Påven till kung Erik: Godkänn Olof som ärkebiskop i Uppsala

Påven Eugenius IV hälsar sin käraste son i Kristus, den lysande kungen Erik av Danmark. Han berättar att sedan det blivit känt att Olof, då prost vid Uppsala domkyrka, enhälligt och i laga ordning valts av domkapitlet till ärkebiskop, har påven – med hänsyn till valet samt till Olofs redbara liv, oförvitliga vandel, mogna omdöme och övriga förtjänster, för vilka han också åtnjuter gott rykte – insatt honom som ärkebiskop och herde för Uppsala kyrka, i förvissning om att detta skulle bli till stor nytta för kyrkan och det folk som anförtrotts honom.

Påven har dock hört att några av Olofs avundsmän inför kungen påstått att Olof befordrades därför att han skulle ha utgett sig för att vara kungens hovkaplan och rådgivare, och att kungen skulle ha gett sitt samtycke till utnämningen. Detta är helt och hållet osant – ingenting sådant nämndes någonsin, och även om påven alltid särskilt beaktar kungens förtrogna och rådgivare i deras ansökningar av aktning för kungen, var detta aldrig skälet till befordran, utan enbart valet och Olofs egna förtjänster. Om kungen fått höra något annat bör han inte sätta tro till belackare och illvilliga.

Påven ber därför kungen att, av vördnad för Gud och av hänsyn till påven, välvilligt ta emot ärkebiskopen och den kyrka som anförtrotts honom, och bistå honom med sitt beskydd, så att han med kungens gunst kan styra och leda kyrkan på ett sätt som behagar Gud, gagnar det folk som anförtrotts honom och är kungen till glädje. Brevet är utfärdat i Rom, vid San Lorenzo in Damaso, den 24 september 1433, i påvens tredje regeringsår.

Eugenius episcopus seruus seruorum Dei carissimo in Christo filio Erico regi Datie illustri salutem et apostolicam benedictionem. Dudum cum reuelatum fuisset nobis venerabilem fratrem nostrum Olauum archiepiscopum Upsalensem tunc prepositura ecclesie Upsalensis concorditer et canonice per capitulum ad ipsam ecclesiam fuisse electum nos postmodum attentis dicta electione ac etiam probitate vite integritate morum et maturitate consilii aliisque virtutum meritis quibus etiam laudabili fama testis apud nos idem Ollauus (!) multifariam commendabatur ut ecclesie illi debito et fructuoso pastore prouideretur ipsum prefate ecclesie Upsalensi prefecimus in archiepiscopum et pastorem pro certo tenente quod talis nostra promotio esset utilissima ecclesie et populo sibi commisso plurimum fructuosa. Audiuimus autem postea nonnullos suos emulos retulisse tue serenitati quod ideo dictum Olauum ad ipsam ecclesiam promoueramus quia asseruisset nobis se esse capellanum familiarem et consiliarium tuum quodque super hac promotione habuisset consensum et volumptatem (!) tue serenitatis. Hec omnino sunt procul ab omni veritate remota nulla enim de hiis rebus mentio facta fuit et licet familiares tuos omnes et consiliarios haberemus semper in eorum petitionibus contemplatione tue serenitatis specialius recommissos tamen hoc nunquam fuit dictum nobis neque fuit causa sue promotionis sed delectio et merita virtutis sue. Idcirco si aliter tibi relatum exstitisset noli fidem adhibere detractoribus et maliuolis. Rogamus autem tuam celsitudinem ut prefatum archiepiscopum et ecclesiam sibi commissam suscipiens ob Dei reuerentiam tamen et contemplationem nostram fauorabiliter recomissos (!) velis eidem archiepiscopo ascistere (!) tue protectionis auxilio ita ut ipse possit tuo fauore mediante in regimine et gubernatione dicte ecclesie ea facere et operari que sunt acepta (!) Deo populo sibi redito (!) salutaria et grata tibi. Datum Rome apud Sanctum Laurentium in Damaso anno incarnationis dominice millesimo quadringentesimo trigesimo tertio octauo kalendas octobris pontificatus nostri anno tertio.