Kyrkan ger kung Magnus ekonomisk hjälp att betala krigsskulder

Ärkebiskop Jakob av Uppsala och hans suffraganbiskopar kungör för alla att de, med provinsialkonciliets godkännande, beslutat att kyrkan ska komma kung Magnus till hjälp. Kungen har visat sig vara en lydig son till kyrkan och en salighetens tjänare, och eftersom kyrkans fred är beroende av kungens och rikets fred anser biskoparna det vara deras plikt att bistå honom. Riket är nämligen så nedtyngt av skulder till följd av de kostsamma krig som pågått under en tid, att varken kungens egna eller hans lekmäns tillgångar räcker för att betala dem.

Därför ska alla som bor på och brukar kyrkans gods i Sveriges rike – vare sig de förvaltas av klerker, bryten eller landbor – en enda gång betala ett kärleksfullt bidrag enligt följande skala: den som äger mindre än tre mark i gängse mynt betalar en örtug penningar; den som äger tre mark betalar ett öre; den med sex mark betalar två öre; den med nio mark tre öre; och den med tolv mark en halv mark i gängse mynt. Den som äger mer än så ska ändå inte betala mer, utan alla bryten och landbor med egendom till ett värde av minst tolv mark är skyldiga att erlägga nämnda halva mark.

Biskoparna förbjuder strängt att denna skatt eller gärd drivs in eller tas emot av några andra uppbördsmän eller indrivare än dem som de själva särskilt och uttryckligen har utsett för uppgiften. Brevet är utfärdat i Tälje den 16 oktober 1279.

Omnibus presentes litteras inspecturis, Jacobus dei gracia vpsalensis Archiepiscopus, Ceterique Suffraganei Eiusdem Ecclesie, salutem in domino sempiternam. Quam bonus & suauis sit spiritus sancte matris Ecclesie, euidenter intelligit qui prudenter aduertit. Dum errantes filios pie disciplinans ad sinum suum extra quod salus non est reuocat, obbedientes autem utpote benedictionis filios condecet maternis affectibus amplectitur atque fouet. Hoc in utrisque studens agere, quod saluti congruit & profectu. Sane cum jllustris Dominus noster Magnus Rex sweorum talem se exhibuerit in Omnibus circa ipsam dei Ecclesiam suosque ministros vt uere dici possit obbediencie filius ministerque salutis, debitum arbitramur ad statum & pacem ipsius atque regni sui conseruandum maxime cum de pace ipsorum pax eciam dependeat Ecclesie, sibi per Ecclesiam subueniri. Eapropter cum ad presens tam graui depressus sit mole debitorum propter guerrarum incommoda quibus dispendiosius iam aliquibus temporibus fuerat inuolutus, quod ad ipsum liberandum proprie ipsius aut eciam laicorum suorum non suppetunt facultates, Nostri prouincialis approbacione concilii duximus statuendum. vt de Omnibus possessionibus & prediis Ecclesiarum regni swechie, siue per clericos siue per uillicos siue per colonos procurantur aut eciam excoluntur semel in hunc modum sibi caritatiue subsidium inpendatur. Quod videlicet is qui predia Ecclesie inhabitat et excolit minus habens in bonis quam ualorem trium marcharum vsualis monete. solidum denariorum. trium marcharum habens ualorem, oram denariorum. sex marcharum duas oras. Nouem marcharum tres oras. duodecim marcharum dimidiam marcham usualis ut dictum est monete debeat exhibere in subsidium dicti domini nostri regis. Si aliquis uero plus in bonis habuerit, eo tamen plus contribuere minime teneatur. Set quotquot fuerint uillici aut coloni Ecclesie in bonis habentes ad ualorem predictarum duodecim marcharum, ad erogandam dictam dimidiam marcham obligatos se nouerint & astrictos. Hanc tamen talliam uel collectam per questionarios aut exactores quoslibet exigi aut recipi districtius prohibemus. nisi per eos quos ad hoc per nos specialiter deputauerimus et expresse. Actum & Datum Tælgis anno Domini. M°. CC°.LXX° Nono, decimo septimo Kalend. Nouembris.