Tidningssida ur Svenskt Diplomatarium, 1380-08-31
Nürnberg i Bambergs stift • 1380-08-31

Kardinal kräver 300 guldfloriner av Uppsala – hotar med bannlysning

Kardinalprästen Pileus av titelkyrkan Santa Prassede, påvestolens nuntie, skriver till ärkebiskopen i Uppsala med dennes vikarie, official, skattmästare, uppbördsman och sigillbevarare samt till domprosten, dekanen, domkapitlet och kanikerna vid Uppsala domkyrka. Han hänvisar till påven Urban VI:s brev från 1378, i vilket han sändes till den framlidne kejsaren Karl IV samt till Tyskland, Danmark, Sverige, Norge och andra länder i ärenden som rör den romerska kyrkan. För tolv dagars arbete i städerna och stiften Mainz, Worms, Würzburg, Bamberg, Regensburg och andra närliggande stift har han med påvlig myndighet fördelat kostnaderna rättvist mellan berörda biskopar efter vars och ens resurser, och Uppsalas andel uppgår till 300 guldfloriner.

Mottagarna befalls att inom sextio dagar sända dessa 300 floriner av gott guld och rätt vikt till kardinalen, hans skattmästare eller den utsedde mottagaren Angelus från Florens, handlare i Prag. Betalas inte beloppet i tid förbjuds ärkebiskopen tillträde till kyrkan; uthärdar han interdiktet i ytterligare tre dagar suspenderas han från gudstjänsten, och framhärdar han i ytterligare tre dagar därefter bannlyses han jämte sina ställföreträdare och domkapitlets medlemmar, medan domkapitlet suspenderas och Uppsalakyrkan beläggs med interdikt. Absolution förbehålls kardinalen eller hans överordnade. Mottagarna ska i sin tur driva in beloppet, fördelat efter förmåga, från kloster och ordnar – cistercienser, cluniacenser, kartusianer, premonstratenser, benediktiner, augustiner samt johanniter och Tyska orden – och med kyrkliga straff tvinga den som vägrar. Dessutom ska en florin betalas till notarien för nedtecknandet av processen och sex turnoser per dag till kardinalens edsvurne notarie.

För att bespara mottagarna faror, mödor och kostnader vid överföringen medges att beloppet betalas till Johan Lange, köpman från Nürnberg och bosatt i Lübeck, som kardinalen utser till sin kollektor och skattmästare med fullmakt att kvittera och befria. Brevet utfärdades i kardinalens bostad i Nürnberg inför vittnena abboten Bartholomeus från S. Laurentius benediktinkloster vid Trento, magister Franciscus från Piacenza, lärd i medicin, och Franciscus Beli, borgare i Venedig. Notarien Thomas Nicolai de Paulow, klerk från stiftet Wrocław, intygar urkundens äkthet och beseglar den med kardinalens sigill.

Bakgrund

Brevet tillkom under den stora västliga schismens första år: 1378 hade Urban VI valts till påve i Rom, men snart utsågs en motpåve i Avignon, och Urban behövde säkra de nordliga rikenas lojalitet – och pengar. Kardinal Pileus (Pileo da Prata) sändes som legat till Tyskland och Norden för att driva kyrkans ärenden, och enligt tidens system hade han rätt till så kallade procurationes, underhållsavgifter som lokala kyrkoprovinser skulle betala för hans uppehälle. Att kravet ställdes på Uppsala trots att kardinalen aldrig besökte Sverige, och att det backades upp med en noggrant graderad trappa av kyrkliga straff ända till bannlysning, visar hur hårdhänt det påvliga skatteindrivningssystemet kunde vara. Anlitandet av köpmän som Johan Lange i Lübeck illustrerar också hur medeltidens internationella handelsnätverk användes för att flytta kyrkans pengar över Europa.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter