Schwerin vädjar till Danmark: ge Jakob tillbaka Halland

I ett öppet brev till ärkebiskopar, biskopar, hertigar, grevar, adelsmän, riddare och vasaller i Danmarks rike redogör biskop Herman samt grevarna Helmold och Nicolaus av Schwerin för hur äganderätten till Halland uppstått. Greve Gunzelin av Schwerin gifte en gång bort sin dotter Oda med greve Nicolaus av Halland och gav henne som hemgift hälften av borgen i Schwerin med tillhörande land. Paret fick sonen Nicolaus, far till den nu levande Jakob. När den äldre Nicolaus dog blev den danske kungen Valdemar, som nära släkting, förmyndare för den unge sonen.

När kung Valdemar sedan hölls fången av greve Henrik av Schwerin och inte kunde friges på annat sätt, kom man överens om att den omyndige Nicolaus skulle avstå sitt arv – moderns hemgift – till hertig Albert av Sachsen som lösen för kungen. Som ersättning gav kungen honom landskapet Halland i Danmark, att fritt ägas av honom och hans arvingar för evigt, vilket framgår av kungars och furstars urkunder som utfärdarna själva sett med egna ögon.

Därför ber avsändarna enträget att mottagarna med förmaningar och ivriga böner ska förmå kung Erik att, för Guds och rättvisans skull, utan dröjsmål återinsätta Jakob – utfärdarnas släkting och rättmätig arvinge till godset som gavs som ersättning för hemgiften – och låta honom bruka det i fred och ro. Brevet utfärdades i Schwerin i närvaro av hela domkapitlet där samt många trogna män och vasaller. Givet Herrens år 1283, på den helige Augustinus dag.

Venerabilibus in Christo Patribus, Archiepiscopis, Episcopis, nec non illustribus viris, Ducibus, Comitibus, Nobilibus, Baronibus, Militibus & Vasallis in regno Daciæ constitutis. H. Dei gratia Episcopus, Helmoldus & Nicolaus Comites Sverinenses, salutem & æternam in Domino charitatem. Qvemadmodum veraciter nobis constat ex notitia rei gestæ, ita vestræ universitati scribimus et tenore præsentium publice ac fideliter protestamur, qvod dum olim bonæ memoriæ Dominus Gunzelinus, qvi una cum Domino Henrico comitatum Sverinensem habuit, inclytam puellam Odam filiam suam nobili viro piæ memoriæ qvondam Domino Nicolao Comiti Hallandiæ matrimonialiter copulasset, medietatem castri Sverinensis ac totius terræ adjacentis prædictæ tanqvam hæredi legitimæ patrinorum bonorum assignavit pro dote ad onera matrimonii supportanda. Tandem vero cum idem Nicolaus ex eadem Oda filium generasset sui nominis & prædictæ dotis hæredem legitimum, videlicet Nicolaum Patrem Jacobi nunc viventis, et ipse primus Nicolaus postmodum universæ carnis debitum persolvisset, piæ memoriæ Dominus Voldemarus, inclytus Rex Danorum, prout ex propinqva consangvinitatis linea poterat & debebat, ejusdem Nicolai in ætate pupillari tunc existentis, legitimus tutor erat. Qvi dum a supradicto H. Comite Sverinensi captivus teneretur, & alias a captivitate liberari non posset, mediantibus omnibus, qvorum interesse videbatur, hoc extitit placitatum, quod prædictus pupillus, Nicolaus videlicet Nicolai filius, pro redemtione captivitatis prædicti Regis hæreditatem suam, videlicet dotem matris suæ præfatam, in manus illustris Domini Alberti tunc Ducis Saxoniæ libere resignavit, propter qvod in restaurationem ejusdem dotis dictus Rex dicto puero terram Hallandiæ in regno Daciæ liberaliter assignavit, sibi suisqve hæredibus in perpetuum libere possidendam, prout hæc omnia in instrumentis Regum & Principum inde confectis plenius continentur, & sicut fide perspeximus oculata. Qvapropter universitatem vestram reqvirimus & rogamus attentissime supplicantes, qvatenus illustrem Dominum Ericum, Regem, monitis & precibus votivis ac sedulis efficaciter inducere studeatis, quod Jacobum nobilem virum, nostrum consangvineum, & bonorum prædictorum, qvæ in restauramen dotis prædictæ data sunt, hæredem legitimum, propter Deum & justitiam restituere non differat & restitutum uti permittat eisdem pacifice & quiete. Datum Sverini præsentibus toto Capitulo Sverinensi ac multis fidelium & vasallorum nostrorum & aliis qvam pluribus fide dignis. Anno Domini 1283. In die S. Augustini.