Tidningssida ur POSTTIDNINGAR, 1672-08-07
POSTTIDNINGAR • 1672-08-07

Ungerska bönder dödar kejserlig kommissarie vid kyrkoövertagande

1672Karl XI · Stormaktstiden · Ludvig XIV:s Frankrike
Regent
Karl XI — kung sedan 1660, förmyndarregering till 1672
Sverige då
Stormakten på sin största utbredning · skånska kriget 1675–79 · ca 2 miljoner invånare inklusive Finland
Epok
Stormaktstiden — besittningarna kring Östersjön gör Sverige till regional stormakt
Samtidigt
Ludvig XIV:s Frankrike dominerar europeisk politik
Historisk karta över Europa
Europa 1650 — Sverige som stormakt efter westfaliska freden · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Wien den 24 juli.

De 15 000 man som beordrats till Eger är nu i rörelse. Fotfolket, 9 000 man starkt, bryter så smått upp från sina kvarter och beger sig dit, medan de 6 000 ryttarna ska följa efter den 4 eller 5 augusti. Efter deras uppbrott väntas general Montecuccoli marschera, och i hans ställe ska generalvaktmästare Heister sköta posten som president för hovkrigsrådet. För att på nytt besätta kvarteren efter det folk som drar nedåt riket ska inte bara kejserliga utan även spanska värvningar sättas igång.

Sedan kyrkan i Pressburg tagits i besittning har biskopen av Neustadt, greve Kollonitsch, i onsdags invigt den och för första gången hållit den stora högmässan där. En liknande omvandling genomförs nu i Nedre Ungern och på andra orter. Biskopen av Großwardein har tillsammans med sin bror, protonotarien Baronni, som är kejserlig kommissarie för övertagandet av sådana kyrkor, nyligen sänts till de mähriska gränstrakterna. Men när de skulle utföra sitt uppdrag i byn Tura – att avsätta den lutherske prästen och i stället installera en katolsk – kom en stor skara beväpnade ungerska bönder. De slog på stället ihjäl protonotarien och misshandlade biskopen och hans följe så svårt att den lutherske predikanten, som åsåg det eländiga skådespelet från sitt fönster, till slut förmåddes att dra in biskopen i prästgården, krypande på händer och fötter, och skydda honom mot den rasande folkhopen. Biskopen svävar på grund av sina många sår ännu i stor livsfara. När hans kejserliga majestät fick rapport om detta lät han genast beordra dit Rabattas regemente, med uppdrag att gripa gärningsmännen och deras anhang, döda eller levande, och föra dem hit.

I Kroatien har överallt hållits mönstring av de tyska och kroatiska trupperna, varvid många ungerska officerare avskedats och tyska satts i deras ställe.

Hit har underrättelse kommit om att turkarna gjort infall i Job (Reds. anm.: ortnamnet osäkert) och satt några byar i brand inte långt från Eseck. Soldaterna i garnisonen förföljde dem dock så att en del av turkarna stupade, och man återtog 200 par oxar och 300 stenar salt från dem. Av dessa och andra fientligheter är det lätt att sluta sig till hur turkarna så smått börjar tända små eldar, tills en stor brand kan bli följden – något som de i Siebenbürgen förmodligen ständigt bidrar till. I övrigt väntas i dagarna en tjaus från Konstantinopel, utan att man vet vad hans ärende gäller.

Bakgrund

Under habsburgarnas styre i Ungern drevs en hårdhänt motreformation, där protestantiska kyrkor med statligt stöd överfördes till katolska kyrkan och lutherska och reformerta präster avsattes. Detta väckte starkt motstånd bland den ungerska befolkningen, där protestantismen stod stark, och ledde vid flera tillfällen till våldsamma sammanstötningar och uppror mot den kejserliga makten i Wien.

Leopold Kollonitsch var en av de mest pådrivande gestalterna i denna rekatolicering och blev senare en av rikets mäktigaste kyrkomän. Raimondo Montecuccoli var kejsarens främste fältherre och president för hovkrigsrådet, den centrala militärförvaltningen i Wien. Pressburg, dagens Bratislava, var vid denna tid Ungerns huvudstad under habsburgskt styre.

Samtidigt var gränsen mot Osmanska riket orolig. Eseck, dagens Osijek i Kroatien, låg nära den osmanska maktsfären, och turkiska räder mot byar i gränslandet var vanliga. Furstendömet Siebenbürgen (Transsylvanien) stod under osmanskt beskydd och misstänktes ofta i Wien för att underblåsa oroligheterna. En tjaus var en osmansk kurir eller sändebud, och sådana besök i Wien följdes med stor uppmärksamhet eftersom de kunde förebåda diplomatiska krav eller krig.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter