I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, amen. Eftersom döden med visshet drabbar alla, medan det är ovisst när och hur denna köttets skuld ska betalas, förklarar Holmger Magnusson – vid god hälsa och mån om sin själs frälsning – att han den 17 augusti 1312 upprättar sitt testamente, då han står i begrepp att resa till Heliga landet för att vinna avlat för sina synder.
Till munkarna i Nydala kloster, hos vilka han väljer sin gravplats, ger han i testamente en landbogård belägen mellan Lemnhults kyrka och Borshult. Villkoret är att gården förblir i hans egen ägo om han återvänder oskadd från pilgrimsresan. Skulle han däremot inte komma tillbaka, ska gården med lös och fast egendom tillfalla munkarna i Nydala för evig tid – dock med förbehållet att de inte får sälja den till någon annan än hans rätta arvingar.
Som bekräftelse ber Holmger sin älskade far, herr Tuke Jonsson, sin käre släkting Johannes kallad Brunke och dennes bror Elof att sätta sina sigill under brevet tillsammans med hans eget. Han ber även sin bror Karl att bifoga sitt sigill.
Jn nomine patris et filii et spiritus sancti amen. Cum certa moriendi necessitas, cum incertitudine quando et qualiter, hoc ipsum carnis debitum exsoluendum sit, vt varius docet finis mortalium, omnibus sit indicta, Eapropter ego Holmgerus Magnusson, de salute anime mee sollicitus, anno domini M° CCC° XIIº Jn octaua sancti laurencii Jn statu sanitatis et incolumitatis constitutus, ad terram sanctam pro indulgenciis peccatorum meorum profecturus, testamentum meum dispono et ordino in hunc modum, videlicet discretis viris monachis nouevalis(!),apud quos locum eligo sepulture, sub testamenti titulo dabo coloniam vnam que sita est inter ecclesiam lymandahult, et børsyohult condicione tali, ut si sanus de predicta peregrinacione rediero, in mea sit potestate, sin autem, predictis monachis noue vallis, cum mobilibus et immobilibus iure perpetua porrigo possidendam, ea racione ut eis non liceat aliis vendere, quam certis heredibus, predictam coloniam, Jn cuius rei euidenciam rogo dilectum patrem meum, et dominum thuconem Jonson, et karissimum cognatum meum Johannem dictum bruncæ, et Elawm fratrem eius, ut siggilla sua, una cum siggillo meo, presentibus porrigant apponenda. eciam rogo fratrem meum karolum ut siggillum suum apponat. actum et datum ut supra.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›