Ärkebiskopen säger nej till kungens kandidat för Enköpings hospital

Till den högborne fursten Albrekt, svears och götars kung, hertig av Mecklenburg, greve av Schwerin och herre över Stargard och Rostock, sänder ärkebiskop Birger i Uppsala och hans domkapitel sin hälsning. De påminner kungen om att Uppsalakyrkan med sitt stift, mer än någon annan kyrka i riket, varit välvilligt inställd till alla hans befallningar sedan han kom till makten, och att de även framöver vill vara honom till lags i allt som kan ske utan att kyrkans rätt och deras samveten kränks.

Genom kungens kansler Henrik van Ranten har de nyligen mottagit hans brev, där det sägs att herr Johan van Gelting, som kungen tidigare föreslagit till hospitalet i Enköping, ska ha avlidit, och där kungen enträget ber att kanslern Henrik i stället ska få hospitalet. Men mellan utfärdarna och herr Johan pågår alltjämt en tvist om hospitalet vid den romerska kurian, och en rättegångs utgång är som bekant oviss. Det är inte ens klarlagt om Johan fortfarande lever eller har avlidit, eller hur långt målet framskridit. Så länge tvisten pågår får utfärdarna inte ändra något, och inte heller bör kungen på något sätt rubba sin tidigare utnämning av herr Johan innan saken prövats rättsligt.

De ber därför kungen att inte uppfatta det som otacksamhet att de inte kan ge Henrik hospitalet – dels av nämnda skäl, dels därför att hospital och liknande inrättningar enligt de kanoniska bestämmelserna inte kan överlåtas som beneficium, och ingen kan tillträda dem som andra beneficier. De som förestår sådana hospital är tvärtom skyldiga att varje år avlägga noggrann räkenskap för sin förvaltning inför ortens biskop eller dennes ombud, så att de inte använder något av inkomsterna för eget bruk utan troget delar ut allt till nytta för de fattiga på platsen. Den som handlar annorlunda tynger ortsbiskoparnas samveten inför Guds dom, och påven har bestämt att varje tillsättning eller förordnande som strider mot detta saknar all rättskraft. Må den Högste alltid bevara kungen välbehållen.

Serenissimo principi ac domino suo in Christo amantissimo domino Alberto Dei gracia Sweorum Gothorumque regi illustri necnon duci Magnopolensi ? comiti Zwerinensi ? terrarumque Stargardie et Rosthok domino sui humiles et deuoti / Birgerus eiusdem miseracione archiepiscopus Vpsalensis suumque capitulum ? cum debita recommendacione salutem in Domino perpetuam et presentem. Excellentissima dominacio vestra ad memoriam dignetur reducere ? quod postquam Deus clemenciam vestram regiam ad regimen istius regni dignabatur extollere ? inter ceterasecclesias ymmo pre ceterishuius regni ecclesiis / nostra Vpsalensis ecclesia et dyocesis cum filiis suis ad queuis vestra mandata et beneplacita beniuola fuerat et parata / et adhuc futuris temporibus in omnibus, que iuribus ecclesie et nostris conscienciis saluis efficere possumus ? vestre maiestati regie intendimus complacere / Sane domine noster in Christo dilectissime, litteras vestras per cancellarium vestrum Henricum de Ranten nuper recepimus ? in quibus intelleximus, quod alias dominum Iohannem de Geltinge ad hospitale Emcopense per vos presentatum ? ab hac luce, vt dicitur, fore subtractum ? et ob hoc pro dicto Henrico cancellario vestro ? ad optinendum dictum hospitale ? peticiones vestras nobis seriosius porrexistis / Verum princeps serenissime ? quia inter nos et prefatum dominum Iohannem super dicto hospitali adhuc pendet lis in curia Romana ? euentusque litis dubius esse consueuit ? nec adhuc clare constat, vtrum idem dominus Iohannes adhuc viuat vel diem clauserit extremum ? aut quomodo in dicta causa sit processum ? et lite pendente ? nobis in premissis non liceat aliquid innouare, nec maiestati vestre regie expediat ? presentacionem vestram de domino Iohanne prenominato primo factam ? ante discussionem huiusmodi cause ? aliqualiter variare / idcirco celsitudini vestre regie intime supplicamus, quatenus pro ingrato non feratis / quod eidem Henrico de memorato hospitali non possumus prouidere / tum propter raciones superius tactas / tum eciam quia hospitalia et alia loca similia non possunt alicui conferri in beneficia iuxta canonicas sancciones nec de eisdem, sicut de aliis beneficiis, aliquis poterit inuestirj ? Ymmo tenentes talia hospitalia obliganturquolibet annolocorum ordinariis vel deputatis ab eis de amministracione computum certum facere et debitam reddere racionem, ita quod amministratores huiusmodi hospitalium in vsus proprios de fructibus et prouentibus quidquam non debeant ? sed omnia pro vtilitate pauperum in illis locis degencium fideliter dispensare. Quod si secus a quoquam factum fuerit ? sub obtestacione diuini iudicii ipsorum ordinariorum locorum consciencie per dominum summum pontificem ? grauius onerantur / Ymmo idem dominus summus pontifex decernit collacionem, prouisionem seu ordinacionem contra iam premissa factas ? ipso iure omni carere robore firmitatis / Benignissimam dominacionem vestram conseruet Altissimus semper saluam.