Förtterligare Fortsättning om Demanter

Fortsättning om diamanter.

När det gäller diamanters tjocklek eller höjd görs stor skillnad mellan rosenstenar och briljanter. Ju högre en idealsten, eller briljant, är, desto högre värderas den. Hos båda dessa slipningar syns bara ungefär halva stenen ovanför infattningen, medan den andra halvan är dold i guldet eller silvret.

Halvrunda rosenstenar är infattade ungefär hälften så djupt som de är höga ovanför infattningen, och tunna rosenstenar sitter bara något djupare än en vanlig rosensten. En vanlig rosensten syns nästan i sin helhet ovanför en mycket smal och fin infattning.

En korrekt slipad rosensten bör enligt vissa inte vara tunnare än en fjärdedel av stenens diameter vid basen. Om den är lägre, förlorar den sin lyster och ser snarare mörk ut. En sådan sten har då heller inte sin rätta skönhet, om höjden är mindre än hälften av omkretsen. Detta fel förekommer mindre ofta hos de så kallade brabantiskt slipade stenarna, som på grund av sin överdrivna tjocklek inte har samma glans som en välproportionerad och välslipad holländsk rosensten.

Förutom dessa egenskaper är det allra viktigaste hos en diamant dess vita färg, eller klara lyster, vilket bör vara (Reds. anm.: den sista meningen är avbruten i originaltexten).

Förtterligare Fortsättning om Demanter.

På tjockleken eller höjden af en Demant göres en stor åtskillnad emellan Rosen- och Brillant-Stenar; ty ju högre en idealsten eller ock en Brillant finnes, ju mera blifver densamma värderad, och synes af desse begge slagen allenast halva delen, så, wår den andra hälften sitter infattad i Guldet eller Silfret. Halfrundige Rafael-Stenar sitta ungefär en half gång så djupt uti infattningen, som de finnas ofwan til, och tunna Rafael-Stenar föga längre ned än en Rosen-Sten, hvilken senare wisar sig hel och hållen bene infattningen, som är mycket fin och smal. Höjden eller tjockleken af en rätt Rosen-Sten förmenna några ej böra wara under en fjerdedel af Circeln eller Demantens widd nedan omkring, så får han ej glänser så härligt, utan något svartaktigt, om den är lägre: Intet heller har en sådan sin rätta behaglighet, ende han ligger i högden twärtieder af sjelwsa Stenens omkrets, hvilket sedare fel mindre tändels finnes hos de Brabandiska, som, i anseende til alt för stor tjocklek, ej gitud den närkant i glänsen, efter mygden emot en väl proportionerad och afpassad Holländsk Rosen-Sten.

Utom desse beskafvenheter har man ock i det negaste et bemärkta Demanternes hwita watn eller klara glants, hwilken bör wara