Tidningssida ur POSTTIDNINGAR, 1732-09-04
POSTTIDNINGAR • 1732-09-04

Spanska styrkor lockar morer i bakhåll vid Oran

1732Fredrik I · Frihetstiden · Upplysningstiden
Regent
Fredrik I — kung 1720–1751, med svag verklig makt
Sverige då
Finland är en del av Sverige · hattarnas ryska krig 1741–43 · ca 1,8 miljoner invånare
Epok
Frihetstiden — riksdagen och partierna hattar och mössor styr riket
Samtidigt
Upplysningens idéer sprids över Europa
Historisk karta över Europa
Europa 1715 — stormaktsväldet vacklar · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Cartagena den 17 juli.

Den 13 denna månad anlände 400 ryttare hit från armén vid Oran. Genom dem har man fått veta att 150 turkiska ryttare den 6 denna månad begav sig till det spanska lägret. Sedan greve Montemar av dem fått kännedom om den fientliga arméns avsikt att inta höjden och berget mellan Oran och Mazalquivir, sände han ut en kår dragoner med order att först angripa morerna och sedan, genom att låtsas vika undan, försöka locka ner dem till en dold plats. Där stod generallöjtnanten greve Cecil (Reds. anm.: stavningen av namnet är osäker) beredd med 1 000 grenadjärer, 600 ryttare och 16 fältkanoner.

Allt detta gick så väl att morerna jagade de utsända dragonerna till den nämnda platsen, där de anfölls med kanoner och manskap. Över 800 stupade på platsen och de övriga drevs på flykt, varvid de lämnade 1 000 kameler och hästar med vin och spannmål som byte åt spanjorerna.

Man har också underrättelser om att sönerna till paschan av Oran den 13 denna månad med 3 000 morer och 300 turkar anföll Canastel, som bebos av fredliga morer som står på god fot med spanjorerna. Dessa gjorde visserligen visst motstånd, men tvingades till slut söka skydd hos den spanska armén.

Från armén berättas dessutom att en av de främsta hövdingarna där i landet erbjudit sig att underkasta sig kungen av Spanien och ställa upp 30 000 man i fält mot fienden, samt att överlämna en av sina söner som gisslan och tecken på trohet.

I övrigt förekommer dagliga skärmytslingar vid lägret, varvid manskap alltid går förlorat på båda sidor.

Bakgrund

Oran, en hamnstad på Nordafrikas kust i nuvarande Algeriet, var under lång tid en spansk besittning som gick förlorad till osmanerna men återerövrades 1732 genom en stor spansk expedition under greve Montemar, José Carrillo de Albornoz. Rapporten skildrar striderna kring staden efter erövringen, då spanjorerna försökte säkra sitt fäste mot återkommande angrepp från moriska och turkiska styrkor.

Mazalquivir, dagens Mers el-Kébir, var en befäst hamn strax väster om Oran och strategiskt avgörande för kontrollen över området. Höjderna mellan de båda orterna var därför ett naturligt mål för fiendens anfall. Taktiken som beskrivs – att med ett skenbart återtåg locka fienden i ett förberett bakhåll med artilleri – var en klassisk stridsmetod under epoken.

Nyheten förmedlades via Cartagena, den spanska flottbasen på Medelhavskusten som fungerade som förbindelselänk till Nordafrika. Uppgifterna om lokala hövdingar som erbjöd sig att gå i spansk tjänst speglar de komplicerade allianserna i regionen, där olika moriska grupper stod på skilda sidor i konflikten mellan Spanien och det osmanska väldets nordafrikanska lydstater.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter