Tidningssida ur ANMÄRCKNINGAR WID SWENSKE POSTTIDNINGARNE, 1740-08-04
ANMÄRCKNINGAR WID SWENSKE POSTTIDNINGARNE • 1740-08-04 · 5 min läsning

Ceremoniel fastställt för ambassadörsväxling vid Belgrad

1740Fredrik I · Frihetstiden · Upplysningstiden
Regent
Fredrik I — kung 1720–1751, med svag verklig makt
Sverige då
Finland är en del av Sverige · hattarnas ryska krig 1741–43 · ca 1,8 miljoner invånare
Epok
Frihetstiden — riksdagen och partierna hattar och mössor styr riket
Samtidigt
Upplysningens idéer sprids över Europa
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Ceremoniell akt angående utväxlingen av den romerske och den turkiske kejserlige ambassadören.

Den 5 juni slöts och undertecknades en överenskommelse om utväxlingen av de båda ambassadörerna, på följande sätt:

Eftersom det genom den senaste freden mellan den mäktige romerske kejsaren och Höga Porten fastställts att de båda makternas ambassadörer, enligt gammal sed, ska utväxlas vid gränsen, och två höga kommissarier utsetts för detta högtidliga uppdrag – artillerigeneralen och överkommendanten vid gränsen, baron Schmettau, på kejsarens sida, samt visiren och seraskiren av Belgrad, Ali Pascha, på Höga Portens vägnar – har vi undertecknade upprättat följande ceremoniel, anpassat efter båda kejsardömenas värdighet, som ska iakttas vid utväxlingen.

1) Dagen för utväxlingen är bestämd till den 15 i månaden Rebiülevvel 1153 enligt turkisk tideräkning (Reds. anm.: originalet anger 1133, vilket sannolikt är ett tryckfel), eller den 30 maj enligt gamla stilen, vilket enligt vår kalender motsvarar den 10 juni 1740, en fredag. Dagen kan inte ändras, såvida inte något oförutsett hinder inträffar.

2) Utväxlingen av ambassadörerna ska ske mitt på floden Sava, på en brygga som för ändamålet ska byggas mitt emot den inre fästningens nya port.

3) Eftersom allt ska ske på lika villkor och på ett sätt som anstår båda hovens höghet, ska kejsaren postera 1 500 man ombord på tre krigsfartyg, då marken på Semlin-sidan är helt vattendränkt av flodernas översvämning. Osmanska Porten ska på samma sätt ställa upp 1 500 man på flodstranden vid Belgrads fästning.

4) Dagen före utväxlingen, den 9 juni, ska båda ambassadörerna tillsammans med de två höga kommissarierna bege sig till trakterna kring Belgrad – kejsarens ambassadör mot Semlin och Osmanska Portens nära Belgrad. Därefter ska de skicka sina tolkar till varandra för att meddela sin ankomst, och tolkarna ska även komma överens om vilken timme utväxlingen ska ske följande dag på den för ändamålet byggda bryggan.

5) När ambassadörerna, kommissarierna, tolkarna och trupperna anlänt till flodens båda stränder eller ombord på krigsfartygen, ska hovmarskalken på den ena sidan och kapıcılar kâhyası på den andra, åtföljda av tolkarna, bege sig till ambassadörerna för att ömsesidigt lyckönska dem till ankomsten. Efter dessa tjänstemäns återkomst ska de båda höga kommissarierna bege sig ut till bryggan, vardera med tre slupar bemannade med 50 man samt militärmusik. Deras följen ska vara lika stora, och när de når bryggan ska de samtidigt stiga upp på den, var och en på sin sida, åtföljda av endast 12 officerare eller agor och 20 lakejer eller çuhadarer; alla övriga stannar kvar i sluparna. Kommissarierna ska sedan, med var sin marskalk eller kâhya, 12 officerare eller agor och 4 lakejer eller çuhadarer, träda fram till cirka tre steg från bryggans mitt, där de hälsar på varandra. Efter att ha satt sig och samtalat en stund skickar de sina marskalkar respektive kâhyor till ambassadörerna med inbjudan att också komma till bryggan. Ambassadörerna beger sig då var och en i ett fartyg till bryggan och går fram till dess mittdel, vardera i följe av 15 adelsmän eller agor och 4 lakejer eller çuhadarer, medan resten av följena stannar vid uppgången. Vid deras ankomst reser sig kommissarierna och hälsar på ambassadörerna, ger dem högra handen och för dem till bryggans mitt, där de båda ambassadörerna hälsar på varandra på sedvanligt sätt. Därefter sätter de sig till höger om kommissarierna, förfriskningar bjuds, och under tiden får resten av följena och resgodset komma upp på bryggan.

6) När ambassadörerna samtalat en stund reser sig deras excellenser och kommissarierna samtidigt, varefter kejsarens kommissarie tar den kejserlige ambassadören vid högra handen och överlämnar honom till den turkiske kommissarien, som i sin tur samtidigt för den osmanske ambassadören till kejsarens kommissarie.

Under denna ceremoni avlossas tre salvor från sex kanoner uppställda på bryggan, men ingen salva med musköter. När allt detta är gjort tar ambassadörerna och kommissarierna avsked av varandra. Den kejserlige kommissarien tar sedan den osmanske ambassadören ombord på sin slup och för honom, under militärmusik, till det största örlogsfartyget, medan den turkiske kommissarien på samma sätt för den kejserlige ambassadören till ett tält som ska resas på fästningens bastion. När de anlänt ska de hälsa varandra från båda sidor med en generalsalva av artilleri och musköteri.

7) Båda ambassadörerna ska i tältet respektive ombord på örlogsfartyget tas emot med all tillbörlig vördnad och bjudas på förfriskningar. Därefter reser sig ambassadörer och kommissarier samtidigt och går därifrån – ambassadörerna till sina egna tält och kommissarierna till sina hus – vilket sker under kanonskott från fartyget och fästningen.

8) När ambassadörerna kommit till sina tält skickar kommissarierna dit sina tolkar tillsammans med en av sina förnämsta officerare eller agor för att lyckönska dem till ankomsten, och deras excellenser framför på samma sätt sitt tack till kommissarierna.

9) Dagen efter utväxlingen avlägger ambassadörerna, med stor ståt och prakt, besök hos kommissarierna, som ska ta emot dem med all den heder som tillkommer deras rang, och samma dag återgäldar kommissarierna besöket hos ambassadörerna, som också bemöter dem hedersamt.

10) När ambassadörerna påbörjar sin resa ställs båda sidornas trupper upp i parad, och vid avfärden avlossas artilleriet. Under resan ska de förses med allt de behöver och ges all önskad säkerhet, om någon av ambassadörerna vill sända en del av sitt resgods sjövägen.

11) När den osmanske ambassadören kommit in på kejsarens område ska han noga följa de regler som föreskrivs honom beträffande karantänen. Med hänsyn till sin ställning ska ambassadören dock vara befriad från karantän, i synnerhet som han inte uppehåller sig i någon stad utan slår läger med sitt följe på anvisade platser. När den kejserlige ambassadören avlägger sitt besök hos huvudkommissarien, seraskiren Ali Pascha, i stora salen i palatset som kallas de alexandrinska kasernerna, ska ambassadören och seraskiren träda in i salen samtidigt genom var sin dörr, mitt emot varandra, och med lika steg gå fram mot en något upphöjd plats, där de på en gång sätter sig i en dubbelstol, dock så att ambassadören har högra handen framför seraskiren.

Undertecknat av baron Schmettau.

Bakgrund

Efter det österrikisk-turkiska kriget 1737–1739 slöts freden i Belgrad, där den habsburgske kejsaren tvingades avstå Belgrad och norra Serbien till Osmanska riket. Gränsen mellan de båda imperierna kom därmed att gå vid floderna Sava och Donau, med osmanska Belgrad på ena sidan och habsburgska Semlin (dagens Zemun) på den andra.

Enligt gammal diplomatisk sed skulle de båda makterna efter ett fredsslut utbyta stora ambassader, och själva överlämnandet av ambassadörerna skedde vid gränsen enligt ett minutiöst reglerat ceremoniel. Symmetrin var central: lika stora truppstyrkor, lika stora följen och samtidiga rörelser skulle visa att ingen av parterna underordnade sig den andra. Utväxlingen mitt på en flod, på en särskilt byggd brygga, var det klassiska sättet att markera fullständig jämlikhet.

På den habsburgska sidan leddes arrangemanget av baron Schmettau, artillerigeneral och kommendant vid militärgränsen, och på den osmanska sidan av Ali Pascha, visir och seraskir (militärbefälhavare) i Belgrad. De turkiska titlarna i texten – aga, kâhya och çuhadar – betecknar officerare, hovförvaltare respektive kammartjänare vid det osmanska hovet. Bestämmelsen om karantän speglar de habsburgska myndigheternas ständiga oro för pesten, som ofta spreds från osmanskt område, varför en sanitär gräns med karantänsstationer upprätthölls längs militärgränsen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter