Påven Calistus III skriver till ärkebiskop Johannes i Uppsala och beviljar honom dispens för de överträdelser han gjort sig skyldig till i samband med att kung Karl fördrevs. Dispensen omfattar inte bara ärkebiskopen själv utan även hans kaniker och kaplaner, som deltog i händelserna. Därmed befrias de kyrkliga männen från de kyrkorättsliga följder som deras agerande annars kunde ha medfört.
Rom • 1457-10-19
Påven ger ärkebiskopen avlösning efter kung Karls fördrivande
Påven Calistus III meddelar ärkebiskop Johannes i Uppsala att han ger honom, hans kaniker och kaplaner dispens för förseelser de gjort sig skyldiga till i samband med fördrivandet av kung Karl.
Bakgrund
Ärkebiskop Johannes, mer känd som Jöns Bengtsson (Oxenstierna), ledde i början av 1457 ett uppror mot kung Karl Knutsson (Bonde), som tvingades fly till Danzig. Att en kyrkans man grep till vapen mot sin kung stred mot kyrkans regler, varför påvlig dispens behövdes för att rentvå honom och hans medhjälpare. Efter Karls fördrivande valdes den danske kungen Kristian I till svensk kung, och Jöns Bengtsson blev en av rikets mäktigaste män. Brevet visar hur nära politik och kyrka var sammanflätade i 1400-talets Norden.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
‹ Fler gamla nyheter