Påven utser Hartlev till ny biskop i Västerås

Påven Urban VI skriver till ärkebiskopen i Uppsala och förklarar att han redan under biskop Mattias livstid hade reserverat tillsättningen av Västerås stift åt den apostoliska stolen, med förbehållet att varje annan tillsättning skulle vara ogiltig. När stiftet sedan blev vakant genom Mattias död valde domkapitlet i Västerås – uppenbarligen omedvetet om denna reservation – enhälligt Hartlev, då ärkedjäkne i Uppsala och prästvigd, till biskop, och Hartlev samtyckte, likaså ovetande om påvens beslut. Ärendet fördes därefter fram inför påven i konsistoriet.

Påven förklarar att valet formellt var ogiltigt eftersom det stred mot reservationen, men efter noggrann överläggning med kardinalerna har han ändå fäst sin blick på just Hartlev, som beskrivs som lärd, hedervärd i liv och seder, klok i andliga ting och omdömesgill i världsliga, samt utmärkt av många dygder enligt trovärdiga vittnesbörd. Med hänsyn även till domkapitlets enhälliga vilja har påven därför med apostolisk myndighet providerat Hartlev till biskop och herde för Västerås kyrka och anförtrott honom dess fulla vård och förvaltning i både andligt och timligt hänseende.

Slutligen uppmanar påven ärkebiskopen att, av vördnad för honom och den apostoliska stolen, ta den nye biskopen och hans stift – som är ärkebiskopens lydstift – under sitt särskilda beskydd, hjälpa till att utvidga och bevara deras rättigheter, så att Hartlev framgångsrikt kan sköta sitt ämbete och ärkebiskopen därigenom förtjänar Guds barmhärtighet samt påvens och den heliga stolens välvilja och nåd. Brevet är utfärdat i Rom vid Peterskyrkan den 6 augusti, i påvens andra ämbetsår.

Urbanus episcopus seruus seruorum Dei ? venerabili fratri ?? archiepiscopo Vpsalensi salutem et apostolicam benedictionem ? Ad cumulum tue cedit salutis et fame, si personas ecclesiasticas, presertim pontificali dignitate preditas, diuine propiciationis intuitu oportuni presidij et fauoris gracia prosequaris ? Dudum siquidem bone memorie Mathia episcopo Arosiensi regimini ecclesie Arosiensis presidente nos cupientes eidem ecclesie, cum ipsam uacare contingeret, per apostolice sedis prouidenciam utilem et ydoneam presidere personam, prouisionem eiusdem ecclesie ordinationi et dispositioni nostre ea uice duximus specialiter reseruandam decernentes extunc irritum et inane, si secus super hijs per quoscumque quauis auctoritate scienter uel ignoranter contingeret attemptari ? Postmodum uero dicta ecclesia per obitum ipsius Mathie episcopi, qui extra Romanam curiam diem clausit extremum, uacante dilecti filij capitulum eiusdem ecclesie reseruationis et decreti predictorum forsan ignari dilectum filium Hartleuum electum Arosiensem tunc archidiaconum ecclesie Vpsalensis in sacerdocio constitutum in episcopum Arosiensem licet de facto concorditer elegerunt, ipseque electus reseruationis et decreti predictorum eciam, ut asseritur, inscius electioni huiusmodi illius sibi presentato decreto eciam de facto consencijt / et deinde huiusmodi electionis negocium proponi fecit in consistorio coram nobis / Nos igitur electionem huius­modi / et quecunque inde secuta ut pote post et contra reseruationem et decretum pre­dicta, ut premittitur, de facto attemptata, prout erant, irrita et inania reputantes / et ad prouisionem ipsius ecclesie celerem et felicem, de qua nullus preter nos ea uice se intro­mittere potuerat neque poterat reseruatione et decreto obsistentibus supradictis, ne ecclesia ipsa longe uacationis exponeretur incomodis, paternis et solicitis studijs intendentes post deliberationem, quam de preficiendo ecclesie prefate personam huiusmodi cum fratribus nostris habuimus diligentem, demum ad ipsum electum litterarum sciencia preditum, uite ac morum honestate decorum, in spiritualibus prouidum et in temporalibus circumspectum et alijs multiplicium uirtutum meritis, prout ex fidedignorum testimonijs percepimus, insigni­tum, direximus oculos nostre mentis. Quibus omnibus necnon dictorum capituli eundem electum eligencium concordi uoluntate attenta meditatione pensatis de persona ipsius electi nobis et eisdem fratribus nostris ob dictorum suorum exigenciam meritorum accepta eidem Arosiensi ecclesie de ipsorum nostrorum fratrum consilio auctoritate apostolica prouidimus ipsumque electum illi prefecimus in episcopum et pastorem, curam et administrationem ipsius ecclesie sibi in spiritualibus et temporalibus plenarie committendo / jn illo, qui dat gracias et largitur premia confidentes, quod dirigente Domino actus suos prefata ecclesia per sue ind[u]strie et circumspectionis studium fructuosum regetur utiliter et prospere dirigetur ac grata in eisdem spiritualibus et temporalibus suscipiet incrementa / Cum igitur, ut idem electus in commissa sibi cura predicte ecclesie facilius proficere ualeat, tuus fauor sibi esse noscatur plurimum oportunus, fraternitatem tuam rogamus et hortamur attente per apostol­ica tibi scripta mandantes, quatinus eundem electum et commissam sibi ecclesiam suffragan­eam tuam habens pro nostra et apostolice sedis reuerencia propensius commendatos in ampliandis et conseruandis iuribus suis, sic eos tui fauoris presidio prosequaris, quod idem electus in commisso sibi eiusdem ecclesie regimine se possit utiliter exercere tuque diuinam misericordiam ac nostram et dicte sedis beniuolenciam et graciam exinde u[be]rius consequi merearis ? Datum Rome apud Sanctum Petrum viij jdus Augusti, pontificatus nostri anno secundo.