Tidningssida ur STOCKHOLMS WECKOBLAD, 1746-10-04
STOCKHOLMS WECKOBLAD • 1746-10-04

Död kvinna födde dödfött barn i Tilsit

1746Fredrik I · Frihetstiden · Upplysningstiden▼
Regent
Fredrik I — kung 1720–1751, med svag verklig makt
Sverige då
Finland är en del av Sverige · hattarnas ryska krig 1741–43 · ca 1,8 miljoner invånare
Epok
Frihetstiden — riksdagen och partierna hattar och mössor styr riket
Samtidigt
Upplysningens idéer sprids över Europa
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Från Tilsit i Preussen rapporteras om en sällsam händelse: en avliden hustru har fött ett dött foster.

Johann Friedrich Tschepius, medicine doktor och stads- och distriktsläkare i Tilsit, lämnar en kort men noggrann och tillförlitlig redogörelse för saken. Han har obducerat den döda kroppen och undersökt omständigheterna i detalj, och hänvisar dessutom till vittnesmål från anhöriga och andra som varit hos den avlidna såväl före som efter döden.

En fiskarhustru, omkring 22 år gammal och av sangvinisk-koleriskt temperament, gifte sig hösten föregående år, 1745, med sin alltjämt levande make. I maj månad därpå väntade hon när som helst sin nedkomst. Både före och efter giftermålet klagade hon ofta över svåra besvär i magen och mådde därför mycket dåligt under hela denna tid.

Den 16 maj enligt nya stilen, klockan ett på natten, drabbades hon av sina vanliga besvär, men med större smärta än tidigare. Hon blev inte bara helt sömnlös utan fick också en outhärdlig huvudvärk. Dessa samtidiga plågor tog sådan överhand att hon samma dag klockan ett på eftermiddagen drabbades av de allra häftigaste kramper, som pågick oavbrutet till efter midnatt samma dygn. Mellan anfallen hade patienten knappt en kvarts timmes andrum (Reds. anm.: i originalet 'en half fierndels tima', det vill säga ungefär en åttondels timme).

Den 17 maj klockan ett på morgonen upphörde kramperna äntligen, men patienten blev stel och orörlig i alla lemmar, mot slutet utan både tal och känsel, och klockan sex på eftermiddagen drog hon sin sista suck. Redan från klockan tre på morgonen dagen innan var fostret dock på väg att födas.

Den döda togs genast ur sängen, tvättades som brukligt, kläddes och lades på ett bord. Vid midnatt, alltså sex timmar efter dödsfallet, var allt oförändrat. De som höll likvaka hade emellertid från klockan elva på kvällen till klockan åtta på morgonen, alltså under nio timmar (Reds. anm.: i originalet står 'sy- timars tid', troligen nio timmar), nästan oavbrutet hört ett ljud, som när luft hastigt och med kraft strömmar ut ur en punkterad blåsa. När de närmaste vännerna och grannarna samlades i sorgehuset mellan klockan fem och sex samma morgon, beslöt de sig, särskilt på grund av vakfolkets berättelse, för att undersöka liket. Då upptäckte de till sin stora förskräckelse att fostret hade stötts ut, men att det såg helt svartblått ut.

Att fostret måste ha varit dött redan i flera dagar styrks både av att efterbörden redan hade börjat ruttna och av att huden på flera ställen av kroppen var avskavd. Så förhåller det sig alltså med denna händelse.

Visserligen har den framlidne doktor Kulmus i Danzig redogjort för ett liknande fall i en disputation år 1742, och stads- och landsläkaren i Rastenburg, doktor Fennings, observerade också ett liknande fall i augusti förra året. Trots detta har den ovan nämnde doktor Tschepius förbehållit sig rätten att utförligt beskriva och förklara det aktuella fallet och sedan offentliggöra det i tryck, eftersom det i flera avseenden skiljer sig från de båda nyss nämnda fallen, och särskilt från doktor Kulmus iakttagelser. Till dess vill han inte avslöja vad han funnit vid obduktionen.

Bakgrund

Händelsen utspelar sig i Tilsit, en stad i dåvarande Ostpreussen vid floden Memel, i dag Sovetsk i den ryska Kaliningradregionen. Under 1700-talet var sådana medicinska kuriosa vanliga inslag i europeiska tidningar, som gärna återgav läkares rapporter om märkliga dödsfall och förlossningar.

Fenomenet som beskrivs är i dag känt inom rättsmedicinen som postmortal fosterutstötning, ibland kallad 'kistfödsel'. Det inträffar när gaser som bildas vid förruttnelse i en avliden gravid kvinnas kropp pressar ut fostret ur livmodern. Det väsande ljud som vakfolket hörde under natten stämmer väl överens med denna förklaring, även om samtidens läkare saknade dagens kunskap om förloppet.

Stads- och distriktsläkare, så kallade physici, hade i Preussen ansvar för att undersöka och rapportera ovanliga medicinska fall. Att doktor Tschepius hänvisar till en disputation av doktor Kulmus i Danzig visar hur sådana observationer spreds och diskuterades i det lärda Europa; Johann Adam Kulmus var en känd anatom vars läroböcker fick stor spridning. Den avlidna kvinnan hade gift sig hösten 1745 och var höggravid i maj året därpå, varför händelsen bör ha inträffat 1746.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter