Koppympning visar goda resultat i Europa och Amerika

Som bevis för vad som i föregående veckoblad anförts om ympning av smittkoppor vill vi ur samma anmärkningar av Strimesius, som citerades i det numret, meddela följande:

När denna operation först uppkom, eller vem som egentligen uppfann den, är ännu oavgjort. Doktor Jacob Pylarinus, Republiken Venedigs konsul i Smyrna, skriver till den engelske konsuln på samma ort att metoden först ska ha upptäckts i Thessalien och därifrån kommit till Konstantinopel. Till en början praktiserades den enbart bland vanligt folk, tills år 1701, då kopporna härjade med dödlig kraft i staden och många grekiska familjer med stor nytta lät sig genomgå operationen. Emanuel Timonius, doktor i filosofi och medicin i Oxford och Padua, berättar i ett brev från Konstantinopel 1713 att denna operation fyrtio år tidigare kommit till staden via tjerkesser, georgier och andra asiatiska folkslag, och att den där ska ha utförts på tusen personer av olika ålder och kroppskonstitution, utan att någon av dem avlidit.

En läkare vid namn Dummer från New England skriver i ett brev att många afrikaner försäkrat honom att metoden att ympa in koppor är så allmän hos dem, att när europeerna på Guineakusten köper slavar som inte haft sjukdomen, brukar de genast skicka dem dit och låta ympa dem, för att de med desto större vinst ska kunna säljas i Västindien – varför de också måste visa ärren på armarna efter snittet. Doktor Boylston i staden Boston i New England i Amerika har prövat operationen på många, men har för den skull utstått mycken förföljelse.

Det första provet av denna kur i England skedde i London i april 1721, då fru Montagu lät ympa in kopporna på sin lilla dotter, ungefär fyra eller fem år gammal, med samma goda resultat som fyra år tidigare i Konstantinopel på samma frus ende son. Månaden därefter utfördes operationen på en lärd läkares ende son. I augusti samma år gjordes, på det kungliga hovets order, ett fullständigt prov på sex dödsdömda fångar, hälften män och hälften kvinnor, alla av olika ålder och temperament. Därvid gjordes iakttagelsen att hos den som tidigare haft kopporna slog ympningen inte ut några utslag, och den på vilken kopporna ympats blev inte smittad, trots att personen legat i säng med andra som hade naturliga koppor.

Resultatet av de därefter framgångsrikt utförda operationerna fick prinsessan av Wales att i april 1722 låta ympa in kopporna på sina båda prinsessor, Amalia och Elisabeth, den ena i sitt tolfte och den andra i sitt nionde år, och båda genomgick kuren väl. Följande år i juli lät samma prinsessa utföra samma kur på sin yngste prins, Vilhelm August, knappt 24 månader gammal. Kuren har också gått lyckligt för den engelske ministerns i Wien, greve Huldebergs, dotter, trots att metoden dittills praktiserats mycket litet i Tyskland. Professor Strimesius säger att åtskilliga berömda läkare bevisat att operationen är förenlig med förnuftet och kan utföras utan fara, samt att man kan hoppas på den goda verkan den utlovar.

De invändningar som några betänksamma sinnen gjort har en präst i Boston tagit upp och tydligt vederlagt.

* * *

Vilken nytta åderlåtning och laxerande medel gör vid smittkoppor och mässling har arkiatern Evald Ribe redovisat för Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, genom rön och försök som återfinns i akademiens handlingar för år 1740, sidan 375.

Sedan han redogjort för den allmänt antagna meningen – att man så snart tecken på koppor eller mässling visar sig, eller när de redan slagit ut, inte utan livsfara vågar öppna ådern eller ge laxerande medel – och visat grunden för denna uppfattning, säger han att den helt strider mot förnuftet och erfarenheten. Båda övertygar oss om att man i alla hetsiga sjukdomar, särskilt där blodöverfyllnad föreligger, utsätter den sjuke för alltför stor fara om man i början försummar åderlåtning. Han visar tydligt vilka farliga följder en sådan försummelse får, och säger att han inte kan se varför man vid koppor skulle utsätta den sjuke för större risk genom åderlåtning och laxering: varken därför att sjukdomsämnet i koppor och mässling skulle vara av annan art än i andra febrar, eller därför att ämnet därigenom mer skulle hindras att drivas ut ur kroppen än vid andra febrar.

Han drar därför slutsatsen att liksom man i alla hetsiga sjukdomar genom åderlåtning – och där förstoppning föreligger genom milt laxerande medel och lavemang – minskar spänningarna och håller blodet inom sina rätta gränser, varigenom naturen får mer lätthet och styrka att bearbeta det som orsakat febern, kan man med full säkerhet använda samma medel vid koppor och mässling, eftersom naturen verkar på samma sätt i dem som i andra febrar.

Denna överensstämmelse i naturens lika verkan i alla febrar har fått arkiatern att använda denna metod vid koppor och mässling, och sedan han funnit att erfarenheten från utförda försök stärkte honom i hans uppfattning, har han med lycka och god framgång antagit den som en säker och pålitlig metod, vilket han bekräftar med tre exempel bland alla dem han prövat.

Fortsättning följer härnäst.

Lårde Saker, och Rön.

Swerige.

Fortsättning (Se N:o 39.)

Til bewis af hwad uti föregående Weckoblad om Koppors ympande blifwit anfördt, wil man utur samma Strimesii anmärkningar, som uti berörde Weckoblad citeras, följande meddela:

Enär thenne Operationen först upkommit eller hwem then samma egenteligen påfunnit, är än oafgiordt. D. Jac. Pylarinus, Republiquen Venedigs Consul i Smirna, skrifwer til Engelske Consulen thersammastädes, at then skal först wara uptäckt uti Thessalien, och therifrån kommen til Constantinopel, samt i förstone allena blifwit practicerad ibland gement folk, tils år 1701., tå kopporne ther dödeligen grasserade, och månge Grekiske Familier med stor nytta, skola sig samma Operation underkastat. Eman. Timonius, Phil. et Med. D. i Oxford och Padua, berättar uti et bref ifrån Constantinopel 1713., at thenne Operation för 40. år tilbaka, igenom the Circassier, Georgier och andre Asiatiske folkslag, kommit til Constantinopel, och skal ther wara practicerad uppå 1000. personer af åtskillig ålder och Constitution, utan at ibland them någon blifwit död. En Medicus, Dummer wid namn, utur nya England skrifwer uti et bref, at månge Africaniske Morer försäkrat honom, thet Methoden at inympa koppor, skal hos them wara så allgemen, at när Europäerne på kusten af Guinea handla Slafwar, som intet haft samma siukdom, pläga the straxt sända them thit, och låta ympa koppor på them, at the med så mycken större profit måga kunna säljas i WestIndien, hwarföre the ock måste wisa ärren på armarne efter Incisionen. D. Boylston uti Amerika i staden Boston och nya Engeland har försökt Operationen uppå många, men therföre utstådt mycken förföljelse.

Thet första profwet af thenne Cur i England, skedde i London år 1721. uti April månad, tå Fru Montaigu låt inympa kopporne på sin lilla Fröken, wid pass 4. eller 5. år gammal, med samma goda Succes, som skedde 4. år tilförene uti Constantinopel, uppå samma Frus enda Son. Månaden therefter företogs Operation uppå en lård Medici enda son. Then följande Augusti giordes theraf, efter Kongl. Hofwets ordre, et fullkomligit prof uppå 6. st. til döden dömde lifsfångar, hälften man- och hälften qwinfolk, alla af åtskillig ålder och Temperament, hwarwid man giordt then anmärkning, at hos then,

som tilförene haft kopporne igenom inympningen inga utslagit, och then, på hwilken kopporne blifwit ympade, intet blifwit besmittad theraf, fast then ock legat i säng med andra, som haft naturliga koppor.

Effecten af sedermera lyckeligen anstälde Operationer, bragte Prinseßan af Wallis therhän, at hon uti Aprili 1722. låt inympa kopprne på bägge sina Prinseßor Amalia och Elisabeth, then ena på thet 12:te och then andra på thet 9:de året, hwilka bägge Curen wäl igenomgådt. Följande året uti Julio låt Högbemälte Prinseßa företaga samma Cur på sin yngste Prins, Wilhelm August, knapt 24. månader gammal. Samma Cur har ock lyckeligen aflupit med Engelske Ministerns i Wien, Grewe Huldebergs Fröken, fast än thenne Cur mycket litet thit in tils i Tyskland blifwit practicerad. Icke thes mindre säger Prof. Strimesius, at åtskillige berömde Medici bewisat, thenne Operationen wara med förnuftet enlig och utan fara kunna anställas, samt at man må giöra sig hopp om then ther af lofwade goda wärkan.

The inkast, som någre scrupuleuse sinnen härwid giordt, har en Präst uti Boston uptagit och tydeligare wederlagt.

* * * * * *

„Hwad nytta åderlåtning och laxerande medel förskaffa uti koppor och Mäßling, har Hr. Archiatern Evald Ribe ingifwit til Kongl. Swenska Wetenskaps Academien, genom följande Rön och försök, som igenfinnes uti Academiens Handlingar, för år 1740. pag. 375.

Sedan han anfördt the flestas en gång allmänt antagne mening, at så snart tekn til koppor eller Mäßling wisa sig, eller the redan äro utslagne, man tå icke utan lifsfara törs öpna ådren eller gifwa laxerande medel, samt wisat grunden til thenne mening, så säger han then samma strida aldeles emot förnuftet och Experiencen, hwilka bägge öfwertyga oß, at uti alla hetsiga siukdomar, i synnerhet ther någon blodfylla är, sätter man then siuka i alt för stort äfwentyr, om man straxt i början försummar åderlåtning. Hwad farliga påfölgder och oordenteligheter en sådan försummelse har med sig, wisar han ögonskenligen, och säger sig, i betraktande theraf, icke finna, hwarföre man uti koppor igenom åderlåtning och laxering skulle mera exponera then siuka: Icke therföre, at Materien i koppor och Mäßling är af annan art och beskaffenhet, än then som är uti andra Febrer; Icke heller therföre, at Materien skulle therigenom mer hindras, at drifwas ut til utan af kroppen, än uti andra Febrer. Therföre giör han then Slutsatsen, at som man uti alla hetsiga siukdomar, igenom åderlåtning, och ther förstoppningar äro förhanden, igenom lindrigt laxerande medel och Clysterer betager spänningarne, och håller blodet innom sina rätta skrankor, hwarigenom Naturen winner mera lätthet och styrka, at utarbeta thet som förorsakat Febren, man äfwenwäl uti koppor och Mäßling, med all säkerhet, kan bruka redan nämde medel, emedan Naturen uti them, på enahanda sätt, som uti andre Febrer, wärkar.

Thenne öfwerensstämmelse af Naturens lika wärkan i alla Febrer, har bragt Archiatern, at uti koppor och Mäßling bruka thenne Methode, och sedan han funnit, at förfarenheten af anstälte försök styrkte honom i thenne sin mening, har han med lycka och god framgång thet samma för en säker och wiß Method antagit, hwilket han allenast med 3. Exempel, bland alla them han utrönt, bekräftar.

Fortsättning följer härnäst.