Magnus och Håkan ställer hårda krav på hansestäderna i Tönsberg

Kungarna Magnus och Håkan meddelar hansestäderna, genom de rådmän och sändebud som besökt dem i Tönsberg, en rad krav. Först begär de avskrifter av alla privilegier och nådebevis som de själva och deras förfäder beviljat köpmännen och sjöstäderna; en klerk i kungarnas tjänst ska sändas till Lübeck för att skriva av breven och föra kopiorna tillbaka till kungarna. De vill också veta vilket stöd eller vilka tjänster städerna är beredda att erbjuda i utbyte mot dessa privilegier eller mot den bekräftelse av dem som kungarna nu står i begrepp att utfärda.

Vidare kräver kungarna gottgörelse för de många skador och oförrätter som städerna tillfogat dem och deras undersåtar. De begär rättvisa gentemot borgarna i Rostock och Wismar, som inte hållit det senast ingångna vapenstilleståndet, vilket kan styrkas med åtskilliga dokument som muntligen framlagts för städernas sändebud. Kungarna anklagar också städerna för stilleståndsbrott genom att de med väpnat skydd fört ut riddarna Bengt Filipsson och Karl Ulfsson – kungarnas uppenbara förrädare och fiender – genom rikets områden och hindrat kungarnas fogdar och män från att gripa dem. Under samma stillestånd har dessutom några av kungarnas män dödats och kastats överbord av köpmän, som aldrig ställts till svars för morden utan med våld förts ut ur riket.

Slutligen kräver kungarna sin rätt för att skogar överallt i riket huggits ned och hus tagits från deras och deras undersåtars marker för att brännas. Städerna ska också ålägga de köpmän som besöker riket att inte föra in undermåliga och skadade tyger, utblandat mjöl eller andra dåliga varor, utan endast fullgoda och lagliga varor, såsom de hittills varit vana att göra.

Hij sunt articuli, quos ad ciuitates de henza nos Magnus et Haquinus, Dei gracia regnorum Swecie et Norwegie reges, remandamus per consules et ambaciatores earum, qui nobiscum iam fuerant hic Thunsberghe. (1) Primo exigimus transscripta de omnibus et singulis gracijs et priuilegijs concessis et indultis mercatoribus et ciuitatibus maritimis per nos et progenitores nostros, jta quod clericus noster, quem super hoc versus Lubeke duxerimus transmittendum, eadem singulis litteris transscribere valeat ac ea ad nos reportare. (2) Item scire vellemus, qualia subsidia vel seruicia nobis facere velint pro huiusmodi gracijs et priuilegijs aut eorum confirmacione per nos ad presens facienda. (3) Item petimus ab eis satisfaccionem pro diversis dampnis et jniurijs nobis et nostris per eos illatis, necnon pro multiplicibus dampnis, que propter eos incurreramus. (4) Item petimus iusticiam de ciuibus ciuitatum Rostok et Wismer pro eo, quod treugas inter nos et dictas ciuitates novissime receptas non seruauerant, ut per plurima documenta probare possumus in articulis, quos nuncijs eorum pronunc exposuimus viua voce. (5) Item monemus ciuitates super hoc, quod treugas inter nos et ipsas nuperius receptas non seruauerant in hoc, quod quosdam milites de Zwecia, videlicet dominum Benedictum Philippusson et Karolum Olavesson, qui sunt nostri veri et publici proditores et inimici, cum defendenti manu per regnum et dominia nostra eduxerant et abduxerant ac nostris officialibus et hominibus eosdem pro­ditores nostros invadere volentibus resistebant. (6) Item infra predictas treugas sunt quidam homines nostri occisi et per mercatores extra naues eiecti, qui quidem mercatores postmodum pro huiusmodi homiscidijs nullam exhibuerant iusticiam, sed violenter a regno nostro sunt abducti. (7) Item pro eo, quod siluas nostras vndiquaque infra regnum nostrum succiderant ac domos de terris nostris et nostrorum receperant ad cremandum, petimus quod est juris. (8) Item quod ciuitates jniungant mercatoribus regnum nostrum visitantibus, quod non adducant pannos futiles et corruptos, farinam mixtam vel alia mercimonia, nisij que valencia fuerint et legalia, sicut hucusque consueuerant.