Valdemar och Magnus sluter stillestånd fram till Luciadagen

Kung Valdemar, med biskop Sven i Århus, dekanen Jakob Paulsson med flera som löftesmän, tillkännager att han med handslag utlovar ett okränkbart och fast stillestånd åt kung Magnus av Sverige och Norge, hans mor hertiginnan Ingeborg av Sverige samt alla deras hjälpare och tjänare, till skydd för både egendom och personer, från brevets datum fram till och med Luciadagen. Dessutom ska kungens och hertiginnans män enligt landets rätt och lagar återinsättas i de gods på Själland som de berövats; och om Själlands invånare samtycker till att betala en allmän gärd till kung Valdemar, ska de återinsatta vara skyldiga att bidra för sina gods liksom alla andra.

Vidare ska det som på Katarinadagen (25 november) i Vordingborg avtalas av kung Valdemar eller hans rådsherrar tillsammans med kung Magnus och hertiginnans rådsherrar samt med grevarna Henrik och Clas av Holstein eller deras rådsherrar hållas. Om det där beslutas att stilleståndet ska förlängas till nästkommande pingst, ska Valdemar garantera det för kungen och hertiginnan och alla deras hjälpare, däribland hertigarna Bogislav och Barnim av Stettin, greve Johan av Holstein, grevarna Henrik, Clas och Gerhard av Holstein samt riddaren Benedikt av Ahnefeld den äldre. De som då inte uttryckligen tas med i stilleståndet eller för vilka ingen går i god, ska personligen själva säkra stilleståndet för egen del. Under tiden ska kung Magnus inte göra anspråk på de brev som Valdemar utlovat men ännu inte utfärdat, utan välvilligt tiga om dem så länge stilleståndet varar.

Markgreve Ludvig av Brandenburg ska stå som löftesman för såväl det första stilleståndet som en eventuell förlängning, gentemot kungen och hertiginnan och alla som vill handla för deras sak, liksom för Valdemar och alla på hans sida. För denna borgen har riddaren Fredrik av Lochen och väpnaren Benekin Wulf lovat i Valdemars namn gentemot kungen av Sverige. Slutligen förklaras att detta brev inte på något sätt ska försvaga tidigare brev eller avtal mellan parterna, utan tvärtom bekräfta dem ännu starkare.

Omnibus et singulis ad quos peruenerit presens scriptum Nos Valdemarus tanquam Principalis, Nos vero [Sueno] Episcopus arosiensis, Jacobus Pauli decanus &c. tanquam fideiussores, volumus esse notum, quod data fide et in solidum promittimus, litteras per presentes, illustribus domino Magno, Suecie et Noruegie regi, Jngeborgh[i] ducisse Suecie, matri sue, et omnibus adiutoribus et seruitoribus eorundem, tam in rebus quam in personis, treugas inuiolabiles, firmas et illesas, a data presentis, usque ad diem Beate Lucie virginis proximum, inclusiue duraturas. Jnsuper homines dictorum, regis et ducisse, donec [o: debent] per nos ad bona sua in Selandia, quibus priuati sunt, restitui per ius et leges terre memorate. Jnsuper, si [homines?] terre Selandie ad commune tributum nobis soluendum consentirint [d.v.s.: -rent], ad solucionem illius dicti restituti, sicut ceteri de bonis suis tenebuntur. Jnsuper, die sancte Katarine proxima in Vorchingborg [d.v.s.: Vordingborg], per nos vel consiliarios nostros, cum consiliarijs regis et ducisse predictorum, et cum Comitibus Holstacie H[enrico] et N[icholao] vel consiliarijs eorundem placitata seruabuntur, vbi si decretum fuerit, huiusmodi treugas vsque ad festum Pentechostes domini proximum prorogari, illas Nos regi et ducisse predictis, ab [d.v.s.:ac] omnibus auxiliatoribus ipsorum, debemus securare, Nominatim Bobslaue [d.v.s.:-lauo] et Baroni, ducibus Stetinensibus, amiculis nostris Carissimis, nobili viro Comiti Johanni de Holstacia, patruo nostro perdilecto, Henrico, Nicolao ac Gerardo, Comitibus Holstacie supradicti [d.v.s.: - tis], et Benedicto de Anafelt, militi seniori, in dicta eciam die sancte katarine quemcunque vel quoscunque Nos vel dominus rex Suecie predictus, aut consiliarij sui, vel nostri in nostras treugas non recipimus, vel pro quibus non compromittimus nominatim, illi debent, vel ille, per se et pro se personaliter securare treugas supradictas, Jtem idem dominus rex Suecie concedet de litteris per nos sibi promissis nondum datis, sed taciturnitatem beneuolam facil [d.v.s.: faciet] treugis stantibus antedictis. Jnsuper dominus Marchio Brandeburgensis Lodouicus fideiussor erit pro treugis primis et secundis, si fuerint, vt premittitur, prorogate, regi et ducisse predictis, et omnibus facere vel omittere volentibus pro eisdem, pro nobis, et pro facere vel demittere causa nostri volentibus vniuersis, pro qua fideiussione, per dominum Marchionem facienda, Fredericus de Lokken, miles, et Benekinus wlff armiger, nostro nomine promiserunt domino regi Suecie predicto, data fide super omnia hec, presentes littere prioribus litteris aut placitis, per nos regi et ducisse predictis datis vel habitis cum eisdem, in nullo derogabunt, imo forcius roborabunt. Datum &c.