Ärkebiskopens palats i Neapel • 1376-08-25

Ärkebiskopen av Neapel beordrar förteckning av Birgittas mirakler

Ärkebiskop Bernhard av Neapel hälsar domaren Karolus i Neapel i Herren Jesus Kristus. Han påminner om att de goda gåvor Gud skänker oss inte får döljas utan tvärtom bör göras kända – annars kan vi med rätta anklagas för otacksamhet. Han hänvisar till Kristi ord om de tio botade spetälska, av vilka endast en främling återvände för att tacka, till psaltarens uppmaning att berätta vad Gud gjort, och till ängeln Rafaels ord till Tobias att det är hedervärt att uppenbara och bekänna Guds verk.

I dessa den onda tidsålderns yttersta dagar har Herren, skriver ärkebiskopen, skänkt oss en lykta och satt den på ljusstaken: den saliga Birgitta av Sverige, av kunglig börd, som Han smyckade med många dygder och för vilken Han uppenbarade många hemligheter. När hon levde i Neapel gav hon frälsningsbringande råd till ärkebiskopen och stadens folk, hon bad ofta till Gud för dem, och genom hennes förböner upphörde åtskilligt ont. Både under hennes liv och efter hennes död har Herren på hennes förböner utfört många mirakler i staden – dessa får inte förbigås med tystnad utan bör spridas och offentliggöras till Guds ära.

Därför uppdrar ärkebiskopen åt Karolus, som var en hängiven anhängare av Birgitta medan hon levde, att noggrant skriva ned alla de mirakler som hon genom Herren Jesus Kristus låtit ske i staden, i liv och död, så att endast den rena sanning han kan finna nedtecknas. Syftet är att alla som ser hennes underbara verk ska lovprisa Gud och i sin nöd fromt ta sin tillflykt till den saliga Birgitta. Brevet är utfärdat i ärkebiskopens palats i Neapel den 25 augusti och undertecknat egenhändigt av Bernhard samt beseglat med hans ärkebiskopssigill.

Bakgrund

Birgitta Birgersdotter (ca 1303–1373), heliga Birgitta, tillbringade sina sista decennier i Rom och vistades tidvis i Neapel, där hon vann inflytelserika anhängare, bland dem drottning Johanna I. Efter hennes död 1373 inleddes snabbt arbetet för att få henne helgonförklarad, och insamlingen av vittnesmål om mirakler var en central del av kanonisationsprocessen. Brev som detta, där lokala kyrkoledare lät dokumentera underverk, blev viktigt bevismaterial när påven Bonifatius IX slutligen helgonförklarade Birgitta år 1391. Hon är än i dag Sveriges enda kanoniserade kvinnliga helgon av internationell rang och utsågs 1999 till ett av Europas skyddshelgon.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter