viktigaste statliga angelägenheterna.

År 1561 närvarade hon vid kung Karl IX:s kröning i Frankrike, och året efter deltog hon vid valet av kung till det Tysk-romerska riket i Frankfurt, samt vid Maximilian II:s kröning. Vid det senare tillfället försökte hon övertyga kejsar Ferdinand att han i konflikten mellan Frankrikes kung och hugenotterna skulle bistå Frankrikes kung med att lösa tvister och motarbeta att protestantiska furstar lade sig i konflikten.

År 1578 lämnade hon sitt residens i Soest och reste vidare till Italien.

Det stränga om Konung CHRISTIANS den Andras af Danmarck Dotters, Prinzefans CHRISTINÆ märkwärdige Lefwerne.

Fruentimbran Christina war, utom hvad redan om henne är anfördt, eljest sned: Des Upförande en uturermäten præktig Dame, och Brantome lemnar öfwer Henne detta målstörtande omdömne: Voici la plus glorieuse Femme, que je vû jamais! Und sine många wictige Resor, lät Hon allestädes sin Närwet och Håligitet framskij och ingen ting låg Henne mer i hågan och umbetracht, än at Hon måtte afstemt hofswa delacktighet och Össlyosättning i de aldorwiktigaste statzärewder. Hon bitvärfande, år 1561, Konung Carls den Nittondes af Francfirche Kröa ning, och år 1562, Romerikas Konunga-Wåleri i Frankfurt och Maximiliani den Andras Kröning; wid hwilket tilfälle, Hon bemödade sig i yttersta måtto, at beskänna och förmå Käyser Ferdinand, det Han måtte, wid de emellan Konungen af Franorifet och Huguenotterne upttoma missförstnigheter, wara nysbemelte Hans Majestät behjelpelig, til de Rojumenters undwesjunkj och ej tillåtiåla, at Protesterande Furstarne i Töffland måtte många sig i desse twisler. År 1578 öfwergaf Hon Sottingen niärn aliades och reste til Italien,