Student i Paris till Linköping: skicka era unga hit – och stora nyheter

Studenten hälsar sina vördade fäder och herrar och skriver att han, som i landsflykt, gläds mer åt ett vänligt ord än åt annat. Trots att livsmedelspriserna i Paris är ovanligt milda gör osäkra tider och den knappa reskassa han fick med sig att läget är ansträngt. Han redogör noga för kostnaderna: jurister och teologer som bor i studenthem kan knappast klara ett år för mindre än femtio kroner, och behövs häften och böcker blir det inte billigare. Studenter vid artistfakulteten av enklare stånd, som kan leva på bröd och vatten, klarar sig i pedagogierna på tjugofyra kroner om året, men de behöver ständiga extra tillskott. En ung artist kan dock studera mycket hedersamt för sexton nobler om året, eftersom det finns gott om magistrar och den som bor i ett pedagogium får alla föreläsningar, övningar och den flitigaste undervisning gratis. Därför råder han kapitlet att skicka sina unga skolarer till Paris: även om andra universitet kan verka billigare tas där oskäliga och otillbörliga avgifter ut för övningar och undervisning, medan det i Paris är tvärtom – kostnaderna är visserligen stela, men allt annat är lindrigare.

Han bönfaller vidare kapitlet att, som de alltid gjort, kärleksfullt driva hans befordran hos hans nådigaste herre och behandla honom, om möjligt, som om han vore på plats hemma – han förklarar sig för evigt lydig deras önskningar och vilja.

Några nyheter skriver han inte ut i detalj, eftersom han redan berättat allt för sin herre som säkert vidarebefordrar dem, men: den 5 september tillkännagav universitetets rektor i församlingen att Ladislaus, kung av Apulien, är död, och att påven åter har begett sig till Italien, varför kyrkomötet kanske hindras. Rektorn sade dock, och det hörde skribenten själv: låt oss vara eniga och ståndaktiga, ty juristerna och legisterna säger att konciliet kan hållas även utan påven – och kommer han inte, hotar honom avsättning, eller så blir det sista värre än det första. Han önskar dem till sist lycka och endräkt i Herren.

Salutem et sincerum obediencie filialis affectum. Venerabiles patres mei et domini. Jam velud in exilio positus vni generoso et fauorabili verbo plus congaudeo quarn inebricatiuis alias inuitatis, (!) quia licet fori lenitatem, quoad victualia Parisius plus solito rei veritas fateatur, incertitudo tamen de mutacione temporum pecuniarumque modicitas quam eduxi et prout noscitis quasi ex abrupto sunt circumstancie preponderantes, vnde refertur quod a multis retroactis temporibus non erant tempora meliora quam pronunc, sed reuera juriste cum theologis, qui communiter stant in bursis, non possunt lenius annum quoad expensas deducere quam cum quinquaginta coronis, extrauagancia, eciam si sexterni et libri requiruntur, eidem summe nichil derogant sed equantur; verum in pedagogiis artiste mediocris status, qui bene pane et aqua viuere possunt, stant per annum pro xxiiij coronis, sed impossibile est eos sine continuis specialibus refolcillaminibus perdurare; potest tamen juuenis artista cum xvj nobilianis per annum in studio pernobiliter militare, quia propter copiam magistrorum, dummodo stat in pedagogio, lecciones omnes cum exerciciis ét diligentissimis informacionibus gratis habet; imo multum artiste proficere possunt, ob quod eciam bene consulerem quod juuenes seu scolares, si quos haberetis studio transferendos, Parisius eos mitteretis quia etsi lenius in aliis vniuersitatibus quo ad expensas illos esse contigerit, eo plus tamen in exercitacionibus pro exerciciis et doctrina ymmo inhoneste et illicite talliantur, sed Parisius est contrarium, nam expensis quodammodo rigidis cetera leniantur etc.; pecuniarum exposicio hic et ibi est equalis. Supplico insuper quatenus graciosissimo domino meo promocionem meam affectuose, prout semper fecistis, prosequi velitis, facientes michi, licet immerito et indigno, velud alteri, si fieri poterit, residenti, quia votis vestris et voluntatibus obsequiosum et consentaneum me perpetuo recognosco. Item vestris dominacionibus aliquas nouitates non ascribo quia domino meo plene singula declaraui et ipse, vt certus sum, vobis eadem intimabit, sed quinta die mensis Septembris proposuit rector vniuersitatis in congregacione, quod Ladislaus, rex Apulie, est mortuus, et papa iterum declinauit ad Ytaliam, ob quod forte concilium contingit impediri, sed rector sic dixit, quod ét audiui: ”simus vnanimes et constantes, quia juriste et legiste dicunt quod eciam sine papa potest concilium celebrari et si forte non uenerit, imminebit sibi deposicio, aut erunt nouissima peyora prioribus”. In Domino tam feliciter quam concorditer valeatis.