Ludvig XV utfärdar nytt statslån för krigsskulder

Hans Kungliga Majestät av Frankrikes utfärdade edikt och påbud, som den 29 maj förra året registrerades hos parlamentet, har enligt de svenska Post-Tidningar som meddelats idag tryckts och utgivits i Paris och lyder som följer:

LUDVIG, med Guds nåde konung av Frankrike och Navarra, hälsar alla dem som detta angår! Nödvändigheten att betala och anskaffa medel för det som återstod av utgifterna för krigskostnaderna förmådde oss att, genom vårt beslut i maj månad år 1749, låta ta upp ett första lån, vars medel användes till detta nödvändiga behov.

Men vid den möda och omsorg som därefter, på vår befallning, ägnats åt att genom avräkningar och på annat sätt ersätta det som ännu var obetalt, antingen till entreprenörer i vår krigstjänst eller på olika slags skulder och förnödenheter som kriget orsakat, har vi funnit att detta första lån inte varit tillräckligt eller räckt till alla dessa behov.

Därför har vi beslutat att avhjälpa detta genom ytterligare ett lån, som vi vill låta upprätta genom inrättande av livräntor (Reds. anm.: "viageriske Räntor" avser livräntor) på våra tullinkomster. Och eftersom vi, för att uppnå vårt syfte att betala av kronans skulder, funnit det mest gagneligt att alla utbetalningar som ännu kommer att anordnas för krigsändamål och andra ...

Hans Kongl. Maj:ts af Franckrike utfärdade Edikt och Påbud, som blifwit, den 29 sidstledne Maii, hos Parlamentet inregistrerat, är, enligit de i dag meddelte Swenske Post-Tidningarne, af trycket i Paris utgifwit och lyder sålunda:

LUDWIG med Guds Nåde, Konung af Franckrike och Navarra, hälse alle dem, som detta händer förekomma! Nödwändigheten at afbörda och förskaffa Betalning för hwad som återstode wid Utgifterne på Krigs Omkostningarna, föranlät Oß, genom Wårt i Maii Månad År 1749, at låta giöra första Lånet, hwars Medel, blefwo anwände til detta nödiga Behofwet; Men wid den möda och sorgfällighet, som sedermera, efter Wår befallning blifwit anwände at genom Liquidationer och eljest ersätta hwad ända wore obetalt antingen för Entrepreneurer til Wåre Wapens tienst eller på hwarjehanda slags Skulder och förnödenheter, som Kriget förorsakat, hafwa Wi funnit, at detta första Lånet ei warit tilräckeligit eller welat förslå til alle deße Tarfwor. Derföre hafwe Wi beslutit, at afhielpa sådant genom ännu et Lån, som Wi wele låta anställa genom Inrättning af viageriske Räntor på Wåre Tull-Inkomster. Och som til Wår Afsickts ernäende medelst Crono-Skuldernes afbetalning, Wi funnit gagneligast, det alle Utbetalningar, som ännu komma at anordnas för Krigs och andre

Ut-