Kungen utser åtta nya riksråd bland 24 föreslagna

Notisen speglar en tid då maktförhållandena i Sverige höll på att förskjutas från kungamakten till riksdagens ständer. Efter det karolinska enväldets fall infördes en ordning där ständerna – adel, präster, borgare och bönder – fick ett avgörande inflytande över tillsättningen av riksråden, kungens främsta rådgivare och i praktiken landets regering. Att monarken här väljer åtta råd ur en lista på 24 kandidater som ständerna föreslagit är ett tydligt uttryck för denna nya konstitutionella praxis, som kom att känneteckna den period som senare kallats frihetstiden.

Riksrådet var rikets högsta styrande organ näst kungen och bestod av landets mest framträdande ämbetsmän och militärer. De utnämnda representerar också bredden i statsapparaten: höga militärer (generallöjtnanter och en generalmajor), civila ämbetsmän som landshövdingar, en hovkansler och en statssekreterare.

Bland de nämnda personerna återfinns medlemmar av flera av tidens mest inflytelserika adelsätter. Greve Bonde tillhörde en gammal högadlig släkt med lång tradition av rådsämbeten. Gyllenstierna var likaså en av rikets främsta grevliga ätter. Von Düben-släkten hade gjort karriär vid hovet, och Törnflycht var en familj som stigit snabbt genom förmögenhet och giftermål. Statssekreteraren Barck avser sannolikt Samuel Barck, en av tidens ledande kanslitjänstemän (Reds. anm.: identifieringen av de enskilda personerna bygger på titlarna i texten och är inte helt säker).

Stockholm var rikets huvudstad och säte för kungamakt, råd och riksdag, och det var här de politiska utnämningarna kungjordes och rapporterades i tidens tidningar.