Kung Erik nekar all inblandning i rånet mot köpmännen på Nevan

Kung Erik, av Guds nåde kung över Danmark, Sverige och Norge, vendernas och göternas kung samt hertig av Pommern, hälsar borgmästare och råd i Reval. Han har fått veta att de skrivit till ryssarna och förkunnat att det skulle ha skett med hans vetskap och vilja att köpmän nyligen skadats och rånats på Nevan. Kungen förklarar att detta aldrig varit hans vetskap eller vilja och att han är oskyldig till både råd och dåd. Att Vicke van Vitzen, Wulf Lembeke och Tarvevitze vistats hos honom har han tillåtit just för att kunna rentvå sig inför hansestädernas sändebud, som nyligen var hos honom; i sändebudens och de nämnda männens närvaro har han förvisat dem ur sina länder, och de kunde då inte hävda att de varit hans knektar eller tjänare eller haft hans råd eller medgivande – vilket städerna säkert kommer att skriva utförligare om.

Kungen påpekar att revalborna därför bör betänka om de med rätta skrivit så om honom, eftersom han själv lidit stor och kännbar skada genom mord, rån och brand som ryssarna vållat i hans länder på grund av deras brev. Han hade inte väntat sig att de skulle tillfoga honom sådan skada, med tanke på den kärlek och vänskap han förväntat sig av dem, och han hoppas att de vill hjälpa honom att få upprättelse och gottgörelse för den skada som oförskyllt drabbat honom. Han ber om ett vänligt svar på brevet och befaller dem åt Gud. Skrivet i Köpenhamn, torsdagen närmast före aposteln och evangelisten S:t Matteus dag, under kungens sekret, år 1420.

Ericus, Dei gracia Dacie, Swecie, Norwegie regnorum Sclauorum Gothorumque rex et dux Pomeranie. Vnsen vruntliken grut to voren. Wetet guden vrundes, dat vns to wetende worden is wo gij den russen screuen vnde vorkundighet hebben, dat it myt vnsem wetende vnde willen scholde geschen wesen dat se nu nulik beschedighet vnde berouet synt in der Nv, des schole gij weten dat id noch vnse wetend noch wille nee werlde wart vnde wij des vor godes rades vnde dades vnschuldich synt, sunder dat de suluen Vicke van Vitzen, Wulff Lembeke vnde Tarueuitze hijr nu jeghenwardich gewesen hebben, dat hebbe wij dar vmme geleden vnde ghedaen dat wy vns dar ane entschuldighen wolden vor der ghemenen stede sendeboden, de hijr nw by vns weren in jeghenwardicheit der vorscr. Vicken, Wullff vnde Tarueuitzen, vnde hebben se vorwiset wt vnsen landen in jeghenwardicheit der stede sendeboden, dar se nenewijs do vp en toghen, dat se noch vnse knechte noch denre wesen scholden edder råd edder medewillen van vns hebben scholden, alse jw lichte de stede dar wol vterliker vmme scriuende werden, wo sik dat vorleep alse wij menen; hijr vmme hebbe gij wol to merkende wer gij vns dat myt rechte ouer screuen hebben edder en vntboden des wij doch groten drepliken schaden genomen hebben in morde, in roue vnde in brande, de in vnsen landen geschen is van den russen vmme juwes scriuendes willen alse gij en gescreuen hebben vnde wij vns doch an jw nicht vormodet hadden dat gij vns sulken schaden scholden to taghen hebben in sulker leue vnde vrundschop alse wij vns an jw vormodeden vnde hopen gij willen vns dar jo behulpelijk to wesen, dat vns lijk vnde wandel vor vnsen schaden sche, de vns sus vnvorschuldet geschen is; desses breues juwe Vruntlike antwort; hijr mede beuele wij jw Gode. Scriptum Haffnis, feria quinta proxima ante festum beati Mathei apostoli et ewangeliste, nostro sub secreto, anno etc. xx.