Gjurd vädjar till påven: kräver biskopsstolen i Strängnäs tillbaka

I en böneskrift till påven Alexander V berättar Gjurd, tidigare ärkedjäkne i Strängnäs, att han efter biskop P:s död blev lagligen vald till biskop av Strängnäs. När han personligen reste för att få valet bekräftat fick han veta att kardinalerna lämnat Lucca och utlyst ett allmänt kyrkomöte i Pisa för kyrkans enande. Han valde då att inte vända sig till den fördömde Angelo Correr (Gregorius XII) i Siena, utan slöt helhjärtat upp bakom kardinalkollegiet i Pisa, där han både före och efter konciliet väntade på bekräftelse av den blivande påven – och Alexander V har nyligen i enskilt konsistorium nådigt tilldelat honom stiftet.

Men en viss Andreas, domprost i Uppsala, har under tiden av samme Correr, då denne vistades i Rimini, låtit sig utnämnas till samma biskopsstol. Med stöd av denna utnämning har han berövat Gjurd, som då var stiftets fredlige innehavare, hans ställning och tillägnar sig alltjämt dess frukter, räntor och inkomster.

Gjurd ber därför påven att ge biskoparna i Linköping, Skara och Västerås – en, två eller alla tre – i uppdrag att under hot om bannlysning, förlust av prostämbetet, obehörighet till framtida kyrkliga ämbeten samt böter på fyratusen floriner (delvis till det apostoliska kammarkollegiet, delvis till Gjurd) förmana inkräktaren Andreas att helt avstå från stiftets inkomster, inte uppträda som dess biskop, lämna tillbaka den fredliga besittningen till Gjurd eller hans ombud och fullt ut ersätta de inkomster han uppburit. Vidare ska domkapitlet, kanikerna, landbor och arrendatorer under stränga straff förmanas att inte i något avseende lyda Andreas utan endast svara inför Gjurd som stiftets sanne och lagligen tillsatte biskop, med rätt att lägga stiftet under interdikt och att vid behov åkalla den världsliga maktens hjälp.

Beatissime pater. Dudum vacante ecclesia Strengenensi per mortem P., extra Romanam curiam defuncti, deuota creatura vestra G., tunc eiusdem ecclesie archidyaconus, ad eandem exstitit canonice electus, et cum pro confirmacione ad sedem apostolicam personaliter iter arripuisset, senciens recessum reuerendorum dominorum Cardinalium a ciuitate Lucanensi et in Pisis, vbi tunc residebant, pro vnione ecclesie iam concilium generale publicassent [C:-catum] idem reuerendus pater tunc electus non ad dampnatum A. de Corario, tunc in Senis residentem, sed ad hanc ciuitatem Pisarum, adherendo totis affectibus eidem sacro collegio Cardinalium, accessit et iuxta spem et literas sub tribus sigillis sigillatas a dicto sacro collegio et ante concilium inchoatum et post in hac eadem ciuitate Pisana pro confirmacione sev prouisione a futuro tunc Romano pontifice obtinenda exspectauit, sicut per sanctitatem vestram in priuato consistorio, vt est moris, de eadem ecclesia sic vacante est sibi graciose nouiter prouisum. Verum p. s. quidam A. Vpsalensis prepositus ab eodem heresiarcha A. Corario, dum in ciuitate Ariminensi resideret, de eadem ecclesia, sicut prefertur vacante, obtinuit sibi taliter qualiter prouideri, cuius prouisionis vigore eundem reuerendum patrem dominum G., tunc pacificum possessorem eiusdem ecclesie, de eadem tempore spoliauit et detinet de presenti fructus, redditus et prouentus sibi appropriando et vsurpando: quare pro parte eiusdem creature vestre supplicatur, quatenus duobus uel tribus episcopis in illis partibus, et si placet Lincopensi, Scarensi et Arosiensi episcopis, committere dignemini, cum clausula quatenus vnus, duo aut omnes, vt predictum Andream intrusum moneant sub penis excommvnicacionis, priuacionis dicte prepositure ac eciam inhabilitacionis ad quecumque beneficia in futurum obtinenda, uel suspensionis et interdicti ac iiij milia [:C-um] florenum, partem camere apostolice, partem ipsi exponenti applicandorum, quatenus de fructibus et redditibus ac prouentibus dicte ecclesie nullatenus se intromittat nec se pro episcopo eiusdem ecclesie gerere presumat seu in spiritualibus vt episcopus se immisceat uel aliquid disponat, sed ab ipsa intrusione penitus secedat et possesionem pacificam dimittat liberam et relaxet prefato exponenti seu suo procuratori ac de fructibus et prouentibus perceptis integre satisfaciat, et insuper sub penis et censuris formidabilibus moneant capitulum et canonicos dicte ecclesie colonos, censuarios, inquillinos vt eidem Andree intruso in nullo pareant uel intendant, nec de fructibus et redditibus ad ecclesiam ipsam spectantibus quoquomodo respondeant, sed solum et insolidum eidem exponenti, tamquam vero et canonico episcopo, cum potestate eciam supponendi dictam ecclesiam ecclesiastico interdicto, cum potestate aggrauandi et reaggrauandi dictos processus contra dictum intrusum et omnes eius sequentes et dicti domini episcopi exponentis rebelles, eciam cum inuocacione aux[i]lii brachii secularis, quibuscumque in contrarium non obstantibus etc.