Kung Magnus utökar kyrkans friheter vid drottningens kröning

Kung Magnus av svearna och götarna förklarar att han fått sitt jordiska rike av Gud och att han sätter allt sitt hopp till den heliga Treenigheten snarare än till vapen, krigare eller egen klokskap, eftersom han hittills genom Guds nåd har räddats från mäktiga fiender och försåt. Därför anser han det rätt att särskilt hedra dem som är vigda åt Guds tjänst. Han erinrar om att han redan vid sin egen kröning befriade alla kyrkliga egendomar i riket från alla kungliga rättigheter och pålagor, dock så att gods som tillfallit kyrkan efter provinskonciliet i Tälje – där han själv deltog tillsammans med ärkebiskopen i Uppsala och dennes lydbiskopar – skulle överföras med sina bördor.

Nu, på dagen för sin älskade hustrus kröning, vill han utöka dessa välgärningar. Han förordnar med evig giltighet att alla kyrkor och kyrkliga personer i riket ska stå under hans beskydd och åtnjuta full trygghet, med sträng bestraffning för den som bryter häremot. Han beviljar dem att allt gods, rörligt och fast, som innehas i kyrkornas namn – vare sig det tillhör domkyrkor eller lägre kyrkor, med det tjänstefolk som bor där, och oavsett om det förvaltas av bryten, landbor, inhyseshjon eller nyodlare – ska vara helt fritt och undantaget från all kunglig rätt och alla kungliga avgifter, däribland de som på folkspråket kallas skeppsvist, spannmål, ättargäld och ledungslama, samt från alla gärder, utskylder och tributer, vad de än må kallas. Detta ska gälla generellt även för gods som tillfallit kyrkorna efter nämnda koncilium, förutsatt att det förvärvats i laga ordning.

Alla penningböter som uppkommer på dessa gods ska krävas in och mottas av biskoparna och deras ämbetsmän, med uteslutande av alla andra. Om någon bryter mot den kungliga eden ska denne inte återupptas i rikets fred och gemenskap, om inte de han förbrutit sig mot går i förbön för honom. Om någon innehar dels kyrkligt gods, dels eget eller annan enskild persons gods, ska han svara inför kyrkliga personer i förhållande till den andel han innehar av kyrkan, och i övrigt erkänna sig skyldig gentemot den kung som vid tillfället regerar. Brevet är utfärdat i Söderköping år 1281, på dagen för drottningens kröning, det vill säga den helige Olofs, kungens och martyrens, dag.

Omnibus presentes litteras inspecturis Magnus dei gracia Sweorum Gothorumque rex salutem in domino sempiternam. Deo auctore terreni regni fastigium quod nobis a celesti maiestate traditum esse recognoscimus sic gubernare intendimus sic animos nostros ad dei omnipotentis adiutorium erigere. Vt neque armis neque militibus nostris. neque bellorum ducibus aut nostro ingenio confidamus. sed omnem spem nostram ad solam principaliter referamus summe prouidenciam trinitatis. Cui non in fortitudine equi uoluntas nec in tibiis uiri beneplacitum sed sperantibus in misericordia eius sue uirtutis magnitudinem donare & consummare potest res penitus desperatas quas siquidem(1) gracias sibi exhibere debeamus nec mens nostra potest concipere nec lingua referre. Cum a potentibus inimicis & uariis insidiis ipsius sola gracia sumus actenus liberati & omnem sollicitudinem nostram in ipsum prohicientes firmam spem fiduciamque gerimus nos adhuc suo auxilio posse pacem nostris subditis uoluntariis laboribus quos assumpsimus preparare. Ea propter dignum ducimus ipsum in omnibus precipue tam in rebus quam in personis(2) uenerari suo obsequio peculiariter deputatis. quos(3) operis sui & ouilis uicarios preesse uoluit & pastores sane cum sicut digne a memoria non excidit prius in nostra coronacione omnes possessiones ecclesiasticas in regno nostro a causis omnibus & iuribus regalibus reddidimus liberas. Jta tamen quod bona que deuoluerentur ad ecclesiam post prouinciale concilium cui telghis(4) cum Uenerabilibus patribus domino archiepiscopo upsalensi & suis suffraganeis interfuimus cum suis oneribus(1) transferentur. Dignum arbitrati sumus in festo coronacionis predilecte coniugis nostre circa predicta bona(2) nostra beneficia cumulare. Que enim differencia inducitur quare honoris prerogatiuas sibi a deo collatas quas nobis iungunt lex thorus & affectus maritalis nostras non debeamus in omnibus & per omnia reputare. Jndulsimus itaque tunc temporis indulgencia perpetuo(3) in posterum ualitura ut omnes ecclesie & ecclesiastice persone in regno nostro constituti sub nostra proteccione maneant plena securitate gaudentes. Acerbissima contra transgressores nostra uindicta procedente concedimus eciam eisdem omnia bona sua mobilia & immobilia que ecclesiarum nomine possidentur siue fuerint ecclesiarum cathedralium siue inferiarum(4) ecclesiarum cum familiis(5) in eisdem commorantibus siue per uillicos regantur siue per colonos siue per inquilinos. siue eciam per noualium excultores ab omni iure regio & a causis omnibus(6) regalibus solucionibus quoque wlgariter dictis. Skipwist(7) Spannemal. ætergiald. ledhogxlamæ ac taliis muneribus exauccionibus omnibus seu quibuscunque tributis rebus uel personis impositis uel imponendis quibuscunque nominibus censeantur ac si specialiter & nominatim essent expressa libera penitus & exempta. Quod generaliter accipi & intelligi uolumus eciam de illis que ecclesiis post dictum concilium accesserunt iuris communis obseruando tramite depostmodum acquirendis. Quascunque igitur causas pecuniarias in dictis bonis emergentes ab episcopis & eorum officialibus exigi uolumus & recipi uoce cuiuslibet alterius preterclusa eciamsi transgressores aliqui apparuerint regii iuramenti huiusmodi tamen paci &(8) communioni regni(9) nullatenus restituantur nisi hii contra quos deliquerant intercesserint pro eisdem. si uero contingat aliquos(10) bona ecclesiastica in parte & in parte bona propria aut alterius alicuius priuate persone(11) pro rata bonorum que tenet ab ecclesia teneatur personis ecclesiasticis respondere. de iuribus & causis omnibus supradictis(12) & in reliquis regi qui pro tempore fuerint(l3) se in omnibus recognoscant & intelligant debitores. Datum sudurcopie. Anno. M°. CC°LXXXI°. die coronacionis predicta dilecte coniugis nostre. Videlicet beati Olawi regis & Martiris.