Påven kräver hårda straff för barnamord och incest i Sverige

Påven förklarar att hans hjärta fyllts av smärta sedan han hört att en grym och skamlig lusta brett ut sig i de svenska stiften: vissa kvinnor vållar sina egna barns död, och deras förförare vågar inte bara samtycka till detta avskyvärda brott utan till och med uppmana till det; andra befläckar sig genom incest eller genom otukt med djur. Med hänvisning till Bibeln, kyrkofadern Augustinus och kyrkomötet i Lérida slår han fast att även den som råder till eller samtycker till ett barnamord är att räkna som mördare. Biskoparna uppmanas att lägga ett strängt botgöringsok på dem som dödat sina egna barn, på anstiftare och medhjälpare, på dem som begått incest med mor, dotter, kusin eller brorsdotter, samt på dem som bedrivit tidelag – och att tvinga dem, om de inte är ålderssvaga, sjuka eller utfattiga, att vallfärda till apostlarna Petrus och Paulus gravar i Rom för att där söka Guds barmhärtighet.

För mödrar som utan uppsåt råkat kväva sitt barn i sömnen fastställs tre års botgöring om barnet var döpt och fem år om det dött odöpt. Präster som gör sig skyldiga till sådant ska för alltid berövas rätten att utöva sitt ämbete. Föräldrar som var frånvarande när barnet kvävdes, eller som anförtrott det åt en lämplig vårdare, går fria från skuld.

Påven har vidare med bitterhet hört att vissa präster firar mässan med torkad vindrägg eller brödsmulor doppade i vin, och att lekmän ingår äktenskap utan prästerlig välsignelse och mässa, vilket leder till otillåtna förbindelser och skilsmässor mellan lagligt gifta. Han förbjuder med apostolisk myndighet all nattvard i annan form än den Herren instiftade: endast bröd och vin blandat med vatten, efter den romerska kyrkans ordning. Äktenskap får inte ingås i hemlighet eller utan prästerlig välsignelse, inte mellan personer som är släkt inom sjunde led, och inte upplösas annat än på kanonisk väg med biskopens samtycke. Dock ska de som redan är gifta i fjärde eller femte led inte skiljas åt, men nya sådana förbindelser ska förbjudas.

Alexander Papa III. Vpsellensi Archiepiscopo, & suffraganeis eius.Vice beati Petri Apostolorum principis, largiente Deo & Domino nostro, qui ait, Speculatorem dedi te domui Israel, super gentes & regna, licet immeriti, in Apostolicae sedis specula constituti, pontificalis officij debito pro vniuersis compellimur sollicitudinem gerere, & antiquo hosti, qui tanquam saeuissimus leo circuit quaerens quem deuoret, pastorali prouidentia obuiare, ne gregem Dominicum inuadat, & diuersis eum vitiorum morsibus laceret. Inde est quod vehementi cor nostrum doloris pulsatur stimulo, audito quod in partibus vestris in tantum libido crudelis & turpis excreuerit, vt quaedam mulieres prolis suae procurent interitum, earumque corruptores tam horrendo & detestabili facinori non solum consentire, verum etiam illud persuadere praesumant, & alij incaestuosa coniunctione plerique cum iumentis abominanda se pollutione commaculent. Quae quantum sint grauia & creatori nostro penitus inimica, ipsa sceleris atrocitas satis demonstrat, quam nec audientium aures sine ingenti possunt horrore percipere. Si enim qui iactato in terram semine prolem nolebat ex vxore suscipere, percussus a Domino testamenti veteris serie dinoscitur, qua poena feriendus esse monstratur, qui natum proprium non abhorret occidere, & mauult interire quam viuere? Cuius vtique criminis poena illud etiam persuadentes vel consentientes inuolui beatus Augustinus ostendit dicens, Se periculose decipiunt, qui existimant eos tantum homicidas existere, qui manibus hominem occidunt, & non potius eos, per quorum consilium, & fraudem, & exhortationem homines extinguuntur. Nam Iudaei Dominum nequaquam proprijs manibus interfecerunt, sicut scriptum est: Nobis non licet interficere quemquam. sed tamen illis mors Domini imputatur, quia ipsi eum lingua interfecerunt dicentes, Crucifige, crucifige eum. Incestum vero quantum sacri abhorreant Canones, Concilium Ilerdense demonstrat: Cum his, inquit, qui incestus se pollutione commaculant, quandiu in ipso detestando & illicito carnis contubernio perseuerant, nec cibum sumere vlli Christianorum, sicut Apostolus iussit, licebit. Porro scelus cum iumentis coeuntium quanta sit animaduersione plectendum, legislator Moyses declarat, cum etiam ipsa interfici animalia iubeat, quae tali contaminata flagitio indignam refricant facti memoriam. Quia igitur abominabilem horum excessuum praesumptionem seuera satis districtione congruit insequi, praedicjtos propriae prolis necatores, & tam ipsum facinus persuadentes, quam consentientes, seu quoslibet parricidas, aut cum matre, filia, consobrina, vel nepte agentes, quam cum iumentis coeuntes, artiori poenitentiae iugo curetis compescere, & nisi senio confecti, vel corporis fuerint debilitate seu egestate oppressi, eos ad sedem Apostolicam compellatis venire, & beatorum Apostolorum Petri & Pauli limina visitare, vt in sudore vultus sui & viarum labore superni iudicis iram euadere, & ipsius misericordiam valeant inuenire. Ad haec qui dormiendo non voluntate, sed casu filios suos oppressisse inueniuntur, triennio, si ijdem filij fuerint baptizati, si vero absque sacro baptismate decesserint, quinquennio poenitentiae disciplinis subiaceant. Sacerdotes, quos ab his conuenit studiosius praecauere, officij sui perpetua executione priuentur. Verum si qui parentum absentes fuerint, quando eorum filij suffocantur, aut si id sub aliena custodia contigerit, extra culpam erunt, si tamen eos non furiosae, sed congruenti custodiae ipsos se crediderint tradidisse. Praeterea non sine cordis amaritudine quosdam sacerdotes contra Apostolicas institutiones, cum sicca faece vini, vel cum micis panis vino intinctis Missam celebrare audiuimus: & fideles laicos non Christiano more, absque sacerdotali benedictione & Missa matrimonium contrahere. Vnde saepe illicita contingit fieri coniugia, & inter legitimas personas diuortium interuenire. Sane cum omne crimen atque omne peccatum oblatis Deo sacrificijs deleatur, quid de caetero pro delictorum expiatione Domino dabitur, quando in ipsa sacrificij oblatione erratur? Cum enim magister veritatis discipulis suis sacramentum commendaret nostrae salutis, non siccam faecem vini, non micas panis vino intinctas accepit, sed panem & calicem, & benedicens dedit discipulis suis. Quia igitur secus agere Euangelicae & Apostolicae doctrinae contrarium, & consuetudini Ecclesiasticae penitus est aduersum, Apostolica prohibemus auctoritate, vt cum sicca faece vini, vel cum micis panis vino intinctis, vel alio modo quam Dominus instituit, nullus de caetero sacrificare attemptet: sed secundum formam sacrosanctae Ecclesiae Romanae, quam vos in omnibus imitari oportet, solum panem & vinum aqua mixtum in sacrificio corporis & sanguinis Domini offeratis. Caeterum clandestina & absque sacerdotali benedictione non debere contrahi coniugia, aut nisi inter legitimas personas, quae infra septimum gradum nulla consanguinitatis linea coniungantur, nec contracta, nisi canonice & consensu Episcopi dissolui, multorum sanctorum patrum declarat auctoritas. Vos itaque muniti sanctorum patrum sanctionibus & Ecclesiasticis institutis, haec quae dicta sunt diligenter seruate, & ab alijs praecipite inuiolabiliter obseruari, dispensationis moderamine vtentes, vt qui in quinto, vel quarto gradu coniuncti sunt, eos non separetis, sed ne amplius taliter coniungantur, pontificali auctoritate & districtione prohibeatis. Datum Tusculani V. Idus Septembris.