Påven friar präst efter dödligt värdshusbråk i Eskilstuna

Enligt Johannes Juls egen ansökan hade Petrus Thomasson, föreståndare för johanniterhuset i Eskilstuna i Strängnäs stift, en gång på Menlösa barns dag ätit kvällsmat på ett värdshus utanför klostret och skickat efter Johannes, som då vistades i huset. Johannes vågade inte trotsa kallelsen och gick dit, där han fann föreståndaren sittande och drickande med flera lekmän enligt landets sed. När Johannes utan ont uppsåt yttrade några ord till en kvinna som fanns där, blev fem av lekmännen ursinniga, kastade sig över honom, drog honom i håret och slog honom med knytnävarna. När han sedan försökte fly ur värdshuset grep buntmakaren Herman tag i hans kläder, hindrade honom våldsamt från att gå och sade att han skulle stanna över natten. Lekmännen, som enligt ansökan svekfullt stämplade mot hans liv, ordnade därefter en dans i ont syfte och drog med sig den motvillige Johannes. När han i dansen passerade mellan Herman och en annan av lekmännen grep Herman en yxa och lyfte den högt över huvudet som för att slå Johannes i huvudet. Gripen av skräck, obeväpnad och utan möjlighet att fly, fattade Johannes tag i yxskaftet för att hindra slaget, varvid Herman av våda träffades av yxeggen i sitt eget huvud och blödde ymnigt. Herman levde dock i över sex veckor efter skadan, försonades med Johannes och rörde sig fritt vart han ville, men avled sedan – som man tror, kanske av en annan olycklig händelse.

Bonifacius etc:a dilecto filio Johanni Jwl, fratri hospitalis Sancti Johannis Jerosolimitani, salutem etc:a. Sincere deuotionis affectus, quem ad nos et Romanam geris ecclesiam, promeretur, ut te fauoribus et gratijs apostolicis prosequamur. Exhibita siquidem nobis nuper pro parte tua petitio continebat, quod, cum olim dilectus filius Petrus Thome, superior domus hospitalis Sancti Johannis Jerosolimitani in Eskilstwna Strenginensis diocesis, in festo innocentum extra eandem domum in quodam hospitio cenaret, ac cena facta huiusmodi pro te, qui tunc ex certis causis rationabilibus in domo huiusmodi morabaris, et [C: ut] ad eum ad dictum hospitium accederes, misisset, tu ipsius Petri mandato contradicere non presumens illuc inisti, ubi cum pluribus laicis eundem Petrum sedere et bibere iuxta morem patrie repperisti, ipsique laici etiam te ad bibendum cum eis stimulabant, et deinde, cum cuidam mulieri, que ibidem erat, certa uerba non tamen malo animo duxisses, quinque ex dictis laicis contra te propterea irrationabiliter commoti in te furibundis animis illico irruerunt teque crinibus trahentes pugnis cedebant ac postea, te per eos dimisso de, uno te non ualentem ipsorum laicorum manus euadere seu extra predictum hospitium fugere apprehendentes uerbarunt et, cum successiue tu de hospitio huiusmodi fugere uelles causa euadendi manus eorundem laicorum, quondam Hermannus, dictus pellifex vnus ex eisdem laicis, qui te taliter uerberarunt, ut prefertur, prope portam dicti hospiti) et intra illud tunc existentem te, ne dictum hospitium exire posses, per tunicam, qua indutus eras, ad se trahens uiolenter asseruit, quod inde non recederes, adijciens quod ibidem pernoctare deberes, tuque aliud facere non ualens extunc ibidem paululum remansisti, cogitans tamen, quomodo abinde bono modo recedere posses, timens etiam uehementer furorem eorundem laicorum, dictique laici in necem tui nequiter conspirantes quandam coream fictitie ac dolose fecerunt ad finem, ut malum propositum eorum, quo ad te in personam tuam perficere possent, necnon te etiam renitentem et inuitum ad dictam coream traxerunt, et, cum in medio dicti Hermanni et cuiusdam alterius ex eisdem laicis in ipsa corea transires, dictus Hermannus dyabolico spiritu instigatus quandam securim ad manus suas arripiens, quam in altum ultra caput suum leuauit, ac si cum ea te in caput tuum percutere seu illud conterere uellet, tuque propterea uehementi terrore concussus, cum aliqua arma defensibilia seu offensibilia penes te ac etiam aptitudinem inde fugiendi non haberes, subito, ne per dictum Hermannum interficereris, manubrium prefate sicuris, quam idem Hermannus in altum tenebat, ut prefertur, apprehendisti impediens manuforti, ne idem Hermannus cum eadem te percutere posset, vnde ipse Hermannus casu cum acie securis eiusdem in suo capite Iesus fuit cum non modica sanguinis effusione, licet post huiusmodi lesionem per sex septimanas et ultra superuixerit et interim tecum pacificatus fuerit ac sepe sepius, ubicunque sibi placuit, interim solus iuerit, sed ex alio sinistro casu ei forsan superueniente, ut creditur, idem Hermannus postea expirauit. Cum autem, sicut eadem petitio subiungebat, tu, qui presbyter es, in premissis alias culpabilis non fueris nec vnquam habueris animum, quod eundem Hermannum ledere uel offendere uelles, ac de ipsius obitu dolueris et doleas cupiasque ex magno deuotionis feruore in susceptis ordinibus perpetuo domino fumulari(!), pro parte tua nobis fuit humiliter supplicatum, ut tibi et statui tuo in premissis oportune consulere de speciali gratia dignaremur, nos igitur uolentes te, de religionis zelo, uite ac morum honestate alijsque probitatis et uirtutum meritis alias apud nos multipliciter commendatum, horum intuitu fauoribus prosequi gratiosis huiusmodi supplicationibus inclinati tecum, quod in eisdem susceptis ordinibus ministrare libere et licite ualeas, premissis et constitutionibus apostolicis necnon statutis et consuetudinibus hospitalis predicti necnon domus in Warna dicti hospitalis Hasloensis diocesis, in qua professionem regularem per fratres dicti hospitalis emitti solitam emisisti, contrarijs iuramento, confirmatione apostolica uel quacunque firmitate alia roboratis nequaquam obstantibus, auctoritate apostolica ad cautelam tenore presentium dispensamus. Nulli ergo etc:a nostre dispensationis infringere etc:a. Si quis autem etc:a. Datum Rome apud Sanctum Petrum nono kalendas Octobris anno quartodecimo.N. xij. de Beneuento.