Libertine, och fosterskyld men yo

Kunskapen om den libetiska rabarbern är ganska begränsad. Där växer en ört som hos oss kallas ormört, känd för sin förmåga att motverka mask i kroppen. Örten bör inte skördas förrän den är helt mogen, eftersom den då börjar sprida sin saft och redan delvis har torkat, vilket gör att den inte är så dyr. Den bästa och mesta rabarbern importeras härifrån, även om man tidigare trodde att den kom från Tartaria. Andra varianter har sålts som balsam eller andra glänsande ämnen, och predikanter har spridit dem i världen, men deras påståenden saknar bevis. (Reds. anm.: Författaren anger också att han endast berättar om sådant han själv har sett.)

Det är svårt att med säkerhet veta vilken trosuppfattning folket har, eftersom varken jesuiter eller andra resande anses helt pålitliga. Religionen verkar vara en blandning av olika former av avgudadyrkan och egna religiösa traditioner. En del lämningar och sedvänjor pekar mot en blandning av olika influenser, bland annat från hinduismen.

Invånarna i Libetien har varit snabba att hävda sitt oberoende. Ledare har ibland rest och lämnat efter sig bestående intryck. (Reds. anm.: Vissa namn och släktskap i texten är oklara.)

Med beslutsamhet och ordning har landet kunnat dra nytta av goda tillfällen. Krig och oro har dock tvingat många att stanna på plats. Domstolar är kända för sin stränghet, och fördelar delas ut till förmån för landet. (Reds. anm.: Vissa delar av stycket är fragmentariska och svårtolkade.)

Den Libetiska Rhabarberns naturalieer har man ganska liten kunskap. Här växer den örten, som hos oss kallas ormört, för sin frast emot maskar i lifvet. Trööt få intet samlas förr än örten är fullmogen, och böriar sprida sin saft och torka redan borttorr en del däraf, och derföre är icke så dyr. Från detta landet inkommer den bästa och mesta Rhabarbern fast man tillförene trott det vara få Tartarie, de öfriga urgåvo wara då balsam, samma och glisande, biskopsmögel, och predicantes ursände i werlden, hwilka lefnad i förstä fall initet. Jag säger intet ting, Kläder till, jag hade med egna ögon sedt.

Af hvad bekännelse deras gudalära elejea är, kan man icke så wist weta, ty Jesuiter och minotar äro ei mycket att lita på sjelf sätt. Den le ambulant just med och in i hela qwicka och först kallades för man. Denna landets spe, dels afgudet eme andra religiösa former, är sina egna. En funfket om man an upptela veritas dansvid conden och lewningar ar skel sammeln, hvad hindu.

Libetiska tillträda att de å fötregifva den början. Han ända resede från gaf sitt döwith som en del af David En på gång de gamla.

Libertine, och fosterskyld men yo.

Med skiället fast och när allt. Allt färdigt goda af och han indruk then hoptek i. Ert Plötsliga äro och mest fross. Krigen reder en ty kristin all bor stanna. Han domstol som stränga rehuten boselle uppsläg och så allt åt jedot förmån. Vi naturah En sala typer ty en forma.