Tidningssida ur Svenskt Diplomatarium, 1377-07-29
Anagni • 1377-07-29

Påven log åt Birgittas mirakler – dottern rapporterar från Rom

Katarina inleder med att tacka ärkebiskopen för all vänlighet och alla välgärningar han visat henne, och meddelar sedan att den första framställningen om hennes saligt avsomnade mors kanonisation ägde rum dagen efter Kristi lekamens fest, i offentligt konsistorium i palatset vid kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom, där påven då residerade. Närvarande var kardinaler och förnäma furstar: greve Gomez, numera senator i Rom, greven av Nola, greven av Fondi och herr Latino Orsini – och var och en av dessa furstar berättade om ett mirakel som skett honom medan Katarinas mor ännu levde. Påven log och förundrades mycket över miraklen. Framställningen gjordes av en framstående magister i teologi, magister Johannes de Hispania, som påven själv några dagar i förväg hade instruerat om hur den skulle gå till. Påven lyssnade uppmärksamt på allt som berättades om moderns liv och mirakler, och kardinalerna och många andra prelater och förnäma personer förundrades över vad de fick höra.

Katarina arbetar nu vidare med klostrets övriga ärenden, med supplikerna om privilegierna och med den andra framställningen, som hon hoppas ska äga rum i Anagni innan påven återvänder till Rom. Kardinalerna är mycket välvilliga mot henne, särskilt kardinalerna av Poitiers och Aigrefeuille, som är hennes särskilda gynnare. Hon ber ärkebiskopen skriva till dessa två och tacka för deras bistånd – ju oftare man skriver till påven och kardinalerna, desto ivrigare kommer de att driva hennes ärenden.

Hon berättar vidare att hon efter förmåga har arbetat för den valde Växjöbiskopens befordran. Kardinalen av Poitiers hade tänkt befordra abboten i Alvastra, eftersom denne var på plats, men Katarina gjorde motstånd så gott hon kunde och framhöll hur farligt det vore att till förmån för inträngande utlänningar avvisa dem som valts av domkapitlen och i stället tillsätta dem som bara föreslagits genom furstars brev. När kardinalen frågade vem av de två hon på sitt samvete ansåg lämpligast, berättade hon om franciskanbroderns goda rykte, hur han byggt upp domkyrkan och hur lärd han är. Kardinalen svarade att han väl förstod att hon önskade franciskanens befordran och att så skulle ske på grund av hennes vittnesbörd. Herr Henrik har på ärkebiskopens uppdrag arbetat mycket träget i samma ärende, och Växjöbiskopen står i skuld till honom för hans möda – han har avbrutit sina studier och gjort slut på sina egna pengar och tvingas nu återvända hem. Katarina ber ärkebiskopen ta sig an honom särskilt, eftersom han hörde och alltjämt hör till hennes moders hushåll och ödmjukt tjänade henne medan hon levde. Slutligen anbefaller hon klostret och alla dess angelägenheter åt ärkebiskopen. Brevet är skrivet i Anagni på Sankt Olofs dag.

Bakgrund

Birgitta Birgersdotter, den heliga Birgitta, hade dött i Rom 1373, och hennes dotter Katarina (senare känd som Katarina av Vadstena) reste till kurian för att driva moderns helgonförklaring och utverka påvliga privilegier för det nygrundade Vadstena kloster. Påven Gregorius XI residerade vid denna tid växelvis i Rom och Anagni, efter att kort dessförinnan ha flyttat kurian tillbaka från Avignon. Brevet ger en sällsynt inblick i hur en kanonisationsprocess drevs vid den påvliga kurian – med inflytelserika beskyddare, mirakelberättelser och envist lobbyarbete. Birgitta kanoniserades slutligen 1391, och även Katarina kom senare att vördas som helgon.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter